tag:blogger.com,1999:blog-78510632151455729632024-03-05T07:28:09.213+01:00Bara jag och min lilla världJuliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.comBlogger353125tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-75430968041451946042020-12-05T16:30:00.006+01:002020-12-05T16:32:35.884+01:00snack bakom ryggen<p><span style="color: #c27ba0;"> </span><span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">D</span></b>et känns som jag jobbar med lågstadieelever. Jag och min högkänsliga kollega reagerade starkt på ens parfym som var alldeles för starkt. Jag har förut oxå haft svårt att andas pga den starka lukten och min högkänsliga kollega får jobbig huvudvärk. Vi sa till den personen snällt att om hen kan ta lite mindre för det luktar verkligen i hela rummet (och jag jobbar i ett lager inte ett litet kontorsrum). Tillslut blev det så starkt för mig att jag började få panikångest för att jag inte kunde andas ordentlig och när personen gick förbi mig så var jag tvungen att dra min tröja över näsan för att slippa den värsta lukten. Då var jag oxå tvungen och gå till chefen och säga till samt be om att få göra nåt annat för att inte behöva jobba i samma rum. </span></p><p><span style="color: #a64d79;">Resten av veckan gick bra inga jobbiga för starka lukter. Jag och min högkänsliga kollega la det bakom oss men sen finns det några som snackar om detta och om oss fortfarande. Vi båda kunde känna den jobbiga stämningen och vi visste inte hur vi skulle agera. Och att de som vanligtvis alltid häslar iaf så kollade knappt på oss och att höra att folk pratar om oss med sina egna språk så man inte ens vet vad som skit de snackar, känns fan fruktansvärt. För jag vet att jag inte gjort nåt fel. Särskilt när vi INTE får ha parfym på jobbet överhuvudtaget eftersom det finns personer som är allergiska. Och fan det är inte okej att skämta om mina andningssvårigheter.</span></p><p><span style="color: #a64d79;">Jag som högkänslig är extremt känslig just för ljus och lukt. Det betyder inte att jag har starkare sinnen utan att jag kanske använder mina sinnen mer effektivt än icke högkänslig. Det är helt omöjligt att förklara till någon som inte förstår som inte är högkänslig. Och pga min känslighet så tar jag jätte hårt sådant skit som detta. Fan man ska inte behöva gråta på jobbet. Kan människor bara prata med varandra direkt face to face och inte gå bakom ryggen på en?!</span></p>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-70585659197848578302020-11-14T14:20:00.006+01:002020-11-14T14:25:02.540+01:00tillfrisknad<p><span style="color: #c27ba0;"><span style="font-size: large;"><b> F</b></span>örra året satt jag målet att lära känna mig själv efter att konstaterat och förstått att jag var högkänslig. Jag har sugit i mig så mycket information som möjligt för att få all kunskap för att sedan förstå bättre. Och nu när jag äntligen börjar känna att jag har börjat känna mig själv och förstå hur jag fungerar, alltså det är helt underbaaaart! Jag är en sensationssökande högkänslig alltså en högkänslig som vill/behöver ha lite action. Helt jävla jobbig personlighetsdrag kombo! Försöker balansera mellan gas och broms och ibland så gasar jag för mycket och då vet jag att jag behöver tid för att vila. </span></p><p><span style="color: #c27ba0;"><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag har liksom känt mig onormal typ hela livet och nu bara wow detta är ändå ganska häftigt även om jag har en lång väg för att hitta balansen där jag alltid kan må bra. Men jag har börjat hitta lugnet nu och det känns så skönt efter en jobbig och stressig höst. Jag har lärt mig att varva ner iaf ibland så att jag kan sova bättre och vara klarare i huvudet! Ser verkligen framemot nästa år även om corona har varit mitt minsta problem i år så är det skönt att vi snart klarat detta konstiga år.</span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit65yRWBXYkCN19-xNPqJulzHzDqzy3-8tFy_LZvKgVMDgYWY8Vt6R2VXY7t9IZMAI6ax04N7WaPu8Ndh33zJTiH7Uky2LTGP6O99XwFmt875VbPa5WblfrbMfrYtKQg0YBw0AALXV3LfR/s2048/IMG_8552.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1365" data-original-width="2048" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit65yRWBXYkCN19-xNPqJulzHzDqzy3-8tFy_LZvKgVMDgYWY8Vt6R2VXY7t9IZMAI6ax04N7WaPu8Ndh33zJTiH7Uky2LTGP6O99XwFmt875VbPa5WblfrbMfrYtKQg0YBw0AALXV3LfR/w400-h266/IMG_8552.JPG" width="400" /></a></div><br /><p><br /></p>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-71796104334584289402020-06-06T16:07:00.003+02:002020-06-06T16:07:39.231+02:00inåt är okej<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">A</span></b>lltså man ska inte läsa sin journal om man inte vill bli bedrövad. Jag har precis börjat acceptera mig själv. Det är fullt normalt och så okej att vara den som först analyserar och sen kommer fram när man fått bild av helheten och känner sig trygg. Det är helt okej att inte vara den som direkt är framåt och tar första steget. Det är fan helt okej att man inte känner sig alltid super pratglad och bara svarar på andras frågor. Fan jag vet att jag ibland får black out, ibland kommer det så mycket information till hjärnan att man bara blir typ stum och det är fan inget negativt. Jag som högkänslig bearbetar alla intryck på djupare sätt, vilket tar mer tid och mer energi och ibland finns det bara inget som kommer ut. Är så trött på att man antingen ser det som ett problem eller bara negativt..</span><br />
<span style="color: #741b47;">Men jag har senaste veckorna utvecklats och lärt mig sååå mycket om mig själv och mitt tankesätt så jag är så himla stolt över mig själv. Jag har vågat göra saker som jag vanligtvis undviker till det sista och det är så jävla stort steg och fan var inget läskigt! Snart är det min tid att blomstra ut. Se upp världen för snart har jag lärt använda min gåva (eller superkraft) och låter ingenting hindra mig längre.</span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-15875342207049780772020-05-07T19:05:00.002+02:002020-05-07T19:05:17.390+02:00Hur mår man?<span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">I</span></b>dag har jag fått panikattack, kollat folk med min mördarblick, försökt boxa och gjorde illa min handled på gymmet, nästan glömt mitt bankkort i kassan, har gråtit över en liten glömd vara, blivit så trött att knappt orkar röra på mig och exploderat av ingenstans. Helt jävla vanlig dag asså. Jag HATAR att vara utmattad. Jag har så svårt att acceptera det. Jag vill ju så gärna göra alt möjligt men orkar inte. Men jag klarar inte heller av att bara ligga still hemma! Och jag förstår inte vart ångesten kommer ifrån nu. Jag är iaf bra på att distrahera mig, precis det jag inte bör göra nu.</span><br />
