måndag 26 november 2018

varför jag?

Jag kände det hela tiden. Jag har gått o varit orolig hela tiden att jag ska få sparekn att de ångrar att de valt mig även om får beröm varje vecka. Men för exakt en vecka sen tog en människa nästan allt från mig. Jag fick inte fortsätta på mitt jobb. Pga av en dålig dag. Jag hade fått panikångest en dag innan och visste att nästa dag kommer bli jobbig eftersom jag inte fått landa o vila en dag där emellan. Jag klarade inte den dagen att ringa några samtal eftersom hade så fruktansvärd ångest. Och jag pratade aldrig om varför med chefen och hon trodde att det var pga samtalen jag skulle ringa men nej det var inte det. Jag hade sovit dåligt en längre tid jobbat mer än vanligt och ja alla vi har dåliga dagar. Jag blir väldigt känslig är jag är extremt trött, men det är väl inget ovanligt? Och pga min dåliga dag kickade hon ut mig. Det här var mer än ett jobb. Det var som en familj. Jag älskade allt där, gillade mitt jobb och hade så underbara människor runt mig. Nu ligger man hemma deprimerad med ständig ångest och stress över inkomst som man inte mer har. Detta var tack för att jag vågat börja utmana mig och möta min rädslor. Man ska fan aldrig dömma en människa för en dålig dag.

fredag 16 november 2018

Jag är ingen robot

Asså vad i helvete. Jag är sååå irriterad, ledsen, trött och frustrerad. Har i tre veckors tid skött nästan två människrs jobb (en och halv) och det klarar man ju en vecka eller två men fan jag är så trött pga min sömnbrist så att jag blir bara segare o segare för varje dag. Och denna vecka slutet av vecknan har varit en ren katastrof. Massa massa jobb som jag är ansvarig för. Jag kan inte allt, alla hinner inte alltid hjälpa mig och jag får panik. Och chef som pressar mig på fler samtal per dag som jag inte är redo för än. Vill gå små steg framåt för att inte ta två steg sen igen bakåt. Folk är säkert sjuksrivna av mindre saker också men ingen pressar dem tillbaka till jobbet. Jag får panikångest på jobbet men har fortfarande all press på mig. Tack och lov att det är helg nu, skulle inte orka mer panikångest och annat press på mig. Längtar verkligen till den natten som jag sover som en stock och vaknar utvilad och pigg. Undrar hur fan känns det.

söndag 21 oktober 2018

Söndagsångesten

Man har ju hört talas om den jobbiga söndags ångesten. Men vad är det? Varför får man söndagsångest? För ett år sen var söndagsångest för mig ångesten för att behöva åka hem från min kille och vänta tills veckan går fort så att vi ses igen. I våras var min söndagsångest ångesten att veta att behöva sitta bara hemma ensam i fem dagar och att inte ha någonting att göra. Nu har jag ingen söndagsångest, tvärtom! Jag är alltid så taggad för veckan som kommer. Jag stortrivs på mitt jobb. Jag älskar att få gå till mitt jobb varje dag. Det är därför jag nu undrar varför folk har söndagsångest. Jag menar om man har ångest för sitt jobb så är det kanske dags att  byta jobb? Eller kanske bara börja tänka positivt istället för att vara så negativ. Jag har lidit så mycket i år och fått vara arbetslös och ha den ångesten och stressen så jag är så glad och himla tacksam för att få åka och jobba varje dag.



onsdag 26 september 2018

Varför behandlar man illa sig själv

Jag började lyssna på en bok som någon finsk psykolog har skrivit och man skulle göra ett test innan man börjar lyssna. När jag läste frågorna och började tänka efter vad jag skulle svara (om meningen var helt som jag 1 eller inte alls som jag 6) märkte jag att jag är så fruktansvärd elak mot mig själv. Jag behandlar aldrig andra illa men sen behandlar jag mig själv illa hela jävla tiden. Min relation till mig själv varar livet ut och ändå tar jag inte hand om den. Jag straffar mig själv hela tiden av det minsta lilla. Jag måste börja göra saken bättre. 
Men det positiva. Jag kom hem från jobbet och skulle köra sen hemmäträning men jag hann inte längre än till postlådan däär nere och sen sprack mina enda jeans. Andra jeansen sprack i måndags! Jag kunde bara skratta och dra till stan för att köpa nya. OCH jag med social fobi med panikångest fan gick glatt utan att tänka nåt till JC i stan ensam. En kort stund stod jag framför jeansen och tänkte  dra av håret då jag inte visste vad jag skulle leta och sen äntligeen kom nån som jobbar där och med hans hjälp hittade jag exakt likadana jeans. Utan någon ångest, panik eller övertänkande! Jag är så glad och stoooolt över mig själv! Och även om jag inte vågar öppna mig med mina kollegor på jobbet är jag väldiigt glad för att få jobba med just dem. Idag var en riktigt bra dag!

