Det känns som jag jobbar med lågstadieelever. Jag och min högkänsliga kollega reagerade starkt på ens parfym som var alldeles för starkt. Jag har förut oxå haft svårt att andas pga den starka lukten och min högkänsliga kollega får jobbig huvudvärk. Vi sa till den personen snällt att om hen kan ta lite mindre för det luktar verkligen i hela rummet (och jag jobbar i ett lager inte ett litet kontorsrum). Tillslut blev det så starkt för mig att jag började få panikångest för att jag inte kunde andas ordentlig och när personen gick förbi mig så var jag tvungen att dra min tröja över näsan för att slippa den värsta lukten. Då var jag oxå tvungen och gå till chefen och säga till samt be om att få göra nåt annat för att inte behöva jobba i samma rum.
Resten av veckan gick bra inga jobbiga för starka lukter. Jag och min högkänsliga kollega la det bakom oss men sen finns det några som snackar om detta och om oss fortfarande. Vi båda kunde känna den jobbiga stämningen och vi visste inte hur vi skulle agera. Och att de som vanligtvis alltid häslar iaf så kollade knappt på oss och att höra att folk pratar om oss med sina egna språk så man inte ens vet vad som skit de snackar, känns fan fruktansvärt. För jag vet att jag inte gjort nåt fel. Särskilt när vi INTE får ha parfym på jobbet överhuvudtaget eftersom det finns personer som är allergiska. Och fan det är inte okej att skämta om mina andningssvårigheter.
Jag som högkänslig är extremt känslig just för ljus och lukt. Det betyder inte att jag har starkare sinnen utan att jag kanske använder mina sinnen mer effektivt än icke högkänslig. Det är helt omöjligt att förklara till någon som inte förstår som inte är högkänslig. Och pga min känslighet så tar jag jätte hårt sådant skit som detta. Fan man ska inte behöva gråta på jobbet. Kan människor bara prata med varandra direkt face to face och inte gå bakom ryggen på en?!