<span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">O</span></b>ch det här med att vara sjukskriven och få sjukpenning. Jag har varit snart en månad borta från jobbet men hallåå de har inte sjukanmält mig till försäkringskassan så jag kan inte göra något och håller här oxå på att bli helt galen. Man stressar ju inte mindre av att förlora sin inkomst och inte veta vad och när man får något.... Jajamän jag har blivit en sur tant nu! Så fort jag kan springa igen så är jag back in business men jag kommer tappa allt snart om det inte blir något förbättring. Kära människor jobba aldrig ihjäl er, ingen kommer tacka er för det, ni kommer bara ersättas med någon annan. Du är värdefull så ta hand om dig!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRzmCSwMmlxGpX_KK9-xI-N796Gc5zrEkL8bpDaFhsLSa3vBXQ7ndMw7_n5OxYYnaVzdfYxuxmO5m_b7U697d_H88co1yoFoNSvuASZpEpn-d5C1M7NqjZDtpmAeGPb1kgvDAIIGqT9UGV/s1600/IMG_8354.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRzmCSwMmlxGpX_KK9-xI-N796Gc5zrEkL8bpDaFhsLSa3vBXQ7ndMw7_n5OxYYnaVzdfYxuxmO5m_b7U697d_H88co1yoFoNSvuASZpEpn-d5C1M7NqjZDtpmAeGPb1kgvDAIIGqT9UGV/s400/IMG_8354.JPG" width="400" /></a></div>
<br />Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-70566249102383398662020-04-29T13:55:00.002+02:002020-04-29T13:55:17.186+02:00frustration över ovetande <span style="color: #a64d79;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag är sjukskriven nu i sex veckor. Det kommer kännas som evighet! Men alltså hur hur frustrerad är jag. Jag kände bara att jag är helt slut och behöver tid att återhämta mig. Jag har utmattningssyndrom för jag inte kunde bromsa i tid. Fick medicinering även om jag inte var ens deprimerad eller så. Men det funka ju inte, blev bara tröttare och mer orkeslös än jag var. Jag kände sån ångest över medicin och inners inne visste jag att det inte var det jag behövde så nu skiter vi i det. Men alltså jag ser så tydligt på folk som inte förstår någonting överhuvudtaget av högkänslighet. Alltså det är samma sak som man skulle börja prata kinesiska med dem. Och jag är så jävla dålig på att förklara saker, särskilt muntligt! Jag har svårt att få det ut direkt utan jag måste bearbeta saker i mitt huvud så att jag kan få det ut men i vissa fall har man ju inte tid för det. Och då blir det lätt missförstånd. Alltså så himla himla frustrerande!</span><br />
<span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">M</span></b>itt mål är efter jag blivit frisk att jag ska suga all information om högkänslighet och lära förstå mig själv bättre så att jag kan lära folk att förstå! Att vara högkänslig är så mycket mer än att bara vara "överkänslig" (som människor lätt tolkar det). Men jag förstår att det är svårt. Det tog ju 23 år för mig att förstå att jag är det och vad det innebär. Samhället måste förstå att 20% av befolkningen fungerar lite annorlunda och att vi lever i en sjuk stressigt samhälle vilket inte ens är så hälsosamt.</span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-10820058901042634992020-04-17T18:57:00.003+02:002020-04-17T19:00:22.820+02:00Bara utmattad<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="color: #a64d79;"><span style="font-size: large;"><b> H</b></span>ela året har varit tufft. I januari kände jag stort hopp. Jag blev fastanställd och det verkade som att inom en snar framtid kommer vi kanske få tidigare arbetspass dvs att vi skulle byta leverantör (eller transportör?) så skulle vi kunna börja jobba en timme tidigare och sluta en timme tidigare. Hade varit DRÖMMEN att få sluta redan 17.30 hinna gymma efter jobbet utan stress och ändå vara hemma i tid för att hinna lägga sig tidigt i lugn o ro. Men det kommer inte hända på ett tag, absolut kanske tidigaste i höst. Men nångång kommer det att ändras, företaget sparar ju massa pengar på det.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="color: #a64d79;">Jag hade ingen möjlighet att få ens testa att jobba tidigare skift i en månad för att se om det blir någon skillnad. Nu hinner jag inte varva ner på kvällen har inte den tiden. Och då behöver jag oxå hjälp för att sova.. Men det blev inte av pga en konflikträdd chef (nackdelen med att ha två olika chefer).. Så nu är jag istället sjukskriven pga utmattning, kul. Det suger verkligen att inte kunna göra saker som man vill. Längtar tillbaka till jobbet och gymmet men har ingen ork. Och det gör mig ledsen. Och nu är jag livrädd för att behöva ta medicin för att återhämta mig. För att jag pressat mig själv för hårt, jobbat som en galning i min max gräns men varför egentligen? Jag får ju inte bättre lön för att jobba för två personer.. Det är verkligen så svårt att leva som högkänslig person i denna värld som inte förstår.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQKrpIQwKAqaR609evatyw6yjpCd2NTcr3PK5X_WQT-aCvN_xlZ87SpS9Ag2dnXETlgVO6ar26NvQmIJH_orPTdie4uxA0dBmTkDwQ4Xn3Pus-kZKxyIAfE2dhqoBDYHHKeJndDqO6tIBq/s1600/IMG_8364.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQKrpIQwKAqaR609evatyw6yjpCd2NTcr3PK5X_WQT-aCvN_xlZ87SpS9Ag2dnXETlgVO6ar26NvQmIJH_orPTdie4uxA0dBmTkDwQ4Xn3Pus-kZKxyIAfE2dhqoBDYHHKeJndDqO6tIBq/s400/IMG_8364.JPG" width="266" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyDMDR7VWJRDYPkUMt-L4F0hmZh9E7aTebFxpGjtVWEDiyoM_ODO9PPRonAED3bLAUfqMI_4H44yzC2lgQddefE7KcNWMQsLNnmV4L2oS3NKC1PaS1MTVxUdhv7qyFA8G9H8uVZFNre9Gz/s1600/IMG_8387.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyDMDR7VWJRDYPkUMt-L4F0hmZh9E7aTebFxpGjtVWEDiyoM_ODO9PPRonAED3bLAUfqMI_4H44yzC2lgQddefE7KcNWMQsLNnmV4L2oS3NKC1PaS1MTVxUdhv7qyFA8G9H8uVZFNre9Gz/s400/IMG_8387.JPG" width="266" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIvCo_oalT-wsE2imHJGlVC6D-pYEGv4Ne-p__dlOBnTefNu0PicdJNpWmz-tt3-ZGXgFcPIo0vKMH-rh84RnZf_gnNJTbQlAfDZFdLroLCopf9BLTqdSY4JwvS14NTgBdV1hDEoSc_H9O/s1600/IMG_8380.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIvCo_oalT-wsE2imHJGlVC6D-pYEGv4Ne-p__dlOBnTefNu0PicdJNpWmz-tt3-ZGXgFcPIo0vKMH-rh84RnZf_gnNJTbQlAfDZFdLroLCopf9BLTqdSY4JwvS14NTgBdV1hDEoSc_H9O/s400/IMG_8380.JPG" width="266" /></a></div>
<br />Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-50744118401794209752020-03-28T19:27:00.004+01:002020-04-13T17:34:46.276+02:00min högkänslighet<span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">L</span></b>ong time no see. Jag har saknat att blogga! Har varit så jävla uttmattad pga jobb att jag inte orkat lägga energi på något annat.. Men jag blev fastanställd i februari flrsta gången i mitt liv! Så nu har jag ett säkert jobb även under dessa konstiga tider.. asså lite för mycket jobb då det blir övertid varje dag och vi får jobba som maskiner..</span><br />