Och ni som gillar märkeskläder men tycker att de kostar för mycket så klicka här! Bli medlem utan kostnad och bindingstid och beställ kläder med kvalite för lägre pris! FIck själv min beställning hem förra veckan och är super nöjd!



onsdag 19 september 2018

Det har livet att ge

När man haft så mycket otur så skulle man aldrig tro att det som du i smyg önskat skulle hända. Jag fick ett jobb som jag verkligen ville ha men där jag inte alls trodde på chanserna. Jag menar när  det är många andra som söker samma tjänst varför skulle jag som kanske inte är som alla andra bli vald. Jag vär int så bra på att uttrycka mig i såna situationer.
Jag började i veckan och än så länge känns det bra. Företaget verkar bra, mina kollegor på min avdelning verkar trevliga, lokalerna är fresha och arbetsresan tar knappt 30 minuter. Och även om jag inte ännu vunnit social fobin så klarar jag av att gå till matsale värma min mat och sätta mig med kollegorna som sitter vid bordet. Jag har svårt att prata i en större grupp men det är kul att lyssna på andras historier. Jag har tyvärr fortfarande tanken i mitt huvud att ingen bryr sig vad jag har att säga och om jag var med i konversationen så skulle det bli tyst och  någon ändrade samtalsämnet. Jag hoppas att jag blir av  med det någon gång men vet inte riktigt hur jag borde bearbeta det, gamla erfarenheterna spökar alltid där bakom. Men även om det gått  bara någraaa dagar och allt är så nytt känner jag mig redan ganska bekväm där. Jag tror att detta kommer bli bra.
Helgen innan jag började jobba var jag på min killes kompis överraskningsfest. Jag tänkte först att absolut inte hänger med, fy vad jobbigt och jag ville inte bli påmind om att jag inte har vänner här. Men å andra sidan måste jag ju utmana mig och här såg jag en bra tillfälle. Även om jag inte kände någon där, skakade i början och var nervös över ångest och panik så gick det hur bra som helst och jag hade så himla kul! Andra tjejerna var jämnåriga, normala trevliga människor  och jag fick första gången på tre år hopp att kansk någon dag jag oxå får en svensk vän här i Stockholm. Nu har jag ett fast hem, en härlig pojkvän och roligt jobb så skulle det bara vara ett strot plus att få en vän, en som man kan snacka med sent till kvällen med några glas vin.

måndag 27 augusti 2018

I tusen bitar

Jag hatar att fälla tårar för någon som inte bryr sig. Det känns så tufft. Det gick från en av dem bästa kvällarna till att förlora bästa och en av närmasta vännerna. Sådär på några dagar. Mina vänner betyder oerhört mycket för mig och jag är även redo för kämpa för dem, stöttar oavsett situationen. Och sen bara pga olika åsikter kring valet så är man färdig kasta flera års vänskap till sjön.  Jag har alltid repsekterat andras åsikter och alla har rätt att ha sina åsikter. Så länge nån av min närhet inte har absolut galna radikala tankar så står jag vid deras sida. Men det ändrar inte min syn så mycket att alla år minnen erfarenheter skulle bara kastas bort. Jag är väldigt lojal som vän och sårar någon som står nära mig, det finns inget värre. Hatar ännu mer att vara högkänslig. 
Jag är otroligt ledsen och har svårt att sätta ord på mina känslor nu. Det känns så fel. Jag känner mig som sönderriven i små bitar. 

fredag 24 augusti 2018

9 år sen

Jag har plötsligt bara lärt mig att hantera stress och ångest. Jag har snart slut på sparpengarna och har inte kunnat betala min del av hyran, vilket suger.. och jag vet ju inte när jag kommer få pengar. Det är en situation som är väldigt väldigt stressig. Men jag försöker lta på livet, nånting har det att ge för mig. Ibland känns det som man ska ge upp med att få jobb att det aldrig händer men nånstans ifrån kom det ljus i tunnel och en lite  mer positiv känsla. Vågar inte hoppas på något och jag tror att vilket jobb jag nu kommer få, kommer vara det perfekta för mig och jag ska ge det en chans även om det inte skulle kännas som min grej. Jag ska visa til världen vad jag har att ge!
Jag hade så mysig kväll igår. Min bästa vän är nu i veckan i Stockholm innan hon sticker och kommer sen i januari. Vi drack lite vin och snackade precis som vanligt även om vi inte setts på hela sommaren. Det suger så mycket att hon ska vara borta så länge men är glad för hennes skull. Hon kommer att komma tillbaka.  Jag ska bli ännu bättre vän, fortsätta vara en bra flickvän och fokusera på att vara den bästa storasystern åt mi n älskade lillasyster <3
Och idag är det en halvjobbig dag. För exakt 9 år sen låg man på sjukhus, hade blivit påkörd. Den dagen som nästan förstörde mitt liv. Jag orkar inte ens mer vara arg på honom, kanske jag har förlåtit honom utan att han nånsin får veta om det. 9 år har det gått och jag har pratat med kurator och psykolog men minnena följer starkt med mig. Dem vägrar att försvinna. Men nu nu är jag här, jag har jobbat för mina drömmar och nått mina mål och är lycklig. Jag är starkare än traktor, här är beviset.





