Body building och bikini fitness

En finsk bikini fitness tävlare som väl inte mer tävlar så skrev om äment i sin blogg. Hon hade där oxå dagit bild på henne på tävlingsdag, före sminkning och allt och sen efter. Bilderna var tagen lite från sidan och där såg man hur sjukt det såg ut. Så smal som nån som har anorexi (som är ju en SJUKDOM) .. HUR kan nån tycka det är vackert?? Sen när jag läste lite kommenterar på fb (när märkte 'nyheten' av bloggen på en tidning) så de flesta tyckte oxå att det är sjukt och undrade det som jag tyckte var bra.
Jag förstår att man vill ha bra kondition, äta hälsosamt och må bra och bra att få allt negativt ut från sig på gymmet t.ex MEN att hamna kolla nogrannt vad man äter, hur mycket man äter och när man äter, nejnej.. Varför vill man tortera sig själv? Om vi borde se ut som body buildering tävlare (?) och såna ser ut med alla muskler så skulle vi säkert föddas så (alltså med alla muskler och så). Alltså jag tycker att det är så onaturligt. Jag tyckte att bikini fintess var bättre eftersom det inte var lika "starkt" som body building, alltså inte så "pumpad", men efter bilderna så ångra jag det. 
Naturligt "rund" (som man väl kallar såna vanliga människor med lite fett i sig) är vackert. Vi lever bara en gång, varför spenderar vi inte tiden hellre med våra nära och kära ist för 24/7 gym? Varför kan vi inte uppskatta naturligt som människorna gjorde för 100 år sen? Då skulle många ha lättare att leva med sig själva och att älska sig själva precis så som man är.

Långa män = smala män?

Jag brukar fundera på saker o ting jätte mycket. Har alltid eller iaf jätte länge velt ha en lång man (sen nångång) fast jag själv är bara 148cm. Jag har tyckt att 190cm skulle inte vara för lång men inte hellst längre än det. Men nu när jag har några dagar lite kollat på långa killar och män har jag märkt en sak: Långa är oftast så himla smala. Jag som gillar "Vanliga" män utan sixpack och så, jag tycker inte att en man ska vara hemskt smal men inte nu så tjock heller. Andra gillar vältränade, jag själv gillar vanliga och armmuskler (int så värst stora) är bara plus. Kvinnor ska ha kurvor och män ska vara män inte stickor eller skelett. Men är alla lååånga män smala då? Har inte ännu sett en lång och "inte smal".. Så jag kommer nöja mig men nån 170-180cm kille. Men över 170cm!
Idag är jag halvadagen på sjukhuset igen. Systern mår bra även hon hamnar på operation igen på måndag eller tisdag. Hål i hjärtat och en annan sak, går att fixas. Väntar på att hon nån dag kommer hem. Älskar henne redan så mycket, min första och enda syster! Och sen så var jag i köpcnetrum igår snabbt oc igen kom nåt med... hehe en svart kjol som har redan länge letat efter. Ni får kanske senare se bild på den!

svåra relationer

Varför ska typ alla relationer vara så svåra? Alltså efter att gymnasiet har börjat så har jag förlorat två vänner, har inte ens så många. Min ex bästis var min störsda stöd på högstadiet, då när livet var ett helvete, fö hon hade liknande problem och vi kunde stötta varandra. Nuförtiden ser jag henne aldrig ens tumis och när jag frågar nä ska vi ses, får jag aldrig svar.
Relationer i skolan, dem går br, även om det har blivit nu senare lite jobbigare. Vissa personer älskar så sig själva att de vill hela tiden prata om sig själva och är inte så intresserad av andra, särsklit mig. Men även om jag är feg och blyg, är jag ändå en jätte social person. Det kan väl alla som känner mig säga..
Sen med kärlek. Forever alone, bokstavligt. Jag har aldrig varit tillsammans med någon. Och tror inte att nån har ens varit förtjust i mig, om man inte ränkar på tvåan på lågstadiet, den personen var lite tokig.. Han gilla mig för jag var den enda som var snäll mot honom. Men tillbaka.. Har alldrig ens kysst någon nykter, eller en gång blev det lite hångel men då blev jag tvingad för killen fatta inte att jag är inte färdig till allt på en och samma gång.