<span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag har hela mitt liv känt mig så konstig, onormal jämfört med alla. Har alltid varit väldigt känslig. Jag kommer ihåg när jag var 12 ish och jag var hos min moster som hade lagat min favoritmat just den kvällen. Jag hade fått feber pga mens och mådde dåligt. Och alltså jag började gråta för jag blev sååå ledsen för att jag mådde så illa att inte kunde äta maten hon lagat åt mig! Låter så jävla överdrivet, i know! Och jag grinar allltid framför serier även om de är skådespeleri och jag vet om det, men det kan vara så jävla sorligt! Sen så kan jag absolut inte kolla på serier/filmer som på nåt set involverar nåt slags våld. Men det är lugnt, nöjer mig med romatiska komedier haha.</span><br />
<span style="color: #a64d79;"><b>J</b>a så i höstas förstod jag äntligen att jag är högkänslig! Och i år har jag börjat tar reda på det. Det är cirka 20 procent av befolkningen som är högkänsliga vilket innebär att man har ett känsligare nersystem än genomsnittet. Man blir lätt överstimulerad (alltså påverkas starkt av stress) av olika situationer. Jag är väldigt känslig för ljus, ljud och lukt. Gör någon högt ljud plötsligt så blir jag såsåså arg, jag tål inte sånt. Eller om någon t.ex äter banan brevid mig som jag hatar i alla formar, blir jag typ spyfärdig bara av den lukten. Och när man är överstimulerad eller när jag är det och ska t.ex till gymmet efterjobbet så märker man att jag antingen blir jätte jätte sur på människorna runt mig även om de inte gjort nåt eller sen får jag total blackout och har ingen aning om jag är eller vad jag håller på med.</span><br />
<span style="color: #a64d79;">Jag behöver tyst lugnt omkring mig för att kunna återhämta mig. Och sover så mycket. Vanligtvis sover jag mellan 9 och 10 tmmar men efter en stressig period kan jag behöva sova 11 timmar.. Jag har alltid sovit mycket och nu förstår jag varför.</span><br />
<span style="color: #a64d79;"><span style="font-size: large;"><b>D</b></span>et är bara jätte jobbigt att jobba på lager just nu. Det är så mycket att göra pga personalbrist och jag kör runt som en duracell kanin. Men problemet är att jag inte klarar av det psykist. Min kropp orkar men huvudet klarar inte av det. Och eftersom jag slutar nu så sent så hinner jag aldrig varva ner på kvällen och har skitsvårt att sova och har flera nätter vaknat i panik. Och det att jag kände mig förkyld konstant i höstas.. Well det va allt pga stress. Jag får vissa förkylningsystom och ångest när det varit mycket. Min kropp säger direkt att jag ska vila.</span><br />
<span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag har läst en bok om högkänslighet där det skrivs att för att kunna få andra att förstå att högkänslighet är en styrka bra egenskap måste man tro på det själv. Men det är svårt när det bara tar all energi.. Men det positiva är att jag är väldigt bra på analysera, märka små saker. Vilket är bra på jobbet då jag lätt märker direkt avvikelser. </span><br />
<br />Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-48102202414059544172020-01-07T16:00:00.000+01:002020-01-07T16:00:01.716+01:00Första veckan utan socker<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag bestämde mig att köra så kallad socker detox i januari. Får inte äta socker i något form allstå inget godis men inte heller vitt ris eller pasta. Alla såser och ketchup innehåller ju typ massa socker så det är lite svårt där. Men jag undviker alla produkter jag vet innehåller socker. Är det nu så att vegofilén jag äter innehåller socker så få det vara så.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">F</span></b>örsta veckan var faktiskt mycket lättare än vad jag trodde! Första dagen var man ju lite bakis och är alltid då så glass sugen men det gick bra ändå bara att det var tråkigt att bara dricka vatten! SÅ länge jag inte ser sötsaker eller tänker på de så är det faktiskt inte så svårt. Är man liksom jätte hungrig så klart man blir typ sugen på allt! Men även när jag är ledig så försöker jag äta regelbundet för att slippa bli extremt hungrig och bli så sötsugen. Sen så kan jag äta en frukt per dag om jag blir sugen på nåt gott. Men under första veckan har jag faktiskt inte märkt stora förändringar. Vi får se om jag har mer energi när denna månad gott då jag tror att min trötthet kan bero på socker. Hela december har jag gått och ätit eller druckit något sött varje dag..</span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-77234028445044895842019-12-28T09:44:00.002+01:002019-12-28T09:44:13.827+01:00Hur gick det med mina mål?<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>Å</b></span>ret närmar sitt slut så jag täntke att det är bra tllfälle att se hur jag lyckades med mina mål. Kan redan säga att lyckades inte helt med alla men någonting har hänt!</span><br />
<span style="color: #741b47;">Mitt första mål var att må bra och slippa panikattacker. Well jag mår iaf myycket bättre nu än vad jag gjorde början av året. Men tyvärr har jag haft mer panikattacker i höst/vinter men jag har lärt mig känna orsaker som ligger bakom dem,</span><br />
<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">A</span></b>ndra målet var att stretcha för att få spagat. Well not gonna happend haha. Jag är sååå dålig på att strecha.</span><br />
<span style="color: #741b47;">Tredje målet var att bearbeta problem och möta rädslor. I januari gick jag ensam till gymmet för första gången. Första veckorna/månaden vågade jag bara gå upp och köra ccrosstrainer. Nu då? jajamen oavsett dag så kör jag själv. Och ja, utmanat mina rädslor b.la kört PT pass som jag aldrig kunde tro att jag skulle klara mig. Det går framåt även om det finns jobb kvar!</span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>F</b></span>Järde målet var att må oxå fysiskt bättre. Början av sommaren började vi ett kostschema som ledde till att jag tappade nästan 12kg i vikt och lärde mig äta regelbundet för att orka. Jag kämpar fortfarande med sötsuget men det går framåt!</span><br />