torsdag 9 augusti 2018

krämig pulled oat sås

Jag har för mig att pulled oat är finsk innovation men är superglad att den har hittat hit till Sverige! otroligt gott och proteinrikt och bra alternativ för kött! Jag har blivit mindre sugen på kött och mer o mer intresserad av vegetariska alternativ som är bättre för naturen. Jag vet att det kan vara svårt att testa nåt nytt man inte har nån aning om och därför vill jag dela med mig vår vardags recept! Pullet oat finns att köpa i större ica butker samt i vissa coop iaf vad jag vet. Det finns i vegetariska kylhyllan och har tre olika smaker.

Du behöver
ett paket pullet oat (vi använder i smak tomat)
en gul lök
 tomatpyré
kryddor (t.ex vitlökspulver,peppar,paprika,oregano)
valfri matlagningrädde 
till såsen färskpasta eller ostfylld ravioli


 Börja med att hacka löken och steka den. 



Släng pullet oat med i pannan och rör om med löken. Krydda allt och tillsätt lite tomatpyré för bättre smak. Rör om ordentligt. Koka samtidigt upp vattnet till pastan.



 Tillsätt 2,5dl-3dl valfri matlagningsgrädde. Jag brukar använda sojagrädde men har även kört med både vanlig och havregrädde.



Jag brukar kasta lite oregano i såsen för extra smak!



Voila ne enkel och snabb maträtt är klar! Släng gärna en kommentar om du vågat prova detta recept! :)

tisdag 31 juli 2018

Till min pojkvän

Du är världens bästa pojkvän. Låt mig berätta varför.
Du är otroligt stöttande och finns alltid för mig även då när det är jobbigt och jag borde finnas för dig.
Du ger alltid varma kramar och luktar väldigt gott i min näsa.
Du får mig alltid att le och skratta även om jag är väldigt nere.
Du gör mig motiverad och får mig att kämpa vidare.
Med dig kan jag känna mig 110% trygg och bekväm.
Med dig mår jag bara så bra.

Vi har kämpat massa jobbiga saker ihop vilket har förstärkt vårat band. Jag kan inte hitta på något vi inte skulle klara tillsammans. Tillsammans är vi ostoppbara. Du är den finaste människan jag vet. Jag är så stolt över dig. Jag kommer alltid finnas vid din sida.

Jag är stolt för att få kalla dig till min pojkvän. Tack för att du finns. Jag älskar dig xx

torsdag 19 juli 2018

Frustrerad

Jag är så trött på att vara nära attfå ett intressant jobb som skulle passa mig. Det är fan alltid ngon jävla hinder. Jag är ung, börjat livfrån noll ensam i ett anant land. Hur fan ska man få möjlighet att visa vad man kan??? Skulle människorna kunna ha mindre fördomar och lita och lyssna på sin magkänsla. Jag har lite gett upp med jobbsökandet nu när det är juni. Det finns några få jobb ute, men man blir ändå inte återkopplad innan augusti. men igår ringde ågon plötsligt mig från en rektyteringsfirma och bjöd på ntervju för en tjänst. Intervjuet gick bra och tjänsten låter superintressant men fasiken om inte företaget är intresserade av mig. Och jag har ont om referenser så att var tvungen att kontakta min gamla gruppchef på facebook, kändes såå weird. Men får jag ingen referens av någon från högre roll kommer jag ju fan aldrig få ett jobb... Jag skulle ha så jääävla mycket att ge! Jag har lärt mycket om mig själv senaste året och vuxit så mycket.
Och fan idag idag vågade jag gå ut med shorts på utan att skämmas över mina tjocka lår! Även om inte fått resultat på utsidan av gymmet än, så på nåt sätt känner jag mig lite starkare och säkrare och fan jag kunde känna mig snygg i shortsen idag! Jag ser fortfarande en ful och tjock elefant i spegeln men någon dag kommer det förändras! Med små steg i taget.


lördag 30 juni 2018

new wibes eller?

I torsdags var jag så jäkla nervös inför min intervju även om har gått på intervjuer hela våren. Men asså detta ställe kändes så bra och de som intervjuade mig var super trevliga och roliga. Vi snacka mycket sidan av oxå och har aldrig varit på så slappnad intervju! På måndag är det dags att gå vidare till nästa steg och herregud vad nervööööööööööös man är! Jag är jätte taggad för att jobba men lite rädd oxå då det har hänt mycket senaste året. Men jag har bestämt mig att vinna min fobi och skapa kontakter! Jag tror att stämningen och människorna påverkar mycket och detta stället verkar så bra för mig. Så som jag hade roligt på jobbet förra sommarn trots tuffa jobbet med hemsk värme. Nu vill jag bara ge så bra intryck av mig själv som möjligt och hoppas att jag inte går miste arbetsplats jag vill ha.

