Frustrerad

Jag skulle börja jogga nu påriktigt. Fast det var redan mörkt igår kväll (och KALLT) så bestämde jag mig att gå på en kort 3km promenad. Jag försökte jogga lite. Var nöjd att orka liite liite mer än vanligt. Men när jag skulle jogga en liten bit till så börja jag får ont i låret och smärtan har inte försvunnit. PÅ natten vakna jag till värsta smärtan och hamna ta värktablett. Jag är så frustrerad på detta för att jag vet att detta är pga olyckan och hatar det för att det är något man bara skulle verkligen vilja glömma särskilt här i Sverige men som kommer typ varje dag upp pga smärtan.  Jag skulle vilja veta vad felet är. Det har nu blivit typ värre fast lite träning minskar liite smärtorna iaf ibland. Nångång när jag har råd så ser jag till att detta blir fixat och får veta vad felet är.. Har förr oxå joggat men inte haft likadana problem förr..

Personnummer

Jag fick i veckan mitt tredje brev av skatteverket. Alltså hur jobbiga de var. Men ja nu äntligen fick jag mitt svenska personnummer! Och lärde mig det genast utantill även om det är annorlunda i Finland. Här har jag lärt mig siffror otroligt snabbt. Men annars så har jag ändå väldigt kort minne!
Denna helg var allt annat än kul. Enda positiva saken var, att var med min finska kompis och äta typ Sveriges bästa pizza (il forno). Och när jag nästa gång har festat och sover hos henne så går jag nog dit igen på bakispizza!
Sen så idag var en vuxen man väldigt elak mot mig. Hade träffat honom på promenad. Jag fick nu typ gnäll av honom att träffat honom osminkad. Ja, faktum är män att vi tjejer sminkar för oss själv skull och när vi känner för det. Och jag är solt över det att är självsäker utan smink och vågar träffa människor utan smink. Sen så hörde jag att jag är typ osexig, ointressant och väl typ ful tjockis? Jag kan inte få en framgångsrik snygg man för att jag inte gymmar? Tyvärr är jag ganska nöjd med mig själv trots att jag har oofta mina dåliga dagar. Jag tycker att det är super viktigt att lära älska sig själv. Och sen spelar det ingen roll hur snygg man är om insidan är ful, då är man automatikst ful. Jag skulle inte orka träffa mer en enda ytlig person. Livet är inte bara utseende och gym. Jag ser mig en jävla stor tjockis pga vriden kroppsbild (som är tyvärr väldigt vanligt hos unga tjejer) fast en del av mig vet att jag inte är det, jag är en vanlig tjej med lite naturliga former. Jag har överlevt mkt skit och olika kriser och här är jag starkare än nånsin.

Hur ser min dag ut?

Jag vaknar klockan 7.20. Det tar 5-10 minuter för mig tills jag är uppe i köket. Där tömmer jag diskmaskinen ifall det finns rena i den. Sen diskar jag barnens muggar och fyller i diskmaskinen. Efter jag fixat köket borstar jag flickornas tänder och hår medans mamma för pojkarna till skolan. Oftast har vi lite extra tid så flickorna spelar på ipads på soffan eller sen leker vi lite. När mamma för flickorna till dagis går jag snabbt ut med hunden. Jag är alltid ledig efter 8.30. Brukar ta en dusch och äta frukost. Sen tar jag tupplur 1-2 timmar. När vaknat brukar jag slösurfa och göra min snabba träning. efter 13.30 kommer flickorna hem. Jag fixar mellanmål (frukt) till dem. Kanske leker, går ut eller spelar med dem. Oftast leker de bara med varandra eller med sina bröder om de är hemma. När mamma lagar mat skär jag lite grönsaker. Efter maten är jag ledig men om mamman ska någonstans städar jag bort allt och fyller i diskmaskinen.