<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">S</span></b>ista målet var att lära sig mer om lettering. Har jag övat på det? Inte så mkt men tycker ändå att jag ibland kan skriva riktigt fint.</span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-5385324663260571122019-12-04T18:16:00.002+01:002019-12-04T18:17:28.403+01:00Julen närmar sig<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">V</span></b>ad jag längtar! Om två veckor och två dagar åker jag till Finland. Jag saknar såå mycket min syster och våra katter. Och så tråkigt att jag ska jobba på lördag så nu på fredag hinner jag knappt fira Finlands självständighetsdag och ha mina traditioner... Men jag köpte lite fin fazer choklad och har några karelska piroger i frysen så får något finskt iaf! Otur för mig men nu har det gått vääldigt bra på jobbet i flera veckor alltså ingen övertid ingen kaos ingen stress direkt. Det är soft men gillar när det händer mycket för då går tiden fortare!</span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag har märkt att jag har lyckats jobba med min social fobi. Den är sååå såå mycket bättre nu än vad det var t.ex på början av året. Jag är inte lika rädd men samtidigt känns det som min panikångest blivit värre. Kan få panik på gymmet om det är för mycket folk eller folk för nära mig. Men liksom jobbar med 40 personer och behöver utrymme och när jag är trött får jag lättare panik och ångest. Men som tur klarar jag mig oftast och känns det inte bra så kan man gå hem, det är okej. Jag vet nu att små utrymmen med mycket folk är det som främst ger panik och det är skönt att känna igen det och veta så man kanske ibland kan vara lite förberedd för såna situationer!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjywiIE0aneFw8ei9MLOBVUqXW1Cf1bvmnm4JllbYcwKGBSEIXrFqpfs67bsjgqpohr4euJehzlYhvCafbCAtWvA5NDQ2rH-M-RTxECra8TvsuGCI5t4dyBHAFNBL0lozdM13Sc8I5vPbXd/s1600/IMG_8258.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjywiIE0aneFw8ei9MLOBVUqXW1Cf1bvmnm4JllbYcwKGBSEIXrFqpfs67bsjgqpohr4euJehzlYhvCafbCAtWvA5NDQ2rH-M-RTxECra8TvsuGCI5t4dyBHAFNBL0lozdM13Sc8I5vPbXd/s400/IMG_8258.JPG" width="400" /></a></div>
Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-53064961218541503032019-11-02T18:33:00.000+01:002019-11-02T18:33:31.481+01:00konstant förkyld<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag har så lite fritid på vardagar. Jag hinner knappt med någonting. Liksom de två timmarna man har på morgonen går ju bara till att kolla på klockan för att göra sig redo till jobbet och kommer man hem via gymmet då äre bara att äta middag och förbereda sig för säng och så var dagen slut! Även om jag bor nära jobbet hade jag uppskattat mer fritid på kvällen och mer kontorstider menmen!</span><br />
<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag har gått på kostschema nu i fem månader ish. Har gått ner i vikt snart 10kg och byggt lite muskler, coolt! Men asså kaloriunderskott tillsammans med träning och fysiskt jobb suger. Jag har sen augusti månad varit förkyl varje jävla månad. Och novemer startade nu oxå med en förkylning, lagom till helgen. Vet inte vad felet är. Har minskat med träning (vilket suger för vill verkligen träääna) och ätit extra zink och vitlökskapslar samt gjort anti inflamatorisk smoothie/juice, tvättat händer och ingefärashot men inget hjälper! Jag brukar bli lite förkyld en gång om året men att bli varje månad är inte normalt. Jag sover bättre nu än vad jag gjorde t.ex för ett halvt år sedan. Jag äter relativt nyttigt, tränar regelbndet, stressar så mycket mindre men nej förkylning går inte att skippa... Och för mig är inte en vanlig förkylning bara förkylning utan det tär på mig så mycket psykiskt. Jag får så fruktansvärd ångest av att vara förkyld, så stark att det ibland leder till panikångest (jag som inte haft panikattack på ett bra tag nu). Så frustrerande att inte veta vad felet är och inte veta vad man kan göra. Även då när jag jobbade ännu mer fysiskt på hemtjänst och åt sämre så var jag knappt sjuk då..</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4XWg88R_XaH21-Ss1gdusctezciwd39D26lzK269LGjTCTL05bBThJZd0QK7YUYUws6BnA4nCuYbPzEnsJZBQDLF6p56NEVo7CZ6IatsgzRKTOLXymWzu3Y9XN9Ag8EiZ2hh6HviXp2KP/s1600/IMG_8253.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4XWg88R_XaH21-Ss1gdusctezciwd39D26lzK269LGjTCTL05bBThJZd0QK7YUYUws6BnA4nCuYbPzEnsJZBQDLF6p56NEVo7CZ6IatsgzRKTOLXymWzu3Y9XN9Ag8EiZ2hh6HviXp2KP/s400/IMG_8253.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ6MCqZ-_9-To2s61uFZqki7eVvc0yBXuxOfg4L5MRPVoQJIc7bOApHpZy9Ka8jY-sMRjXjzdeWm_dNp-CfvZhDe8TE5iQ9o27z36qLIy7ZrUCIqTWBrhG50KINWRL1x5QOfor_rGR9Po-/s1600/IMG_8306.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ6MCqZ-_9-To2s61uFZqki7eVvc0yBXuxOfg4L5MRPVoQJIc7bOApHpZy9Ka8jY-sMRjXjzdeWm_dNp-CfvZhDe8TE5iQ9o27z36qLIy7ZrUCIqTWBrhG50KINWRL1x5QOfor_rGR9Po-/s400/IMG_8306.JPG" width="400" /></a></div>
Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-23379252707577360092019-10-13T10:31:00.000+02:002019-10-13T10:31:15.362+02:00Semester<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>V</b></span>i bokade flyg till Tel aviv i mars. Eftersom min moster bor där nere och min ekonomi inte var den bästa så tänkte jag att detta var bra sätt att komma lite bort från vardagen och Sverige. Som tur så fick jag oxå semestern godkänd från jobbet så vi kunde åka.</span><br />
<span style="color: #741b47;">Vi hann se så mycket! Min moster hämtade upp oss från flygplatsen och vi körde direkt till Jerusalem. Jag är inte religös så för mig var det inget wow men det var häftigt att se typ en av välrdens äldsta städer. Vi skippade alla kyrkor och gick till västra muren. Jag var mer facinerad av människors reaktioner där än av sjävla muren. Men det var häftigt.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>D</b></span>agen efter jobbade mostern så vi åkte in till Tel aviv city för att kika lite runt. Vi åt såå god typ turkisk pizza i en salu hall/marknad, köpte konstigt godis och te och njöt av glass. I Israel är det väldigt hög säkerhet så går man in i en butik eller köpcentrum så måste man alltid visa väskan och ofta gå igenom metallgrejen (som på flygplatsen).</span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>V</b></span>i hann oxå åka till Haifa och se runt där samt bästa av allt, åka till döda havet! Det var konstig känsla att bara flyta runt utan vågor i vattnet. Jag kunde flyta runt med min kille och tom göra situps! Men 35 graders värme utan vind är inte att leka med..</span><br />
<span style="color: #741b47;">Jag hade en bra semester och var såå pepp för att gå till jobbet. Dock så kom jag hem på trosdagen så hann jobba bara fredagen menmen snart äre en ny vecka igen!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnSyjF_97_wXbncGXg-ElDqDZLXRlfGWVMGX3hWwXC0soBxzFQDjb5Iz3z3H2m-bjwPO4D3OcCSoVEYu7Kq3jyK98JEcWJues27IL4aBWq2TTiWjsmaFpzMb2IZsnfQwWVLtpbaMj-KXHs/s1600/IMG_8081.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnSyjF_97_wXbncGXg-ElDqDZLXRlfGWVMGX3hWwXC0soBxzFQDjb5Iz3z3H2m-bjwPO4D3OcCSoVEYu7Kq3jyK98JEcWJues27IL4aBWq2TTiWjsmaFpzMb2IZsnfQwWVLtpbaMj-KXHs/s400/IMG_8081.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2V_yo3wkIeRnJf7Bepydfz0kTcooqm9RZdi3DjGsWxjSQiwHYJ0Ch6qU37RV0X4G8ovDt0CHlWiPHmpu5EuHFaeRcT7dnzboiAAEy9fRherJaHghk5M5OOt-fmkJDYxB_01Yt4veS5kQP/s1600/IMG_8101.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2V_yo3wkIeRnJf7Bepydfz0kTcooqm9RZdi3DjGsWxjSQiwHYJ0Ch6qU37RV0X4G8ovDt0CHlWiPHmpu5EuHFaeRcT7dnzboiAAEy9fRherJaHghk5M5OOt-fmkJDYxB_01Yt4veS5kQP/s400/IMG_8101.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT7FuCUune-4lfb77CFDTh9opR1-S_YED-gM5mjCIlBrGYHVOUhqg1K7iXuym-_CIpC56QymBS_fEkl6Iv0TCwm8Fk4kdIb0G_ShL6lyDFQ74xxq0tpcOLSaWZg6f_15pnCAtIkn7PBXf7/s1600/IMG_8087.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT7FuCUune-4lfb77CFDTh9opR1-S_YED-gM5mjCIlBrGYHVOUhqg1K7iXuym-_CIpC56QymBS_fEkl6Iv0TCwm8Fk4kdIb0G_ShL6lyDFQ74xxq0tpcOLSaWZg6f_15pnCAtIkn7PBXf7/s400/IMG_8087.JPG" width="400" /></a></div>