tisdag 26 juni 2018

så svensk midsommar

Det är skönt att bo nära Gåshaga så vi har så lätt att ta båten till skärgården. Firade min andra midsommar ute på landet. Denna gång dock ännu mer svenskt än någonsin. Vafan det är helt sant att man dansar runt midsommar stången?? De flesta av låterna jag hörde kopplar jag till jul från barndomen så man ba kollar på dem och tänker är de galna? Oh snapssång, vem har hittat på det? Man säger alltid att finnana dricker mycket men jag har märkt att under tiden jag bott i Sverige känns det som vanliga svenssons dricker mer. Tror ingen dricker snaps till maten i Finland, inte vad jag hört eller sett!
Men jag hade riktigt mysig midsommar även om man var lite seg där ute. Det måste vara sjöluften som gör en trött. När vi kom hem däckade jag totalt även om hade sovit hela 9 timmar. Man slappanr bara helt av på landet och känner inte de minsta av stressen osm jag har hemma konstant.

 

onsdag 20 juni 2018

Hur är det?

Hur är det? Frågan som man hör ofta och som man frågar för att vara artig. Men ingen bryr sig. Man förväntar sig alltid samma svar, det är bra. Människor är sårbara men är såså rädda för att visa det även om det är bara mänskligt. Samtidigt som ingen (förutom någon i närmaste närheten) bryr sig veta hur du egntligen mår och om du mår dåligt. Skulle man säga att man inte mår bra, lider av psykisk ohälsa, så skulle människorna inte veta hur bete sig eller vad ska man säga. Det är nånting jag inte är van att fråga eller kommer inte ihåg heller men det betyder inte att jag är oartig för det. Men samtidigt varför skulle jag vilja veta hur någon främmande människa mår som jag inte känner? 
Men skulle man öppet berätta när man inte mår bra, skulle kanske människorna förstå mer.  Jag tycker att man borde behandla alla människor med empati och utan fördomar, då skulle världen se mycket bättre ut!

måndag 18 juni 2018

Ute på sjön

I helgen var vi ute på Mälarörna med sambos pappas båt. Denna gång hängde oxå sambos lillebror med och vårt dygn på båten var mysig. Jag älskar känslan när man sitter på båten och bara glider fram på vattnet. Vatten och skog är viktigt för mig och i sånt område kan man bara inte känna varken ångest eller stress. Och maten smakar så mycket godare utomhus i naturen! Man borde få åka båt oftare oavsett om det är ens pappas eller en sightseentur. Nackdelen med att sova på båten att vågorna låter så att jag kan knappt sova men annars är det så himla mysigt.
Jag söker och söker jobb och några jobb har varit nära men inte fått nåt och det svider. Jag känner hur stressen bara stiger och ångesten växer mer varje dag som går. Livet suger jag borde aldrig i livet ha pluggat. Borde ha stannat kvar på mitt jobb då och hålla mig i arbetslivet.. Jag vill inte må så dåligt som jag gjorde i vintras men det bli bara sämre ju mer man sitter ensam hemma och stressar om att pengarna ska räcka.. Jag vill så gärna utvecklas, utmana mig, kämpa mot social fobin som hindrar mig så jävla mycket men det går inte om man bara är hemma. 


söndag 3 juni 2018

Ett år äldre igen

Ett år äldre blev man igen men syns fortfarande inte på ansiktet, hälsningar från en babyface.
Jag har haft en underbar födelsedag! Min kille överraskade mig med dag spa och brunch på Högberga gård om dessutom inte ligger alldeles för långt ifrån oss. Det var mysigt att bara sitta och slappna av i en varm pool vid havet. Det fanns också en liten kall pool och bubbelpool. Det blev så varmt i bubbelpoolen att man hade inga problem att hoppa in i kalla vattnet efter :D
Brunchen var inte den bästa för mig som inte äter rött kött eller fisk som inte är genomstekt, gillar inte konsistensen av kallrökt fisk. Skulle vara skönt om man tog hänsyn till vegetarianer så de inte bara behöver äta plättar, kokt potatis och blomkål..Men tur för mig att efterrättsbord var toppen! Och utsikten var ju heelt magisk överallt. Nu vilja åka på en spahelg nångång i framtiden!
Dagen slutade med sushi som vi åt vid havet. En magisk födelsedag på Lidingö, kan inte klaga!



