söndag 23 juni 2019

Det spökar

Det spökar typ hos oss. Jag har alltid varit mottaglig för andligt aktivitet. Och har alltid varit väldigt intresserad av det övernaturliga. Jag var 13 när vår första kanin dog. Jag hann inte säga hejdå för honom då, trodde att han skulle komma hem från veterinären.. Eftersom han bodde i mitt rum så kom han och hälsade på mig ofta efter han gick bort. Vi hade en typ kungstol av korg material som lät direkt man bara lite rörde på den och ja kaninen gillade hoppa på den. Satt ofta i mitt rum alltså inte nära den stolen och ändå lät stolen. Jag kunde oxå känna att det var kallt på min andra hand. Visste att han var där med mig. Men efter vi skaffade ny kanin så hände det inget mer. 
När jag var 15 ish så skulle min vän mamma tända ljus vid graven på juldagen. Vi ville inte följa med till graven så i fick till mörka stranden brevid kyrkogård. Då såg jag två andar som typ svävade mot gravningsplatsen. Men när jag blinkade och kollade en var de borta.
Sen har jag försökt få kontakt med andra hemma. Satt med min vän mitt i mitt rum på golvet med et ljus. Jag kände att det var något och då sa jag att om det är någon i detta rum kan den vänligen flytta på en tändsticka som låg på golvet. Efter några sekunder så slängdes en prydnad från Tyskland (sån som har vatten i och när man skakar den snöar det) och den gick sönder! Och den låg inte nära på kanten på mitt bord och vi hade stänga fönster och dörr. Min vän fick panik! Jag tyckte mest synd om min prydnad.

Eftersom jag oftas vaknar när min kille redan är på jobbet så är det konstigt att känna en energi hemma hos oss. Asså liknande energi som jag känner när jag halvsover i sängen på morgonen och killen håller på att laga frulle vid köksbänken. Man bara känner att man inte är ensam fast egentligen är man ju? Så en gång satt jag på soffan ryggen vänd mot lägenheten. Då kände jag bara starkt att någon står vid vår säng. Konstigt nog kändes det inte läskigt. Jag fick typ en bild i min hjärna av en manlig figur. Kunde tyvärr inte se mer såhar inte någon aning vem som besöker oss.. Och här inte så länge sen så hände det nåt skumt. Jag satt vid vår köksbord med laptop och letade efter jobb och plötsligt hör jag att nånting ramlar i toan. Dörren är öppen så jag kollar dit o undrar vad som ramla ner nu. Hade inte lagt något nära kanten av handfaten lr nåt. DÅ stiger jag upp o kollar vad som ramlade ner i år toa. Då ser jag en tesked precis brevid vår matta nära dörren. Ljudet som jag hörde liknande verkligen ljudet när man tappar en sked på golvet. Det skummaste med detta var att den var ej nära e hylla eller handfat där den skulle kunna ha ramla. Och vad vi vet hade vi ingen tesked i toan/badrummet! Jag har fortfarande inte hittat ågon förklaring till detta.

Har ni också en sjätte sinne eller varit med om liknande händelser? Dela gärna era upplevelser i kommentarena! :)

onsdag 19 juni 2019

stressen tar över

Jag har aldrig varit så stressad att jag får starka fysiska symptom. Men samtidigt har jag aldrig varit i såhär jobbig situation i mitt liv. Vem skulle inte bli stressad om man inte har inkomst och sista pengarna tar verkligen slut snart. Stark illamående och konstant yr, det är så jag känner mig nu. Sen har jag börjat mitt kostschema vilket innebär delvis ny mat och fy vad det har varit svårt att äta ibland! Och nästan spy på gården mitt i ingenstans. Att vänja sig i en ny kost medans man är extremt stressad är fan ej lätt. Men vet att min kropp får allt den behöver så jag borde må bra fysiskt i alla fall. När man är så stressad och mår psykiskt dåligt så äre inte alltid lätt. En gång fick jag panikattack på gymmet. Men på nåt sätt fick jag slut på den innan jag brast helt ut! Jag övar på nya sömnrutiner och försöker hitta något positivt varje dag. För att jag är starkare än traktor så jag kommer klara detta!
Jag har typ ätit varje dag nåt söt sedan jag flyttade till Sverige för nästan 4 år sen. Nu är ja på dag v10 utan socker och ja det är fan enklare nu när man har konkreta mål och kost som man vet är bra. Det enda jag saknar är choklad haha. Men försöker hålla mig från sockret så långt det går  för att visa mig själv att det faktiskt går! Ja tycker att det är extremt viktigt för mig att känna att jag faktiskt lyckas med något. Jag har redan i många år känt mig så jävla misslyckat men fan jag är stark och jag klarar mig genom allt!