<br />Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-90318705994424302102019-09-22T09:28:00.000+02:002019-09-22T09:28:02.473+02:00starkare än dig<span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag är så glad att jag gjort saker som jag har varit rädd för eller känt mig obekväm med. I måndags så körde jag ett PT pass på gymmet för att slippa en så onödig rädsla. Jag hade panik hela dagen innan men när det väl var dags var all panik borta?! Jag klarade mig det som var värst av all och fan vad stolt jag var! Jag har fortfarande mycket att jobba med och jag vet att det kommer dåliga dagar då jag kanske får jävlig ångest på gymmet men jag accepterar det. Det är en del av mitt liv men nu när jag utsatte mig själv och försöker sluta överanalysera allt så kanske jag slipper iaf panikattacker på gymmet.</span><br />
<span style="color: #a64d79;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ust nu känner jag mig så jävla peppad för livet! Jag är konstant trött fortfarande men samtidigt har jag så mycket positiv energi att duracell kaninen har kommit tillbaka! Problemet är bara att jag inte kan varva ner och ta det lugnt innan det är "för sent" att kroppen redan säger ifrån.. Jag vill bara så mycket och hatar att sitta still och vänta på att nåt ska hända. Men söndagar får vara lugna dagar. DÅ ska jag bara veckohandla, gymma, laga amt och ba mysa in mig i soffan för att ha en serie maraton! Det är okej. Jag behöver inte ha ful fart konstant. Jag är så tacksam för mitt liv just nu.</span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-12158715562089484822019-09-10T17:46:00.000+02:002019-09-10T17:46:41.526+02:00inre ro<span style="color: #741b47;"><span style="color: #a64d79;"><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag har inte varit på topp på de senaste dagarna och igår var jag så trött och död att var tvungen att gå hem från jobbet. Alltid när jag ens är småförkyld får jag sån fruktansvär ångest. Fick kämpa för att inte gråta på jobbet! Och imorse när jag bestämde mig för att vila upp mig och stanna hemma en dag så får jag såna skuldkänslor. Men jag vet att jag måste lyssna på min kropp. Jag har ändå ganska fysiskt jobb och det är ingen ide att gå till jobbet för att sen gå därifrån för att man är halvdöd. Nu har jag ätit många vitlöksklyftor för att få skiten bort från kroppen och orka jobba resten av veckan!</span></span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="color: #a64d79;">Men innan min förkylning så har jag mått så bra de senaste veckorna! Det känns som jag funnit inre ro och lycka. Jag känner mig lugn och min stress har nästan försvunnit helt! Okej, jag stressar fortfarande om heeelt onödiga saker men försöker verkligen jobba på det. Och en annan sak som jag jobbar på är mina konstiga rädslor. Jag ska utsätta mig för situationer som bara ger mig ångest om jag tänker på det. Det går inte bara att undvika för då blir det aldrig bättre! Och vad är det värsta som kan hända? Ja panikattack men än sen då? Har ju aldrig dött av det liksom. Men fy fan vad det är jobbigt!</span></span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-23562018378332253512019-08-17T21:18:00.000+02:002019-08-18T17:29:34.639+02:00Tankarna spökar i mitt huvud<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>F</b></span>örsta arbetsveckan var tuff både psykiskt och fysiskt, tuffare än jag hade förväntat mig. Att plötsligt stå 8 vtimmar på en dag och gå ca 13 000 steg i stället för 4500 gör en väldigt trött! Jag hade sån värk i mina ben efter första dagarna! Men man vänjer sig fort och som tur finns det alltid mycket att göra så man tänker inte ens smärtan. Och man uppskattar verkligen rasterna mer! Första veckan gick ändå bra även om blev tröttare för varje dag. Men negativa tankar snnurrar i mitt huvud. Pratar de illa om mig? Har jag gjort något fel? Jobbar jag tillräckligt effektivt? Kommer jag få sparken om jag missar ett fel? Tycker mina kollegor att jag är dryg som inte orkat ta nån kontakt under första veckan?</span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag känner sån stress av dessa tankar. Att jag inte är tillräckligt. Samtidigt som jag vet att jag gjort ett bra jobb. lärde mig fort allt och jobbade helt ensam och självständigt redan i fredags. Tycker det är kul att komma till jobbet. Det har hänt så mycket skit nu senaste åren så jag vågar inte riktigt lita på livet och framtiden än. Vågar inte lite mer på någon för då kommer de ju hugga mig i ryggen, Försöker verkligen jobba med mig själv för att få bort dessa tankar. Varför ska man vara så jävla kritisk mot sig själv?? Jag har varit så uttmatad av allt så njuter av att inte göra något alls under helgen. Jag ska kämpa mot negativa tankar och bara se en ljusframtid!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ0n0A9n5bs8PNBbZf2Q2TbmIQ0sqWtuROOjHHOTFRPrNgtOSRUKowT-japnhJei3fZrpQplwZaMPfC3iIramJ2y-3I40YjshsEa-FESxrL9ynLfiGzleaQdn_ahUzi7J-zMOo70EZgSV1/s1600/IMG_7750.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ0n0A9n5bs8PNBbZf2Q2TbmIQ0sqWtuROOjHHOTFRPrNgtOSRUKowT-japnhJei3fZrpQplwZaMPfC3iIramJ2y-3I40YjshsEa-FESxrL9ynLfiGzleaQdn_ahUzi7J-zMOo70EZgSV1/s400/IMG_7750.JPG" width="400" /></a></div>
<br />Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-29110505992504781742019-08-09T20:37:00.000+02:002019-08-10T10:50:37.800+02:00När man minst anar<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag jobbade i projektet i april hos en rektyteringsfirma och gjorde ett bra jobb så de ringde mig i tisdags och sa att det skulle finnas ett kortvarigt jobb utan samtal. Såklart blev jag intresserad och det blev intervju på torsdagen. Men sen i onsdags fick jag oväntat samtal och så blev det en till intervju för en heltidstjänst då. Var väldigt glad för det, för det ligger nära mig och hade bombat dem med min ansöka flera gånger. Och idag fick jag jobbet! Alltså hade fått båda och första stället verkade hur härlig arbetsplats som helst men behöver en heltidstjänst verkligen. Jag är sååå peppad för att lära mig nya saker och lära känna nya människor och bara våga leva! Dessa två intervjuer gick så bra för mig jag har inte känt mig så självsäker på ett bra tag! Precis när det började se riktigt illa ut så löste det sig tillslut! Och är så glad att jag verkar ha en vettig, öppen och positiv chef så hoppas verkligen att det går bra nu. Man ska vara envis och kämpa på särskilt då när det känns som mest omöjligt. För inget är omöjligt om du kämpar och jobbar hårt! Man ska inte låta andra trycka ner en. Du lever ditt liv för dig själv och gör saker för din egen lycka amen!