torsdag 24 maj 2018

Att hantera person med ångest

Jag är så trött på folk som inte ens vill förstå. Jag har kämpat hårt i år och kommit långt. Det är få människor som egentligen vet hur dåligt jag mådde ännu i februari. Jag lider fortfarande av social fobi, lite ångest och panikattackerna kan dyka upp i vissa situationer. När jag ska göra något nytt eller något jag ännu känner mig obekväm då stiger ångesten. För mig är det lättast att lugna ner om man antigen kan ringa någon eller skriva nån vän eller bara att skicka ett snap/röstmeddelande. Men vissa förstår inte alls min situation och kastar bara skit på mig. All negativitet som kommer från dem som inte förstås kan förstöra mycket. I värsta fall leder det till panikattack. Får man panik av att äntligen våga utmana sig själv så kommer det vara jävligt svårt att komma tillbaka dit senare.
Om du vet nån som har svårt antigen har ångest eller kanske är deprimerad, skyll aldrig den personen. Kämpa hen och försök hålla positivitet istället. För en sån person kan bara att gå handla själv kännas för mycket, vilket för oss andra är en självklarhet och rutin. I isället att kommentera att man måste kunna göra något ensam ska man kämpa den människan och berömma hur duktig hen är när hen försöker. Ibland räcker det bara att veta att nån stöttar en. Lämna aldrig ensam någon som har svårt och aldrig någonsin nedsätt hens situation även om du inte riktigt skulle förstå vad som är så svårt. Och ibland hjälper det att man bara finns och lyssnar. Och träffar du någon som är lite tyst och bakåt, tänk att hen kanske lider av social fobi och har svårt att prata med nya människor även om hen skulle vara intresserad av att snacka med dig. Vi med social fobi är inte dryga. Vi vill men vi vågar inte, något i vårt huvud hindrar oss. Då är det bra om du är trevlig och förstående och fortsätter att försöka prata.



måndag 21 maj 2018

Inflyttningsfest

I lördags hade vi liten inflyttningsfest. Fan vad kul det var. Även om det var några som inte kunde komma. För min del vare inget problem då jag inte ens kände dem. Men jag hade bara bjudit in min bästa vän då jag knappt känner nån i Sverige. Men vi hade väldigt roligt ändå. Det är tur att man valt rätt kille men skön familj. Tur att vår lilla elgrill visade sin bästa sida så maten blev riktigt god. Senare drog vi ut och fan vad det var kul att dansa lite, det var så länge sen!
Jag har varit på två intervjuar du för samma tjänst. Det känns alltid så att jag inte presenterar mig så bra, att jag skulle kunna berätta mer och vara mer social. Även om jag fick en känsla att näe det här blir kanske ingenting men tydligen så gillar folk mig för att jag har gått vidare och ska på andra (egentligen tredje) intervju imorn på samma ställe. Då måste jag ge god intryck för resten av teamtet också vilket jag är nervööös över! Vill inte låta jätte tyst och blyg, jag har bara svårt i större gruppar med helt nya människor men fan måste ta hem detta! Jag är redo att utmana mig. Vill bli av med social fobi. Fan måste sluta taskiga människor i förflutna påverka mig negativt!


måndag 14 maj 2018

Hur ska det gå?

Jag börjar bli väldigt frustrerad. Pengarna börjar ta slut men ingen inkomst har man. Det har aldrig varit så svårt att hitta jobb för en finsktalande här.. Även om bemanningsfirman verkligen gillade mig var inte företaget intresserad av mig. Dem missar mycket. Och jobbet jag verkligen hade velat ha, well det kommer nog aldrig bli av, de har fortfarande inte hört av sig efter en månad och annonsen har legat ute nu mer än en månad. Jag förstår inte företag som lägger upp annons och det finns många intresserade men en skiter de i de fullständigt och kan inte bestämma sig. Jag har kämpat så i år och skulle vara så jävla redo för världen nu.. Att bara sitta hemma gör mig galen och får mig må dåligt. Jag vill göra nåt jag vill lära mig nåt nytt.
Exakt för ett år sen snöade det här och nu sitter man och solar sig på terrassen och det är så jävla varmt. Hade precis kommit igång med joggning o lite träning och sen kom den här jävla värmen och förstörde det för min del. Jag är en person som inte klarar värme så bra. Är det för varmt på  natten går jag i sömnen och vaknar oftast i en panik mitt i rummet. När det är såhär varmt orkar jag ingenting, det går inte får ångest av värme. Och att på på vindsvåning där solen gassar på terrassen 8-9 timmar per dag, skulle kunna flytta ner till vår kellarförråd haha. mellan +18 och 20 skulle jag trivas i! Denna värme börjar närma sig 25 och 30 grader då börjar det bli för mycket..





