starkare än dig

Jag är så glad att jag gjort saker som jag har varit rädd för eller känt mig obekväm med. I måndags så körde jag ett PT pass på gymmet för  att slippa en så onödig rädsla. Jag hade panik hela dagen innan men när det väl var dags var all panik borta?! Jag klarade mig det som var värst av all och fan vad stolt jag var! Jag har fortfarande mycket att jobba med och jag vet att det kommer dåliga dagar då jag kanske får jävlig ångest på gymmet men jag accepterar det. Det är en del av mitt liv men nu när jag utsatte mig själv och försöker sluta överanalysera allt så kanske jag slipper iaf panikattacker på gymmet.
Just nu känner jag mig så jävla peppad för livet! Jag är konstant trött fortfarande men samtidigt har jag så mycket positiv energi att duracell kaninen har kommit tillbaka! Problemet är bara att jag inte kan varva ner och ta det lugnt innan det är "för sent" att kroppen redan säger ifrån.. Jag vill bara så mycket och hatar att sitta still och vänta på att nåt ska hända. Men söndagar får vara lugna dagar. DÅ ska jag bara veckohandla, gymma, laga amt och ba mysa in mig i soffan för att ha en serie maraton! Det är okej. Jag behöver inte ha ful fart konstant. Jag är så tacksam för mitt liv just nu.

inre ro

Jag har inte varit på topp på de senaste dagarna och igår var jag så trött och död att var tvungen att gå hem från jobbet. Alltid när jag ens är småförkyld får jag sån fruktansvär ångest. Fick kämpa för att inte gråta på jobbet! Och imorse när jag bestämde mig för att vila upp mig och stanna hemma en dag så får jag såna skuldkänslor. Men jag vet att jag måste lyssna på min kropp. Jag har ändå ganska fysiskt jobb och det är ingen ide att gå till jobbet för att sen gå därifrån för att man är halvdöd. Nu har jag ätit många vitlöksklyftor för att få skiten bort från kroppen och orka jobba resten av veckan!
Men innan min förkylning så har jag mått så bra de senaste veckorna! Det känns som jag funnit inre ro och lycka. Jag känner mig lugn och min stress har nästan försvunnit helt! Okej, jag stressar fortfarande om heeelt onödiga saker men försöker verkligen jobba på det. Och en annan sak som jag jobbar på är mina konstiga rädslor. Jag ska utsätta mig för situationer som bara ger mig ångest om jag tänker på det. Det går inte bara att undvika för då blir det aldrig bättre! Och vad är det värsta som kan hända? Ja panikattack men än sen då? Har ju aldrig dött av det liksom. Men fy fan vad det är jobbigt!