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzp0pWZsLSD8oHWULWfQOJHJYq2L3cCnFh7nTYdg7mJBqk7eOElsGxnTpeDkiqpEv9O_zQoofaeLG0VwCOc9FYnZ4ygCh6GHWlA4zBDWpEibuBrJEevP1qWWNSFgyuwZ3W_XtTu_Qa3T2W/s1600/IMG_7644.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzp0pWZsLSD8oHWULWfQOJHJYq2L3cCnFh7nTYdg7mJBqk7eOElsGxnTpeDkiqpEv9O_zQoofaeLG0VwCOc9FYnZ4ygCh6GHWlA4zBDWpEibuBrJEevP1qWWNSFgyuwZ3W_XtTu_Qa3T2W/s400/IMG_7644.JPG" width="266" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFpyntvJEapY1_l8ZYiir5s4rZ0W-n4m5MPw9nzRjxuzSk8-Q1tMuHbK6JLWenhXZBv3uy38EdWxEC0s7JfwVGl2c8D2hV0K06b4-Kmi2yWyvhWKTx6xW0gweWAGEurgC_vpxxZ-5sJxV_/s1600/IMG_7630.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFpyntvJEapY1_l8ZYiir5s4rZ0W-n4m5MPw9nzRjxuzSk8-Q1tMuHbK6JLWenhXZBv3uy38EdWxEC0s7JfwVGl2c8D2hV0K06b4-Kmi2yWyvhWKTx6xW0gweWAGEurgC_vpxxZ-5sJxV_/s400/IMG_7630.JPG" width="266" /></a></div>
Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-53840260240082414782019-08-04T08:52:00.002+02:002019-08-04T08:52:17.585+02:00Saker jag inte förstår<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">D</span></b>et första saken som jag inte förstås som stör mig varje gång: att man använder att vara finlandssvensk som nationalitet. Att folk skriver t.ex på instagram bio"finlanssvensk". Än sen då? Du är fortfarande en finlänare till 100% bara att du pratar svenska med. Wow jag är tvåspråkig finländare och aldrig gjort nån stor grej av dem. Och barn, nej man kan inte vara "halv fnlandssvensk för ens förälder är finlandssvensk för det är fortfarande inte nationalitet suck.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">D</span></b>et absolut mest ströande är när folk inte kan sätta dendär pinnen efter sina varor på kassan. Iaf då när det finns kö bakom. Asså jag skulle nångång vilja bara skita i den och låta den före mig betala mina varor med! Jag lägger alltid pinnen bakom mina varor om jag ser att det är någon bakom mig.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">M</span></b>jölk. Eller snarare att vuxna människor dricker ett annat djurs bröstmjölk samtidigt som de blir äcklade av tanken att dricka människans kvinnans bröstmjölk?! Komjölk är menat till kalven inte till människan och därför äre många som inte tål laktos eller är känsliga för mjölkprotein som mig. Och att vi människor typ våldtar kor tvingar dem bli gravida för att sen ta deras bäbis kalv direkt i från dem för att vi ska få mjölken som är till kalven! Det skulle vara fine att använda mjölken som blir över efter en kalv men asså dagens mjölkindustri.. fy fan säger jag bara, </span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-1553758065037969832019-07-20T13:33:00.003+02:002019-07-20T13:33:48.434+02:00en börda<span style="color: #4c1130;"><span style="background-color: white;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag känner varje dag att jag är en stor börda. Jag är kanske en liten börda för samhället då jag knappt får hjälp av samhället men väldigt stor börda ekonomiks sån för min kille. Jag har bokstavligen snart slut på alla pengar. Har svårt att hitta job pga lite erfarenhet samt jävla soial fobin. Jag går runt varje dag och känner att jag borde inte vara här. Jag vill inte dö jag vill inte ge upp och jag kämpar så hårt men inget händer.</span></span><br />
<span style="color: #4c1130;"><span style="background-color: white;">En rektyterare mailade mig att de kanske skulle ha några jobb samt skickade länk. Jag kikade in och tänkte men dehär passar ju bra! Och skulle börja om två veckor. Efter samtalet med honom sa han ba att just nu har de inga jobb då det är hög semestersäåsong. Asså att bara ljuga sådär! De hade ju kunnat ta in mig p intervju för att få en bättre bild av mig men näe.</span></span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-86578528092304142462019-07-11T18:11:00.001+02:002019-07-11T18:11:04.049+02:00Inget misslyckande<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">H</span></b>elvete vad det är jobbigt att konstant typ skada sig när man äntligen fått motivation att verkligen försöka springa/jogga. Nu har jag så ont i benen att kan inte ens träna ben! Men skitsamma jag har fått resultat på fyra veckor. Förlorat fett och bevisat mig själv att jag klarar mig utan socker en månad! Okej, om vi ska vara helt ärliga så tog jag kanske 8 lakritsbitar och en bakisbulle men annars så! Jag ska försöka skapa en hälsosam relation med mat men fan vad det är svårt! Att äta mycket bra mat gör inte en fet men helvete vad jag ska alltid straffa mig själv med mindre mat om jag inte gjort något (dvs rört på mig) under dagen.. Ja ja man måste väl gå sakta men säkert framåt.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>O</b></span>ch fy vad min social fobi har inte blivit bättre nu, tvärtom! Att sitta hemma arbetslös och knappt behöva utsätta sig til något socialt är inte så bra. Kände mig så så mycket mer självsäker när jag i våras jobbade i projektet och när jag insåg att det finns mer tystlåtna än mig. Jag är långt i från lugn och tyst när jag väl vågar vara mig själv. Men nu måste jag verkligen börja utsätta mig för mina rädslor och jobba med att ändra mitt tankesätt.. Måste verkligen bli snällare mot mig själv! Jag har tom klarat båda psykiskt och fysiskt att bli påkörd och vart står jag nu? Fan jag lever min dröm i Sverige!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHy_C4BMe0-PHdvBqvXs0a-_ayZ4JY8E4W5TKhxTB2hZaI5ok3-qhQRLNDuFzn7xp_BtesFNHpf5qG0szQreXdXO6EwwsnJnrVoXgK7b07fWJju_jK2Aq_a25WzuL2aon3d3bxVJ_6klOQ/s1600/IMG_7558.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHy_C4BMe0-PHdvBqvXs0a-_ayZ4JY8E4W5TKhxTB2hZaI5ok3-qhQRLNDuFzn7xp_BtesFNHpf5qG0szQreXdXO6EwwsnJnrVoXgK7b07fWJju_jK2Aq_a25WzuL2aon3d3bxVJ_6klOQ/s400/IMG_7558.JPG" width="400" /></a></div>
<br />Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-25073501719287768692019-06-23T11:30:00.000+02:002019-06-23T11:30:03.184+02:00Det spökar <span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">D</span></span></b>et spökar typ hos oss. Jag har alltid varit mottaglig för andligt aktivitet. Och har alltid varit väldigt intresserad av det övernaturliga. Jag var 13 när vår första kanin dog. Jag hann inte säga hejdå för honom då, trodde att han skulle komma hem från veterinären.. Eftersom han bodde i mitt rum så kom han och hälsade på mig ofta efter han gick bort. Vi hade en typ kungstol av korg material som lät direkt man bara lite rörde på den och ja kaninen gillade hoppa på den. Satt ofta i mitt rum alltså inte nära den stolen och ändå lät stolen. Jag kunde oxå känna att det var kallt på min andra hand. Visste att han var där med mig. Men efter vi skaffade ny kanin så hände det inget mer. </span><br />