onsdag 25 april 2018

Upp och ner

Det har gått lite upp o ner de senaste veckorna. Första veckan här började väldigt bra, sov oc mådde bra. Förra veckan hade jag stora sömnbesvr och var extremt stressad, kunde inte ens slippa panikattack. Jag är jätte nervös. Oh orolig. Och stressad. Det är inte lätt att söka jobb. Jag med socialfobi har lite svårt med kundtjänst via telefon som skulle finnas så jävla mycket för oss som pratar finska. Men min psykolog har oxå sagt att jag måste uppmana mig annars slipper jag inte mina fobier. Jag skulle passa till kundtjänst med lite telefon och mestdeles annat och kontakt via telefon helst på finska så jag kan känna mig tryggare. Hade hittat ett perfekt jobb som skulle utmana mig lagom men tyvärr får jag aldrig höra av nånting och jag kan inte vänta flera veckor för att bara kanske bli bjuden på intervju.. tyvärr. Jag vill tro att jobbet som jag får är perfekt til mig vad det nu än är. Vill inte ta för mycket på en gång o utmana mig för mycket. Vill ju ta steg framåt inte bakåt och må sämre.
Idag har jag massa energi. Har utforskat lite Lidingö. Det är så himla mysigt att ha skog och vatten nära! Var en timme ute i dag och bara njöt. Försökt lite jogga och fan äntligen gick det ens liiite bättre. Jag ska komma tillbaks till 1.5km och det får ta den tiden de tar! 
Och tro eller ej jag har redan fått solbränna i april haha! Har suttit någa timmar i solen på vår terass och löst korsord och sudoku. Så skönt med vårsol.

 

torsdag 12 april 2018

Sambos

Jag sitter i sängen och ser ut mellan träden kan man se lite vatten.  Det är mycket grönt och fint. Hela takterassen får sol på sig. Vi har snart bott i vårt nya hem i en vecka och det känns underbaaart. Jag är tillfälligt jobbsökande och är mycket hemma på dagarna. Fyfan vad tråkigt det hade varit att bo helt ensam i en lägenhet. Jag bor såå mycket hellre med min underbara kille. Jag är nu så redo för att börja må bra igen. Jag måste börja utmana mig, jag får hjälp till det. Jag skulle så gärna vilja våga, vilja slippa social fobin. Sluta tänka på vad alla andra tänker. Jag tänker ju inte så mycket om andra människor heller så varför skulle de döma mig så lätt för? Det bara sitter fast i huvudet och är så svårt att få bort..
Jag känner mig nu mer levande. Och allt känns så overkligt. Vi var på visningen, tog kort video en bild typ och tänkte ja detta skulle funka absolut, men att vi kommer inte få det. Och hoppsan här bor vi nu. Även om jag sa att fan nu skulle de vara vår tid, så mycket skit som vi gått igenom, så är det helt otroligt. Och alla mina rädslor har försvunnit. Detta kommer bli så bra. Jag är så lycklig med världens snällaste och underbaraste kille som man kan ha <3


söndag 25 mars 2018

Vackra Örebro

Vart ska man börja? Jag är kär i Örebro! Det kändes fan nästan irriterande att komma tillbaak till Stockholm.. Kanske för att börjar tröttna på mitt rum eftersom sitter här 24/7.. Menmen trots sömnbristen hade vi det väldigt mysigt. Vi bodde på 4stjärnig hotell helt i centrum. I priset ingick både frukost buffe och eftermiddags fika med sötsaker och tom middag. Vi fick mysigt rum med utsick över ån och slottet.
Som jag hade förväntat mig kunde jag knappt sova under den första natten så jag var helt slut på lördag. Vi tog det lugnt för det mesta. Bästa var att besöka slottet såklart. Där tog vi lite bilder men få lyckades, som vanligt. Efter fikat tog vi titt på hotellets gym och jag provade löpband för första gången. Det var kul men fan borde börja jogga igen!
På kvällen tog vi ett glas i en pub och njöt av midagen på hotellet. Sen slocknade jag bokstavligen efter stjärnonas stjärna. Nu på söndag checka de vi ut från hotellet och gick till wadköping. Asså Örebro är så himla vacker stad, man skulle kunna bara gå och njuta av staden heeela dagen!



torsdag 22 mars 2018

Plötsligt händer det

Asså precis man sagt att ett hem saknas så booom kommer värsta bomben och ja nu blir vi verkligen sambos! Helt otroligt!  Jag har hela tiden sagt  att vi har gått igenom så mycket skit nu att börjar bli dags att få lite sol till livet. Så jäkla skönt och spännande att få mitt första egna hem och flytta ihop med nån man älskar! Det kommer bli tjaffs eftersom vi båda har en stark vilja och är envisa men vi kommer att lösa våra små konflikter och njuta av livet, det vet jag. Det är så jävla stor lättnad för mig att få ett fast hem. Jag kan inte må bra när den tryggheten fattas. Nu längtar jag efter flytten och att all stress lägger sig så att jag kan samla mina krafter tillbaks och börja jobba igen.
Imorn drar vi till ÖRERO! Jag är astaggad! Jag är tom taggad för att åka med SJ så bäst att ni visar er bästa sida nu haha. Det kommer vara så mysigt där, hela staden verkar vara så himla vacker. Vi har ett fint mysigt hotell också  och fan vad vi längtar till hotellfrukost! Sen så har jag måånga olika outfits för är så sugen på att fota i den vackra miljön.

