Ångest ska inte vinna

I början av hösten tänkte jag att jag är bara lite lat o slö och därför orkar jag inte o allt går inte så bra. Men för varje vecka blev det sämre och när jag sen till slut fick panikattack ensam mitt i mitt rum som ska vara mitt lugnaste och tryggaste ställe märkte jag att allt stämmer inte. Min ångest har blivit så stark att ibland kräks jag nästan på väg till universitetet, på seminarierna får jag koncentrera mig för att inte få panik, kan sova väldigt sällan och stressar av det minsta lilla som många inte ens skulle tänka på. Jag har ångest varenda dag. Jag har haft dagar jag bara kunnat legat i sängen och knappt orkat röra mig. Har haft dagar då ångesten har tagit helt över och jag känt att jag orkar inte och nästan gjorrt dumma saker som ändå sista minuten har hjärnan (med hjälp av pojkvännen) stoppat.
Jag har sån press på mig. Nya kursen och terminen startar nästa vecka och jag få sån panik när jag bara tänker på det. Får ångest av att kolla schemat. Jag är färdig att gråta för jag är så orolig attinte klarar ens 15 hp för att bo kvar här och är så rädd för att hamna på gatan för har ingestans att bo och klarar mig inte av att bo hos en främling.
Jag var två sista veckorna i december i Finland och jag trodde att där skulle jag ändå få slappna av och bara ta det lugnt, ingen ångest. Det börjde ju ganska bra, jag fick höjt mitt Fx till E och fick 7.5hp till. Jag fick umgås med min familj och kära katterna och med min pojkvän som totalt överraskade mig. Men ångesten var kvar. Inte helt varje dag och inte så stark som hemma i Sverige men den försvann inte ens hemma runt nära o kära och den blev starkare ju närmare hemresan kom. Jag är såå orolig och så vilsen att jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte ligga och gråta i sängen 5 dagar i veckan. Hoppas på att få svar nästa vecka för jag ska inte låta ångesten vinna och låta altt gå ännu sämre.