<span style="color: #741b47;"><b><span style="font-size: large;">N</span></b>är jag var 15 ish så skulle min vän mamma tända ljus vid graven på juldagen. Vi ville inte följa med till graven så i fick till mörka stranden brevid kyrkogård. Då såg jag två andar som typ svävade mot gravningsplatsen. Men när jag blinkade och kollade en var de borta.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>S</b></span>en har jag försökt få kontakt med andra hemma. Satt med min vän mitt i mitt rum på golvet med et ljus. Jag kände att det var något och då sa jag att om det är någon i detta rum kan den vänligen flytta på en tändsticka som låg på golvet. Efter några sekunder så slängdes en prydnad från Tyskland (sån som har vatten i och när man skakar den snöar det) och den gick sönder! Och den låg inte nära på kanten på mitt bord och vi hade stänga fönster och dörr. Min vän fick panik! Jag tyckte mest synd om min prydnad.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><br /></span>
<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>E</b></span>ftersom jag oftas vaknar när min kille redan är på jobbet så är det konstigt att känna en energi hemma hos oss. Asså liknande energi som jag känner när jag halvsover i sängen på morgonen och killen håller på att laga frulle vid köksbänken. Man bara känner att man inte är ensam fast egentligen är man ju? Så en gång satt jag på soffan ryggen vänd mot lägenheten. Då kände jag bara starkt att någon står vid vår säng. Konstigt nog kändes det inte läskigt. Jag fick typ en bild i min hjärna av en manlig figur. Kunde tyvärr inte se mer såhar inte någon aning vem som besöker oss.. Och här inte så länge sen så hände det nåt skumt. Jag satt vid vår köksbord med laptop och letade efter jobb och plötsligt hör jag att nånting ramlar i toan. Dörren är öppen så jag kollar dit o undrar vad som ramla ner nu. Hade inte lagt något nära kanten av handfaten lr nåt. DÅ stiger jag upp o kollar vad som ramlade ner i år toa. Då ser jag en tesked precis brevid vår matta nära dörren. Ljudet som jag hörde liknande verkligen ljudet när man tappar en sked på golvet. Det skummaste med detta var att den var ej nära e hylla eller handfat där den skulle kunna ha ramla. Och vad vi vet hade vi ingen tesked i toan/badrummet! Jag har fortfarande inte hittat ågon förklaring till detta.</span><br />
<span style="color: #741b47;"><br /></span>
<span style="color: #741b47;">Har ni också en sjätte sinne eller varit med om liknande händelser? Dela gärna era upplevelser i kommentarena! :)</span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-36832440620019556892019-06-19T14:34:00.001+02:002019-06-19T14:34:13.938+02:00stressen tar över<span style="color: purple;"><span class="_5yl5"><span><b><span style="font-size: large;">J</span></b>ag har aldrig varit så stressad att jag får starka fysiska symptom. Men samtidigt har jag aldrig varit i såhär jobbig situation i mitt liv. Vem skulle inte bli stressad om man inte har inkomst och sista pengarna tar verkligen slut snart. Stark illamående och konstant yr, det är så jag känner mig nu. Sen har jag börjat mitt kostschema vilket innebär delvis ny mat och fy vad det har varit svårt att äta ibland! Och nästan spy på gården mitt i ingenstans. Att vänja sig i en ny kost medans man är extremt stressad är fan ej lätt. Men vet att min kropp får allt den behöver så jag borde må bra fysiskt i alla fall. När man är så stressad och mår psykiskt dåligt så äre inte alltid lätt. En gång fick jag panikattack på gymmet. Men på nåt sätt fick jag slut på den innan jag brast helt ut! Jag övar på nya sömnrutiner och försöker hitta något positivt varje dag. För att jag är starkare än traktor så jag kommer klara detta!</span></span></span><br />
<span style="color: purple;"><span class="_5yl5"><span><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag har typ ätit varje dag nåt söt sedan jag flyttade till Sverige för nästan 4 år sen. Nu är ja på dag v10 utan socker och ja det är fan enklare nu när man har konkreta mål och kost som man vet är bra. Det enda jag saknar är choklad haha. Men försöker hålla mig från sockret så långt det går för att visa mig själv att det faktiskt går! Ja tycker att det är extremt viktigt för mig att känna att jag faktiskt lyckas med något. Jag har redan i många år känt mig så jävla misslyckat men fan jag är stark och jag klarar mig genom allt!</span></span></span><br />
<span class="_5yl5"><span><br /></span></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9yyQvYcknU1DmkeE-im2LDs5NWisAmF0eYJQ8VPtAyzTO4IEoVuceOOEH6ue35Uw2QBlKfcO9HRvLDtVYMfZAUI0B51qXeotPug3vIv_eXayc5RGU7bxG6PlzdsS1ne0C0SyX1HMV9iZe/s1600/IMG_7351.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9yyQvYcknU1DmkeE-im2LDs5NWisAmF0eYJQ8VPtAyzTO4IEoVuceOOEH6ue35Uw2QBlKfcO9HRvLDtVYMfZAUI0B51qXeotPug3vIv_eXayc5RGU7bxG6PlzdsS1ne0C0SyX1HMV9iZe/s400/IMG_7351.JPG" width="400" /></a></div>
<span class="_5yl5"><span><br /></span></span>
<br />Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-41617152445270496712019-05-23T10:16:00.001+02:002019-05-23T10:18:37.633+02:00Idealen<span style="color: #741b47;"><span style="font-size: large;"><b>V</b></span>i körde en vad kallar man den kroppsmätning? igår. Var förvånad över att ade ändå bra muskler i kroppen. Visste inte om att de existerar. Men fy vad jag tänkte börja gråta när jag såg min vikt. Jag har fått depressionkilon vilket inte är ovanligt. MEN enligt idealen bör ja väga 17kg mindre. Jag skulle vara nöjd med -8kg.. Är såå såå sååå trött på att världs ideal är att man ska verkligen vara smal. Det är fan inte nåt fel med att ha lite kurvor och fett på kroppen särskilt när det inte finns någon hälsorisk med det. Det är en annan sak om ens vikt orsakar hälsoproblem. Jag har alltid hatat min kopp. HAr alltid trott jag är tjockis även de när jag nästan varit pinnsmal. Det ska vara okej att inte ha en helt platt mage. Enligt naturen har kvinnor mer magfett än män för att skydda framtida fostret vilket makes sence liksom. Jag vill bara lära acceptera mig själv och älska mig själv och må bra. Fuck idealen och fuck vågen. Man ska inte kolla alldeles fö rmkt på siffror. Det är viktigare med ens självbild och spegelbild och välmående. Jag är såå frustrerad.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3bzBkbAuNooYqPf324-g1XJByOK5XtWUOvvcgS6Q05sq6k05QunotCzUA6k6seJyZOv9U8P2tBzw5_30inAlq_lizaviE_eCUh_iLZboP9sSYuCI0Rz17pEutCNfuXIUoCrYITHAOZb2t/s1600/IMG_7444.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3bzBkbAuNooYqPf324-g1XJByOK5XtWUOvvcgS6Q05sq6k05QunotCzUA6k6seJyZOv9U8P2tBzw5_30inAlq_lizaviE_eCUh_iLZboP9sSYuCI0Rz17pEutCNfuXIUoCrYITHAOZb2t/s400/IMG_7444.JPG" width="266" /></a></div>
Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-9597107538748431652019-04-28T19:07:00.002+02:002019-04-28T19:07:14.170+02:00uttråkad<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>J</b></span>ag som trodde att det var tråkigt att svara på mail med samma mailmall.. Nope i två veckor så har vi bara gjort en sak och jag är sååå sååå sååå frustrerad! Någon måste verkligne hata oss för att vi inte får ens en liiiiten annan sak som vi skulle kunan fixa. Jag är så himla rastlös när jag inte får använda min hjärna och lära mig nåt nytt! Även om det suger att bli igen arbetslös äre fan skönt att slippa detta. Har mer att göra ensam hemma än där på jobbet..</span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"><b>M</b></span>en senaste helgerna har jag haft så kul. Min vän har varit i Sverige i några veckor och vi har hängt på stan, käkat max, fotat, gått runt och snackat såå mycket! Saknar att ha vänner nära. Den enda som är här har en ny pojkvän och pluggar och har helt annorlunda livssituation som mig så det blir svårt att träffas så ofta. Jag får så himla mycket energi att umgås med mina vänner. Det är en härlig känsla!</span><br />
<span style="color: purple;"><b><span style="font-size: large;">V</span></b>änner är inte den enda saken jag saknar. Saknar så himla mycket min söta lillasyster. Kollade på gamla bilder och saknar den lilla bebisen! Men det är ändå så häftigt att se henne växa att kunna verkligen kommunicera med henne. Att hon förstår och kan säga att hon saknar mig. Jag saknar massor henne och skulle bara vilja teleporta mig till Finland och pussa o krama sönder henne. Hade jag bättre ekonomi så hade jag flygit hem för några dagar. Men eftersom jag känner sån stress och press över framtiden har jag börjat undra hur kommer min och syrrans relation förändras om jag blir mamma. Jag menar att om jag skulle t.ex bli mamma om 8 år så är hon bara 12-13 år. Är det inte skumt att ha en syster som oxä är en mamma? Eller kommer hon hata mig när hon är äldre för jag inte finns där. Eller kommer vi kunna ha bra och nära relation trots åldersklinnaden? Massa tankar snurrar i mitt huvud. Hatar när jag inte vet hur saker och ting ska bli.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJYo7UzQXUtXsnS30QEfGG8N9wMj8dwFCw9wBxgIgZ1HnqoYLTK246X_S7pvTL5wF5u8Scf3hp9AKcdS5FomHQriLklTHElth-WJR5j4qYRJuoqOlG3mAOZLE0IIanDWufzJ50GzW_ycSq/s1600/IMG_7365.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJYo7UzQXUtXsnS30QEfGG8N9wMj8dwFCw9wBxgIgZ1HnqoYLTK246X_S7pvTL5wF5u8Scf3hp9AKcdS5FomHQriLklTHElth-WJR5j4qYRJuoqOlG3mAOZLE0IIanDWufzJ50GzW_ycSq/s400/IMG_7365.JPG" width="265" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<span style="color: purple;"> </span>Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-46112288759117326642019-04-13T21:42:00.003+02:002019-04-13T21:47:35.014+02:00Stolt<span style="font-size: large;"><b>I</b></span>bland går det fort. Förra fredagen fick jag jobb i ett projekt som varar en månad. Så jag började i måndags! Jag var taggad för att lära mig nytt och utmana mig själv och bara börja om allt. Men sen så gör vi bara en sak asså kopierar en text om passar till mailet och sen skickar vi det yay. Men det är inte det jag är stolt över. Jag har bestämt mig att försöka att inte överanalysera så gott jag kan, bara vara mig själv och sakta men säkert i min egen takt vinna min social fobi eller iaf slippa det värsta! Vi var fyra stycken i detta projektet så det var kul att inte vara den nya ensam. Jag lunchade med två av dem och det vad jag som frågade första dagen! Men jag har dock varit den enda som har försökt ta kontakt och försöka lära känna varandra så det är lite roligare. Eller jag tycker det är jätte tråkigt att luncha ensam. Men att jag inte är den osäkraste och tystaste personen gjorde mig så förvånad! Jag är den som frågar mest av han som hjälper oss (även lite frågor om företaget itne bara vårt projekt) men det kanske är för att jag har mest problem? Men i alla fall så vågar jag typ int e genast fråga men säg i 80% av fallen så frågar jag spontant direkt jag stöter problem oavsett hur litet eller stort. Det känns att det börjar ändå gå framåt. Jag känner mig inte lika osäker som förut. Vet ej om det är erfarenheten eller terapin som fått mig inse att jag klarar mig! Jag accepterar mina dåliga dagar. Om det nu är sömnproblem eller världens ångest så det är en del av livet och det kommer gå över. Och tänk att jag fan gick till gymmet själv utan min kära kille i torsdags efter jobbet trots att det är då mer folk än på dagen. Från att knappt våga gå till gymmet ensam och köra crosstrainer till att gå ensam träna bland folk. Detta år kommer äntligen bli bättre än de senaste skit jobbiga åren! Vi är aldrig ensam.Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7851063215145572963.post-87886460413311521432019-04-02T09:31:00.001+02:002019-04-13T21:43:01.517+02:00fuck social fobi<b><span style="font-size: large;">15</span></b> procent av Sveriges befolkning lider av social fobi. Av de 15 procenten lider tre procent av svår social fobi. Jag är en av de tre procenten. Jag visste inte att det var så vanligt. Men mitt mål är att slippa vara de tre procentern. Jag struntar hur lång tid det tar. Det får gå så sakta som det går bara det går framåt. Jag vill kunna leva normalt utan att stressa och oroa över helt onödiga saker.<br />
Trots att så stor del av befolkningen lider av detta så är det en så stor tabu. Jag har aldrig förut hört talas om social fobi. När man pratar om psykisk ohälsa blir t.ex depression ett ämne som de flesta vet om något. Men psykisk ohäsla är så bred begrepp. Vissa människor är livrädda för vatten, höjder eller spindlar och jag jag är rädd för sociala situationer. Nya situtaioner. Jag har alltid alltid varit nervös när det händer något nytt. Men även om jag är rädd för såna situationer så har jag klarat galant mina arbetsintervjuer. Har alltid fått höra att jag är en gullig tjej och att har gett ett gott intryck. Jag är inte bara min diagnos. Vi alla vill nog bli accpeterade som vi är men pga pressen från samhället numera så har vi till exempel just social fobi. Vi är alla olika. Det är okej att vara väldigt social och utåt men det är lika okej att vara den lugna personen som trivs med sig själv. Trots min social fobi får jag ofta massa energi av att träffa nya människor. Jag tycker ändå att det är kul. Borde bara inte vara så rädd vad folk ska tycka om mig. Jag ska räcka så som jag är.Juliahttp://www.blogger.com/profile/15202173913763432810noreply@blogger.com0