torsdag 15 mars 2018

svensk medborgare

Jag fick här i veckan lapp i brevlådan och trodde först det var mitt paket som kom rakt i lådan så tänkte kasta bort hela lappen tills jag insåg att det är från migrationsverket. Blev så glad att redan nu kunde jag hämta mitt pass och åka till Finland till påsken. Har läst att det tar från en till tre månader att få beslutet om medborgarskap men jag fick det på typ tre veckor nu? Så jag trodde jag fick bara mitt pass tillbaks men det fanns med bevis om svenskt medborgaskap! Nu skulle jag bara vilja ansöka svenskt pass hos polisen som prick i iiet meeeeeeeeen fattar ingenting! Det står att man ska ha med sig gitlig svensk legg vilket jag inte har eftersom jag var tvugen at spärra av mitt id-kort från skatteverket när jag tappa bort det..... Det står inte vad man ska göra om man nyss livit svensk medborgare, alltså räcker det med finska passet och beviset om medborgarskap? Någon som vet?
Asså detta är såååå såååå sååå jäkla skönt. Asså bättre än att vinna i lotto! Har snart uppnått alla mina mål, nu saknas det bara ett hem..

tisdag 6 mars 2018

När är det över?

Varför kan inte ångesten och all skit bara vara så länge det måste och när det är över skulle allt skit vara över? Det går upp o ner. En vecka är väldigt bra känner mig levande normal, tänker att fan det är inget fel med mig. Men sen nästa vecka går det fort ner. Man har så kraftig ångest att man mår illa och kan inte få i sig varken mat eller dricka. Tänk om man bara skulle få alla dåliga dagar i streck och sen skulle det vara över. Jag vet inte varför jag är här nu. Jag förstår inte. Det är extremt svårt att gå numera till köket för att laga mat. Får ångest redan timmarna innan jag ska gå o laga mat. Min mage skriker efter mat, magen kurrar men klumpen i halsen vägrar att ta mat emot. Ibland kräks jag nästan bara av synen o doften av mat.
Jag blir så frustrerad av att bara sitta hemma. Det ända jag har idag fått gjort är att sätta en påse i papperskorgen. Känner mig så jävla meninglös. Jag vet att det tar tid att bli bra, men om inte KBT hjälper? Har ingen koll på livet. Näthandlar nästan varje vecka även om har ont om pengar. Förnekar mig själv att äta för att jag inte förtjänat det. Blir jävligt frustrerad och upprörd av små saker. Jag vill försöka tro att allt löser sig.
 

torsdag 22 februari 2018

Ond cirkel

Jag var så jävla förbannad för att hamna träffa läkaren igen, var så säker att hon skulle ännu försöka hjärntvätta mig för att ta medicin. När jag gick dit fråga hon om jag varit o pratat med någon och jag undra vad hon mena. De borde ha ringt mig nästan en månad sen men jag har inte fått nåt samtal alls även om de har mitt rätta nummer. Jag ska gå på KBT och väntar på att de ringer. Detta kan inte fortsätta, jag kan knappt äta o dricka nu. Det bara värker i hela kroppen. Det går inte att sova och ångesten försvinner inte för en stund. Jag är så jäkla trött och så vilsen. Det är så jävla svårt att få hjälp även om man samlat mod för att skaffa hjälp.
Men nu har jag tagit steg närmare min dröm. Jag skickade nämligen ansökan om svensk medborgarskap! Jag har haft tufft i Sverige men det känns ändå som ett hem. I Finland blir man bara deppig och där orkar man inte vara mer än 2-3 dagar åt gången. Jag är lite orolig för ansökan för att kanske skrev fel vad jag skulle skicka med dem men jag hoppas det inte är något större problem annars har jag slösat 1500 kronor i onödan (med dem pengarna betalar jag ju nästan 90dagars sl)..

söndag 4 februari 2018

Det är en tabu

Psykisk ohälsa är fortfarande tabu. Och pratar man om psykisk ohälsa limmas det fast typ en viss bild på en galning eller psykopat i mental sjukhus som verkligen inte alltid stämmer. Har man inte erfarenhet om det så fattar man inte det tyvärr.
Jag var hos läkaren och innan jag stack så sa hon ännu "Julia det kommer att bli bättre men det skulle gå frtare med medicin". Med medicin menar hon psykemedicin. Jag har från första början sagt nej till psykemedicin. Det är alltid terapi som är första alternativet men vissa kan behöva lite medicin som stöd eller för att överleva ifall det gäller någon allvarlig diagnos som typ skitsofrenia eller nåt. Men läkarna försöker  ba få dig att äta medicinen som typ försör dig mer än hjälper. Ja visst äre billigare för samhället men terapi är både till individen och samhället bättre på långsikt. Asså har du problem så puttar ju medicinen bara problemet bakom sten men problemet finns ju kvar fortfarande när du slutar medicinering.. Därför ska man ju läka själen och ta tag i det själva problem. Varför mår jag som jag gör? Har det hänt något som kanske orsakat detta?
Jag skulle vilja kunna sova utan lugnande och att kunde gå till seminariet utan panikattack. Det kommer hoppas men vägen till den dagen är lång men jag är beredd att ta det i min takt. Blir så stressad när tänker att efter några månader måste jag söka jobb och det är inte intervju som är värst, det är ba en stund, värsta är en ny miljö med alla nya människor som fan är så jäkla tufft när man lider av social fobi. Min ångest, panikångest och social fobi hindrar mig att liv sånt liv som jag skulle vilja leva. Jag skulle vilja känna folk, ha med folk att göra, träffa nya människor, skapa nya kontakter och vänskap och ba leva livet...

