onsdag 24 januari 2018

Vilsen

Människokropp är så häftig och så konstig. Tänk hur man kan känna sig helt anfallen bara av att ligga i sängen och läsa. Hjärtat bultar som du hade sprungit till tuben även om du ligger still och det är bara din  hjärna som jobbar. Ungefär så känns ångest. Och detta räcker inte ens. Tillslut blir man spyfärdig, tårarna bara rinner ner för kinderna och man vet inte ska man ligga still eller röra på sig.
Jag är så vilsen nu. Jag har två val. Antingen få pluggat så mycket att får mina 15hp ihop så att får ännu bo här kvar i höst och börja jobba från april/maj så att har råd att leva utan studiestöd. Eller sen skiter jag helt i plugget,fokuserar på mig själv, hittar ett jobb till våren och hoppas att vi kan hitta en gemensam lägenhet med min kille. Jag längtar verkligen att få bo med honom. TÄnk bara att få laga mat till honom när han kommer hem, städa tillsamman då det bir så mycket roligare, mysa framför film på en vardagskväll och alltid bara få somna i det tryggaste stället. Men sen så blir jag så ledsen av tanken att ska flytta härifrån. Jag älskar verkligen Gärdet. Jag gillar mitt rum, mitt rosa rum som har fått inreda helt själv. Jag gillar verkligen mina grannar även om jag har det lite svårt med social fobi, de är så trevliga. Bollar runt tankar varje dag men kommer ingenstans.. Skulle man inte bara kunna vinna i lotto så man bara kunde skita allt i ett litet tag, få lägenhet och kunna fokusera på sig själv för att må bra helt utan stress?

söndag 21 januari 2018

Ett år

Jag har haft helt underbar helg. Jag älskar vinterdagar som dessa. Lagom mycket snö, solen skiner och några minus grader utan att blåsa. Vi tog långa promenader i snön och njöt av vackra naturen. Hade varit såå skönt om detta väder skulle kunna vara kvar ännu några veckor till. Enda som saknas är mina skidor!
Om en vecka har vi officielt varit tillsammans med min kille i ett år! Jag kommer ihåg hur osäker och rädd jag var i början. Men herregud var underbart vi har haft det och man kan inte ha en mer underbar kille heller. Vi har redan klarat igenom oss så tuffa saker att det finns så jäkla stark band mellan oss. Det är så skönt att det finns nån jag kan vara 100 procent trygg och mig själv med.

tisdag 9 januari 2018

Ångest ska inte vinna

I början av hösten tänkte jag att jag är bara lite lat o slö och därför orkar jag inte o allt går inte så bra. Men för varje vecka blev det sämre och när jag sen till slut fick panikattack ensam mitt i mitt rum som ska vara mitt lugnaste och tryggaste ställe märkte jag att allt stämmer inte. Min ångest har blivit så stark att ibland kräks jag nästan på väg till universitetet, på seminarierna får jag koncentrera mig för att inte få panik, kan sova väldigt sällan och stressar av det minsta lilla som många inte ens skulle tänka på. Jag har ångest varenda dag. Jag har haft dagar jag bara kunnat legat i sängen och knappt orkat röra mig. Har haft dagar då ångesten har tagit helt över och jag känt att jag orkar inte och nästan gjorrt dumma saker som ändå sista minuten har hjärnan (med hjälp av pojkvännen) stoppat.
Jag har sån press på mig. Nya kursen och terminen startar nästa vecka och jag få sån panik när jag bara tänker på det. Får ångest av att kolla schemat. Jag är färdig att gråta för jag är så orolig attinte klarar ens 15 hp för att bo kvar här och är så rädd för att hamna på gatan för har ingestans att bo och klarar mig inte av att bo hos en främling.
Jag var två sista veckorna i december i Finland och jag trodde att där skulle jag ändå få slappna av och bara ta det lugnt, ingen ångest. Det börjde ju ganska bra, jag fick höjt mitt Fx till E och fick 7.5hp till. Jag fick umgås med min familj och kära katterna och med min pojkvän som totalt överraskade mig. Men ångesten var kvar. Inte helt varje dag och inte så stark som hemma i Sverige men den försvann inte ens hemma runt nära o kära och den blev starkare ju närmare hemresan kom. Jag är såå orolig och så vilsen att jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte ligga och gråta i sängen 5 dagar i veckan. Hoppas på att få svar nästa vecka för jag ska inte låta ångesten vinna och låta altt gå ännu sämre.