Då när jag har sovit många nätter dåligt och är sjuukt trött gråter jag mycket och får ångest. Då blir jag väldigt lätt ledsen. Men jag har ju alltid varit väldigt känslosam människa. Och när man är trött så stärks allt. Men nu i december har allt blivit lättare. Jag känner jag jag har vuxit otroligt mycket som människa och att jag inte är beroende av nån, jag klarar mig själv.
I höstas var jag väldigt i botten. Jag hade aldrig förr mått så dåligt. Jag sa att denna höst var värsta efter den hösten när olyckan hände. Men jag är så jävla stark att jag klara mig och jag överlevde det!
När jag flyttade til lSverige och jobbade som au pair var jag så vilsen. Jag visste inte var jag skulle vara eller vem jag var och ibland visste jag inte vad jag ville. Jag gjorde dumma och konstiga saker som jag ångrar efteråt. Jag hade behöd en guide för livet. Ett år av mitt liv var så skumt och så kaos. Det fattar jag verkligen nu när jag ser bakom. Och hur jag inte vågade lita på någon och inte släppa någon nära mig. Jag litade inte ens på mig själv. Men jag hittade min bästa vän och kunde inte ha önskat något bättre! Vi har väldigt lätt att prata om allt och jag vet att vi betyder lika mycket till varandra även om vi inte alltid säger det. Hon är med mig fortfarande. Jag kommer ihåg när mamma sa att hon önskar att jag hittar riktiga vänner sen när jag är vuxen (och i Sverige). Det gjorde jag!
Och jag lärde mig att man måste släppa taget av gamla saker. Det är så viktigt annars kan man inte gå framåt! Man måste kunna göra svåra beslut och man måste våga vara lite självisk och tänka på sig själv. Men nu ser livet äntligen ut som ett liv som är värt att leva. Jag är såå tacksam av alla människor jag har runt mig och jag ska hålla hårt fast i mina nära o kära!
Ta hand om alla nära oc kära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar