Vart ska man börja? Jag är kär i Örebro! Det kändes fan nästan irriterande att komma tillbaak till Stockholm.. Kanske för att börjar tröttna på mitt rum eftersom sitter här 24/7.. Menmen trots sömnbristen hade vi det väldigt mysigt. Vi bodde på 4stjärnig hotell helt i centrum. I priset ingick både frukost buffe och eftermiddags fika med sötsaker och tom middag. Vi fick mysigt rum med utsick över ån och slottet.
Som jag hade förväntat mig kunde jag knappt sova under den första natten så jag var helt slut på lördag. Vi tog det lugnt för det mesta. Bästa var att besöka slottet såklart. Där tog vi lite bilder men få lyckades, som vanligt. Efter fikat tog vi titt på hotellets gym och jag provade löpband för första gången. Det var kul men fan borde börja jogga igen!
På kvällen tog vi ett glas i en pub och njöt av midagen på hotellet. Sen slocknade jag bokstavligen efter stjärnonas stjärna. Nu på söndag checka de vi ut från hotellet och gick till wadköping. Asså Örebro är så himla vacker stad, man skulle kunna bara gå och njuta av staden heeela dagen!
Asså precis man sagt att ett hem saknas så booom kommer värsta bomben och ja nu blir vi verkligen sambos! Helt otroligt! Jag har hela tiden sagt att vi har gått igenom så mycket skit nu att börjar bli dags att få lite sol till livet. Så jäkla skönt och spännande att få mitt första egna hem och flytta ihop med nån man älskar! Det kommer bli tjaffs eftersom vi båda har en stark vilja och är envisa men vi kommer att lösa våra små konflikter och njuta av livet, det vet jag. Det är så jävla stor lättnad för mig att få ett fast hem. Jag kan inte må bra när den tryggheten fattas. Nu längtar jag efter flytten och att all stress lägger sig så att jag kan samla mina krafter tillbaks och börja jobba igen.
Imorn drar vi till ÖRERO! Jag är astaggad! Jag är tom taggad för att åka med SJ så bäst att ni visar er bästa sida nu haha. Det kommer vara så mysigt där, hela staden verkar vara så himla vacker. Vi har ett fint mysigt hotell också och fan vad vi längtar till hotellfrukost! Sen så har jag måånga olika outfits för är så sugen på att fota i den vackra miljön.
Jag fick här i veckan lapp i brevlådan och trodde först det var mitt paket som kom rakt i lådan så tänkte kasta bort hela lappen tills jag insåg att det är från migrationsverket. Blev så glad att redan nu kunde jag hämta mitt pass och åka till Finland till påsken. Har läst att det tar från en till tre månader att få beslutet om medborgarskap men jag fick det på typ tre veckor nu? Så jag trodde jag fick bara mitt pass tillbaks men det fanns med bevis om svenskt medborgaskap! Nu skulle jag bara vilja ansöka svenskt pass hos polisen som prick i iiet meeeeeeeeen fattar ingenting! Det står att man ska ha med sig gitlig svensk legg vilket jag inte har eftersom jag var tvugen at spärra av mitt id-kort från skatteverket när jag tappa bort det..... Det står inte vad man ska göra om man nyss livit svensk medborgare, alltså räcker det med finska passet och beviset om medborgarskap? Någon som vet?
Asså detta är såååå såååå sååå jäkla skönt. Asså bättre än att vinna i lotto! Har snart uppnått alla mina mål, nu saknas det bara ett hem..
Varför kan inte ångesten och all skit bara vara så länge det måste och när det är över skulle allt skit vara över? Det går upp o ner. En vecka är väldigt bra känner mig levande normal, tänker att fan det är inget fel med mig. Men sen nästa vecka går det fort ner. Man har så kraftig ångest att man mår illa och kan inte få i sig varken mat eller dricka. Tänk om man bara skulle få alla dåliga dagar i streck och sen skulle det vara över. Jag vet inte varför jag är här nu. Jag förstår inte. Det är extremt svårt att gå numera till köket för att laga mat. Får ångest redan timmarna innan jag ska gå o laga mat. Min mage skriker efter mat, magen kurrar men klumpen i halsen vägrar att ta mat emot. Ibland kräks jag nästan bara av synen o doften av mat.
Jag blir så frustrerad av att bara sitta hemma. Det ända jag har idag fått gjort är att sätta en påse i papperskorgen. Känner mig så jävla meninglös. Jag vet att det tar tid att bli bra, men om inte KBT hjälper? Har ingen koll på livet. Näthandlar nästan varje vecka även om har ont om pengar. Förnekar mig själv att äta för att jag inte förtjänat det. Blir jävligt frustrerad och upprörd av små saker. Jag vill försöka tro att allt löser sig.
