snack bakom ryggen

 Det känns som jag jobbar med lågstadieelever. Jag och min högkänsliga kollega reagerade starkt på ens parfym som var alldeles för starkt. Jag har förut oxå haft svårt att andas pga den starka lukten och min högkänsliga kollega får jobbig huvudvärk. Vi sa till den personen snällt att om hen kan ta lite mindre för det luktar verkligen i hela rummet (och jag jobbar i ett lager inte ett litet kontorsrum). Tillslut blev det så starkt för mig att jag började få panikångest för att jag inte kunde andas ordentlig och när personen gick förbi mig så var jag tvungen att dra min tröja över näsan för att slippa den värsta lukten. Då var jag oxå tvungen och gå till chefen och säga till samt be om att få göra nåt annat för att inte behöva jobba i samma rum.  

Resten av veckan gick bra inga jobbiga för starka lukter. Jag och min högkänsliga kollega la det bakom oss men sen finns det några som snackar om detta och om oss fortfarande. Vi båda kunde känna den jobbiga stämningen och vi visste inte hur vi skulle agera. Och att de som vanligtvis alltid häslar iaf så kollade knappt på oss och att höra att folk pratar om oss med sina egna språk så man inte ens vet vad som skit de snackar, känns fan fruktansvärt. För jag vet att jag inte gjort nåt fel. Särskilt när vi INTE får ha parfym på jobbet överhuvudtaget eftersom det finns personer som är allergiska. Och fan det är inte okej att skämta om mina andningssvårigheter.

Jag som högkänslig är extremt känslig just för ljus och lukt. Det betyder inte att jag har starkare sinnen utan att jag kanske använder mina sinnen mer effektivt än icke högkänslig. Det är helt omöjligt att förklara till någon som inte förstår som inte är högkänslig. Och pga min känslighet så tar jag jätte hårt sådant skit som detta. Fan man ska inte behöva gråta på jobbet. Kan människor bara prata med varandra direkt face to face och inte gå bakom ryggen på en?!

tillfrisknad

 Förra året satt jag målet att lära känna mig själv efter att konstaterat och förstått att jag var högkänslig.  Jag har sugit i mig så mycket information som möjligt för att få all kunskap för att sedan förstå bättre. Och nu när jag äntligen börjar känna att jag har börjat känna mig själv och förstå hur jag fungerar, alltså det är helt underbaaaart! Jag är en sensationssökande högkänslig alltså en högkänslig som vill/behöver ha lite action. Helt jävla jobbig personlighetsdrag kombo! Försöker balansera mellan gas och broms och ibland så gasar jag för mycket och då vet jag att jag behöver tid för att vila.  

Jag har liksom känt mig onormal typ hela livet och nu bara wow detta är ändå ganska häftigt även om jag har en lång väg för att hitta balansen där jag alltid kan må bra. Men jag har börjat hitta lugnet nu och det känns så skönt efter en jobbig och stressig höst. Jag har lärt mig att varva ner iaf ibland så att jag kan sova bättre och vara klarare i huvudet! Ser verkligen framemot nästa år även om corona har varit mitt minsta problem i år så är det skönt att vi snart klarat detta konstiga år.

inåt är okej

Alltså man ska inte läsa sin journal om man inte vill bli bedrövad. Jag har precis börjat acceptera mig själv. Det är fullt normalt och så okej att vara den som först analyserar och sen kommer fram när man fått bild av helheten och känner sig trygg. Det är helt okej att inte vara den som direkt är framåt och tar första steget. Det är fan helt okej att man inte känner sig alltid super pratglad och bara svarar på andras frågor. Fan jag vet att jag ibland får black out, ibland kommer det så mycket information till hjärnan att man bara blir typ stum och det är fan inget negativt. Jag som högkänslig bearbetar alla intryck på djupare sätt, vilket tar mer tid och mer energi och ibland finns det bara inget som kommer ut. Är så trött på att man antingen ser det som ett problem eller bara negativt..
Men jag har senaste veckorna utvecklats och lärt mig sååå mycket om mig själv och mitt tankesätt så jag är så himla stolt över mig själv. Jag har vågat göra saker som jag vanligtvis undviker till det sista och det är så jävla stort steg och fan var inget läskigt! Snart är det min tid att blomstra ut. Se upp världen för snart har jag lärt använda min gåva (eller superkraft) och låter ingenting hindra mig längre.

Hur mår man?