På klubben första gången

Jag gick till finnen på lördag eftermiddagen och fixa lite mat där. Vi snacka mycket skit men det var verkligen det man behövde och det var kul. Vi båda använder badoo så vi jämför och snackar om män vi har chatta med eller träffat. Hon har måånga dejter under en vecka när jag har lika många kanske i en månad om ens det.. Men sen så har hon lite äldre än mig haha. Jag tänker inte träffat en (över) 30 åring som hon haha. På kvällen kom en annan finsk au pair oxå med oss. Jag träffade henne första gången meen hade liite pratat med henne förut, hon nämligen kontakta mig via min au pair blogg. Hon var riktigt trevlig och vi hade roligt. Efter 22 stack vi till nattklubb Ace.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Visste bara att där kommer ingen äcklig 40 årig finne och ragga mig. Jag dansade med någon utlänning, ingen aning varifrån han är haha. En svensk försökte komma o snacka men pga musiken hörde jag inget. Jag prata engelska med någon kille från någonstans minns inte. Han var med oss halva kvällen, men han var iaf trevlig och tyckte min engelska var bra! Jag gav en lapp med mitt nr till en svensk jag gick och prata, han tog det emot. Gav när vi for till en annan oxå för det var min uppgift, men ingen kommer att höra av sig det vet jag :D Kvällen sluta till mcdonlads med några 10kr ostburgare haha. Jag var liite bakis på söndagen för att inte druckit så mkt vatten. Var hemskt att komma från centrum hem till täby! :D Vi käka på max igen för att klara oss. Vet inte hjälpte det något men fick iaf mat. Men hade en toppen helg. Men nu måndagen var lite mer seg med det gick!

Hoppet

Efter förra helgen eller egentligen efter söndagen fick jag mitt hoppe tillbax. Jag har varit jäätte ledsen, har känt mig jätte ensam. Men egentligen tror jag att får en riktig vän trots att hon är finne. Jag hinner nog hitta mina svenskar och skärskilt min svenske ;) ännu! Men vänner behöver alla. Man behöver inte ha många bara man har ens en riktig. Saknar fortfarande alla i Finland. Min syrra fyller 1 om några veckor och hon har börjat lära sig att sitta själv nu. Och jag får inte se det. Jag kommer inte höra hennes första ord eller se hennes första steg. Det är sorligt men jag vet att det är ett starkt band mellan oss. Jag älskar henne så himla mycket och jag vet att hon känner och vet det <3
Jag är jätte ivrig över helgen och har varit på gott humör hela veckan till och med i måndags när jag diskade log jag. Jag har blivit ännu starkare. Jag klarar allt som kommer framför! Och på lördagen går jag på nattklubb första gången. Jag ska göra galna saker och gå och ragga killar. Vi är tre korta finska tjejer där haha. Jag är den enda blondinen. Men helgen kommer att bli skoj!
Jag har otroligt svårt att lugna ner mig. Jag har svårt att somna för att jag tänker på saker o ting för mycket.Ifall jag har min tid på kvällen så målar jag så gärna mina målarböcker. Det är säkert enda saken som lugnar ner mig just nu haha. Älskar det och samtidigt lyssna på NRJ högt och kanske lite dansa till haha.

Varm höst

Nu fick jag köpt c-vitamin så ska säga äntligen hej då till förkylningen! Julia 1 förkyling 0. Och ja, är du just nu förkyld, dricker över 3 liter vatten/saft och ät vitlök och sov och glöm inte c-vitamin så är du igen snart frisk! Men för min otur har jag fortfarande ett enormt blåmärke på minrumpa men det gör inte mer så ont som tur! Försöker nu att inte ramla mer haha.
Jag var hela helgen inne i stan och det var mkt folk. Var halvmaraton, sportevenemang, nån typ protest och mycket poliser i centrum! Och jag fick veta att det som vi kallar för (hals)duk så kallar ni för scarf. Okej varför har ni inte ett eget ord för det, jag hatar engelska. Men iaf hitta den och rosa, bara 40 kronor för att min kärlek tgr <3 hitta den butiken äntligen och är glad över det! Så hitta jag oxå fejk henna tatueringar så var tvungen att gå köpa mer följande dagen  :D Och vilket härligt väder det var hela helgen.  VArmt och skönt. Hoppas att hela hösten är varm och härlig!
Imorn får jag veta kan jag redan söka till universitet nu i höst trots att programet börjar nästa höst. Jag hoppas det för nu skulle jag ha bättre chans att komma in!

klantig vecka

Min vecka har inte börjat så himla bra. Först har man blivit förkyld och haft problem med comviq och sen ramlat ner trappor så att har ett enormt blåmärke på rumpan och ont i ryggen. Sen så går jag som en död anka. 5 åriga flickan trösta mig Gå på soffan o vila så blir det bättre. Men nu efter några dagar så är det faktiskt lite bättre torts värken i ryggen.
Vi var äntligen idag i skattverket och sökte mitt personnummer. Får ju det om ett par veckor. Jag är här "för att lära mig svenska" jobbar typ svart men njä fattar inte varför man borde betala skatt av au pairs fickpeng som inte är så mkt ens. Fick samtidigt höra att måste ha bättre koll på säkerheten. Pojkarna hade sagt att alltid när mamman går i väg är jag med mobilen och surfar. Det är sant men oftast bara då när jag vet att flickorna leker hos grannen eller när de tittar på tv. Sen så måste jag vara strängare med flickorna. De måste lyda mig. Om dem skulle över huvudtaget lyda någon..