onsdag 24 januari 2018

Vilsen

Människokropp är så häftig och så konstig. Tänk hur man kan känna sig helt anfallen bara av att ligga i sängen och läsa. Hjärtat bultar som du hade sprungit till tuben även om du ligger still och det är bara din  hjärna som jobbar. Ungefär så känns ångest. Och detta räcker inte ens. Tillslut blir man spyfärdig, tårarna bara rinner ner för kinderna och man vet inte ska man ligga still eller röra på sig.
Jag är så vilsen nu. Jag har två val. Antingen få pluggat så mycket att får mina 15hp ihop så att får ännu bo här kvar i höst och börja jobba från april/maj så att har råd att leva utan studiestöd. Eller sen skiter jag helt i plugget,fokuserar på mig själv, hittar ett jobb till våren och hoppas att vi kan hitta en gemensam lägenhet med min kille. Jag längtar verkligen att få bo med honom. TÄnk bara att få laga mat till honom när han kommer hem, städa tillsamman då det bir så mycket roligare, mysa framför film på en vardagskväll och alltid bara få somna i det tryggaste stället. Men sen så blir jag så ledsen av tanken att ska flytta härifrån. Jag älskar verkligen Gärdet. Jag gillar mitt rum, mitt rosa rum som har fått inreda helt själv. Jag gillar verkligen mina grannar även om jag har det lite svårt med social fobi, de är så trevliga. Bollar runt tankar varje dag men kommer ingenstans.. Skulle man inte bara kunna vinna i lotto så man bara kunde skita allt i ett litet tag, få lägenhet och kunna fokusera på sig själv för att må bra helt utan stress?

söndag 21 januari 2018

Ett år

Jag har haft helt underbar helg. Jag älskar vinterdagar som dessa. Lagom mycket snö, solen skiner och några minus grader utan att blåsa. Vi tog långa promenader i snön och njöt av vackra naturen. Hade varit såå skönt om detta väder skulle kunna vara kvar ännu några veckor till. Enda som saknas är mina skidor!
Om en vecka har vi officielt varit tillsammans med min kille i ett år! Jag kommer ihåg hur osäker och rädd jag var i början. Men herregud var underbart vi har haft det och man kan inte ha en mer underbar kille heller. Vi har redan klarat igenom oss så tuffa saker att det finns så jäkla stark band mellan oss. Det är så skönt att det finns nån jag kan vara 100 procent trygg och mig själv med.

tisdag 9 januari 2018

Ångest ska inte vinna

I början av hösten tänkte jag att jag är bara lite lat o slö och därför orkar jag inte o allt går inte så bra. Men för varje vecka blev det sämre och när jag sen till slut fick panikattack ensam mitt i mitt rum som ska vara mitt lugnaste och tryggaste ställe märkte jag att allt stämmer inte. Min ångest har blivit så stark att ibland kräks jag nästan på väg till universitetet, på seminarierna får jag koncentrera mig för att inte få panik, kan sova väldigt sällan och stressar av det minsta lilla som många inte ens skulle tänka på. Jag har ångest varenda dag. Jag har haft dagar jag bara kunnat legat i sängen och knappt orkat röra mig. Har haft dagar då ångesten har tagit helt över och jag känt att jag orkar inte och nästan gjorrt dumma saker som ändå sista minuten har hjärnan (med hjälp av pojkvännen) stoppat.
Jag har sån press på mig. Nya kursen och terminen startar nästa vecka och jag få sån panik när jag bara tänker på det. Får ångest av att kolla schemat. Jag är färdig att gråta för jag är så orolig attinte klarar ens 15 hp för att bo kvar här och är så rädd för att hamna på gatan för har ingestans att bo och klarar mig inte av att bo hos en främling.
Jag var två sista veckorna i december i Finland och jag trodde att där skulle jag ändå få slappna av och bara ta det lugnt, ingen ångest. Det börjde ju ganska bra, jag fick höjt mitt Fx till E och fick 7.5hp till. Jag fick umgås med min familj och kära katterna och med min pojkvän som totalt överraskade mig. Men ångesten var kvar. Inte helt varje dag och inte så stark som hemma i Sverige men den försvann inte ens hemma runt nära o kära och den blev starkare ju närmare hemresan kom. Jag är såå orolig och så vilsen att jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte ligga och gråta i sängen 5 dagar i veckan. Hoppas på att få svar nästa vecka för jag ska inte låta ångesten vinna och låta altt gå ännu sämre.