I lördags kom pappa och hans kvinna hälsa på mig. Jag såg pappa senast i augusti så det var trevligt att träffas och förstås visa Stockholm. Vi hann se körsbärsblommorna blomma i kungsträdgården, vi hann fika i gamla stan, vi hann besöka medeltidsmuseet och dricka lite skumpa. Tiden bara går så fort och man kan inte åka bort från centralen.
Efter att pappa åkt, tog jag tunnelbanan till fridhemsplan för att köpa lite memma. En finsk påskefterrätt som man antingen gillar eller så gilalr man inte haha lite som fibergröt med grädde skulle jag säga! Men sen åkte jag till min kille och hans familj och firade en svensk påsk med äggjakt och snaps! Ni svenskar är helt galna, snaps varje högtid! Men jag klara mig, hahah. Hela helgen var så mysig och gick alldeles för fort. Hatar att få mysa med killen i två dagar och sen måste man åka ensam hem och vänta igen en vecka..
Nu när min pstav har börjat krångla och förstöra min kropp har jag börjat undra att är denna person jag eller en hormonmonster. Staven har definitivt gjort mig lugnare än p-piller så jag var yngre men jag känner inte alltid nu när hormonerna tar över.. I år har jag blivit bitter. Jag blir sur och irriterad väldigt lätt. Jag får hemska aggressiva tankar ofta. Är det hormonerna som faktiskt påverkar så mycket? Hoppas på att får svar när jag har provat spiralen. Tänk om jag ändras helt och tänk om mina känslor ändras. Tänk om jag inte mer gillar min kille?
Just nu går livet hyfsat bra. Största oron är dock högskolepoängen och stöden för plugget. Jag försöker bara ta det lugnt och göra mitt bästa. Mitt livs största misstag var/är att jag läser nationalekonomi... Jag vill plugga historia och allt är klart för hösten bara jag får minst 20hp av vårterminen.....
Jag har inte så mycket att säga just nu förutom att jag är heelt slut och vill bara krypa under täcket och mysa med min isbjörn lol. Men jag lever och det går bra. Och i helgen var vi o fota med killen. Det var mysigt att ta promenad i skogen.