Pengar gör inte en lycklig

Ofta om det finns guld på sockan eller i spelet eller leksaken eller om vi spelar t.ex monopoly skriker andra flickan alltid jag är rik! Och försöker få mer pengar/guld och sånt. Hon vill ha mer och mer. Vet inte hur mycket en 5 åring fattar om pengar. Jag tror ärligt sagt att de tror att pengarna växer i träd. 

Jag kollade med flickorna igår ett program. Tycker flickan där i serien sa bra, du är världens rikaste om du har bra vänner. Jag tycker att det är verkligen sant! Det har jag märkt. Jag fick för några veckor sen ca 1700 kronor, jag hade genast kunnat gå till täby c och shoppa allt kul. Men jag vet att jag ska spara. Sen så var jag då vääldigt deppig och ensam. När jag förra helgen gick hem från täby c, märkte jag hur olycklig man är utan vänner, utan sina nära o kära trots hur mycket pengar man har. Och en bra exempel är jag. Jag hade en lycklig barndom även om mamma hamna ta två lån för att kunna vara med mig hemma och skaffa saker åt mig. Jag fick verkligen inte allt jag ville. Jag hade ett hem och jag fick varje dag varm mat. Trots att vi har haft svårt och hamnat leva utan el pga mamma inte kunnat genast betala räkningen, har jag haft bra att leva. Jag har varit lycklig. Jag har haft en härlig mamma som älskar mig, haft härliga och bra vänner, har en galen och rolig släkt. Jag har inte kunnat o gå shoppa när jag velat, jag har inte fått den leksaken jag hade velat, har inte fått äta ute på restaurang ofta och har inte haft många möjligheter att resa utomlands. Men ändå har jag varit lycklig t.ex av Sverige-kryssningar. Jag har blivit glad av småsaker som att mamma lagat min favoritmat.

Min mamma har lärt mig att uppskatta det man har. Och det gör jag verkligen. Uppskattar mina vänner, familj och släkt i Finland särskilt nu när jag inte kan se dem när jag vill. Och jag har lärt mig av mamma att man ska tänka och spara pengar. Man ska inte genast gå ut och shoppa om man fått lite pengar. Man ska tänka på vad man behöver. Man ska jobba för sina pengar. Uppskattar man allt man har, är man lycklig.

Barn nuförtiden

Hur uppfrostrar föräldrar sina barn? Bara familjer som har bort skämd sina barn lite för mycket skaffar en Au Pair. Kanske de inte klarar ensam med sina egna barn för att de har själv uppfostra dem för små galningar som inte lyder något? Fast man är rik och har pengar och däremot kan ge allt för sina barn allt som de bara lite kan önska. Men uppskattar det något då? De är vana att de får allt. Blir dem ens glada av en sak eller behöver de bara mer o mer? Jag uppskatta det när mamma en gång stekte plättar flr mig när jag kom från skolan. Jag uppskatta det att hon tänkte på mig och överraska mig efter en lång skoldag.
Och pga att barnen får allt så uppskattar de inte ens sina egna syskon. Varför? Jag är i en familj som de är två 5 åriga flickor som grälar mkt av helt småsmå saker. De biter varandra, river i håret, sparkar hårt och släpper inte taget från varanda. Andra kan skrika "Jag vill att du dör" eller önska efteråt att den andra hade dött. Alltså ja bara fem åringar! Jag hatar all slags våld. Det skulle vara dock mycket lättare om flickorna bara skällde ut varandra. Men nej allt är fysiskt. Inte ens pojkarna i huset som grälar. Dem grälar inte för att de inte hinner när de ska spela hela tiden. De spelar när de kommer från skolan, genast efter maten, innan de ska lägga sig och på helgerna genast när de vaknar och kanske hela dageen.
Sen så vaknar flickorna varje natt och har svårt att sova utan sin mamma. Varför? Skulle det kanske vara det att de har egna ipads som de kan spela vad som helst när som helst. De kan ladda en k12 eller k16 spel t.ex (kanske mer av misstag) eller gå på youtube och hitta något som inte passar till små 5-åringar. Varför kan man inte lära sina barn att uppskatta andra och lära dem att lyda vad vuxna säger?