Idag har jag fått panikattack, kollat folk med min mördarblick, försökt boxa och gjorde illa min handled på gymmet, nästan glömt mitt bankkort i kassan, har gråtit över en liten glömd vara, blivit så trött att knappt orkar röra på mig och exploderat av ingenstans. Helt jävla vanlig dag asså. Jag HATAR att vara utmattad. Jag har så svårt att acceptera det. Jag vill ju så gärna göra alt möjligt men orkar inte. Men jag klarar inte heller av att bara ligga still hemma! Och jag förstår inte vart ångesten kommer ifrån nu. Jag är iaf bra på att distrahera mig, precis det jag inte bör göra nu.
Och det här med att vara sjukskriven och få sjukpenning. Jag har varit snart en månad borta från jobbet men hallåå de har inte sjukanmält mig till försäkringskassan så jag kan inte göra något och håller här oxå på att bli helt galen. Man stressar ju inte mindre av att förlora sin inkomst och inte veta vad och när man får något.... Jajamän jag har blivit en sur tant nu! Så fort jag kan springa igen så är jag back in business men jag kommer tappa allt snart om det inte blir något förbättring. Kära människor jobba aldrig ihjäl er, ingen kommer tacka er för det, ni kommer bara ersättas med någon annan. Du är värdefull så ta hand om dig!

frustration över ovetande

Jag är sjukskriven nu i sex veckor. Det kommer kännas som evighet! Men alltså hur hur frustrerad är jag. Jag kände bara att jag är helt slut och behöver tid att återhämta mig. Jag har utmattningssyndrom för jag inte kunde bromsa i tid. Fick medicinering även om jag inte var ens deprimerad eller så. Men det funka ju inte, blev bara tröttare och mer orkeslös än jag var. Jag kände sån ångest över medicin och inners inne visste jag att det inte var det jag behövde så nu skiter vi i det. Men alltså jag ser så tydligt på folk som inte förstår någonting överhuvudtaget av högkänslighet. Alltså det är samma sak som man skulle börja prata kinesiska med dem. Och jag är så jävla dålig på att förklara saker, särskilt muntligt! Jag har svårt att få det ut direkt utan jag måste bearbeta saker i mitt huvud så att jag kan få det ut men i vissa fall har man ju inte tid för det. Och då blir det lätt missförstånd. Alltså så himla himla frustrerande!
Mitt mål är efter jag blivit frisk att jag ska suga all information om högkänslighet och lära förstå mig själv bättre så att jag kan lära folk att förstå! Att vara högkänslig är så mycket mer än att bara vara "överkänslig" (som människor lätt tolkar det). Men jag förstår att det är svårt. Det tog ju 23 år för mig att förstå att jag är det och vad det innebär. Samhället måste förstå att 20% av befolkningen fungerar lite annorlunda och att vi lever i en sjuk stressigt samhälle vilket inte ens är så hälsosamt.

Bara utmattad

 Hela året har varit tufft. I januari kände jag stort hopp. Jag blev fastanställd och det verkade som att inom en snar framtid kommer vi kanske få tidigare arbetspass dvs att vi skulle byta leverantör (eller transportör?) så skulle vi kunna börja jobba en timme tidigare och sluta en timme tidigare. Hade varit DRÖMMEN att få sluta redan 17.30 hinna gymma efter jobbet utan stress och ändå vara hemma i tid för att hinna lägga sig tidigt i lugn o ro. Men det kommer inte hända på ett tag, absolut kanske tidigaste i höst. Men nångång kommer det att ändras, företaget sparar ju massa pengar på det.

Jag hade ingen möjlighet att få ens testa att jobba tidigare skift i en månad för att se om det blir någon skillnad. Nu hinner jag inte varva ner på kvällen har inte den tiden. Och då behöver jag oxå hjälp för att sova.. Men det blev inte av pga en konflikträdd chef (nackdelen med att ha två olika chefer).. Så nu är jag istället sjukskriven pga utmattning, kul. Det suger verkligen att inte kunna göra saker som man vill. Längtar tillbaka till jobbet och gymmet men har ingen ork. Och det gör mig ledsen. Och nu är jag livrädd för att behöva ta medicin för att återhämta mig. För att jag pressat mig själv för hårt, jobbat som en galning i min max gräns men varför egentligen? Jag får ju inte bättre lön för att jobba för två personer.. Det är verkligen så svårt att leva som högkänslig person i denna värld som inte förstår.