Alltså man ska inte läsa sin journal om man inte vill bli bedrövad. Jag har precis börjat acceptera mig själv. Det är fullt normalt och så okej att vara den som först analyserar och sen kommer fram när man fått bild av helheten och känner sig trygg. Det är helt okej att inte vara den som direkt är framåt och tar första steget. Det är fan helt okej att man inte känner sig alltid super pratglad och bara svarar på andras frågor. Fan jag vet att jag ibland får black out, ibland kommer det så mycket information till hjärnan att man bara blir typ stum och det är fan inget negativt. Jag som högkänslig bearbetar alla intryck på djupare sätt, vilket tar mer tid och mer energi och ibland finns det bara inget som kommer ut. Är så trött på att man antingen ser det som ett problem eller bara negativt..
Men jag har senaste veckorna utvecklats och lärt mig sååå mycket om mig själv och mitt tankesätt så jag är så himla stolt över mig själv. Jag har vågat göra saker som jag vanligtvis undviker till det sista och det är så jävla stort steg och fan var inget läskigt! Snart är det min tid att blomstra ut. Se upp världen för snart har jag lärt använda min gåva (eller superkraft) och låter ingenting hindra mig längre.