Sen så nuförtiden är jag itne värst intresserad av finska killar heller.. Vet inte vad det är med det. Jag skulle kanske ha en person jag skulle vilja vara med, iaf göra mycket och prova, men det är bara så himla krångligt. Och jag är inte 100% säker av mina känslor innan jag fått svar på mina egna frågor, och just nu ser det ut att aldrig får reda på dem.. Alltså ska jag hålla i och fortsätta lida? Jag vet inte.

Barn med kärlek och sex?

Jag är chockad över nuförtidens ungdomar eller egentligen kan man nog säga barn. Som 13-åring tror man att man är förälskad och det häller förevigt. Men sanningen är att som 13-åring så vet man inget om kärlek man bara tror att man vet. Och sen när man är äldre så fattar man äntligen det. Alla vuxna vet inte ens det. Så är det numera.
Och saken jag är mest chokad för; barn och sex. Varför ska man förlora sin oskuld så väldigt tidigt. Tycker att 13-14-åring är alldeles för ung för sånt. Man är ännu barn då. Man fattar inte mycket om såna saker. Ju äldre man blir desto mer man börjar fatta. Och som vuxen vet man hur sakerna är och man njuter mer. Dessutom är det bra att lära känna sig själv först och se vad man själv påriktigt gillar. Varför räcker det inte att man håller i handen och pussas lite i den åldern? Världen behöver inte mer teen moms. Man förlorar ofta sin undom med oskulden! Det är inte bra eftersom man hinner allt det senare också. Varför ska man ha så bråttom och ta risken att man ångrar sig om ett par år? Barn ska vara barn. De behöver inte leka unga vuxna som 13 åriga utan njut a av vanliga saker, hänga med kompisar och ha kul utan att behöva vara orolig av något.

att lära älska sig själv

Vet inte varför det är så himla svårt att bara älska och gilla sig själv precis så som man är. Det har bara alltid varit så svårt för mig och säkert för många andra också. Men hur kan man lära älska sig själv när man ser fina bilder på alla anndra som får tro att man själv är en ful elefant? Jag tycker att man borde helt enkelt sluta photoshopa bilder, speciellt i tidningar så skulle vi 'normala' människor påriktigt förstå att ingen faktiskt är 'perfekt'.
Andra saken som jag inte gillar att världen är nuförtiden så ytlig och allt ska bara vara fitness. Fitness här och fitness där. Men varför? Man behöver inte ens det. Människorna för typ hundra år sen så hade inte gym o såna saker och de var ändå friska och levde länge och var väl inte feta heller. Förstås förstår jag att man gillar sporta. T.ex dansa eller spela fotboll. Det är ju roligt och man kan göra det fast med kompisar. Men varför springa varje dag på gymmet och bråka med sig själv? Och sen se ut som någon övermänniska.. Eller body building, jag vet inget fulare..
Man borde bara glömma allt annat och koncentrera bara på sig själv och på sina bästa sidor och inte bara se allt negativt. För vi är såna vi är. Finns inte egentligen mycket vi kan göra (eller förstås m man vill förlora pengar) .. Själv gör jag misstaget att jämför med mig med andra. Med det måste jag (och alla andra också) sluta! För det finns bara en jag och det är jag! Jag är det som jag är och ska uppskatta det. Och alla ska göra det.

Varför så brutal historik?

Hejsan!
I lördags såg jag en film, Mandela: the long walk to freedom, eller vad den nu hette. Den var nog helt bra, men för brutalt för min smak. Dem sköt o sparka och allt folk D: Gillar inte alls sånt! Och att det har verkligen någon gång hänt! Fy vad vi 'vita' människor har varit hemska mot dem andra. Blev så arg när så hur dåligt människorna behandlar andra. Och så ledsen att det är ellr iaf har varit helt sant. Och hur vi från Europa har trott att vi kan göra allt och att vi typ är kungar. Som tur har tiden liite ändrat sig iaf.
 Annars hade jag så himla tråkig helg så ssååååå skönt med skola igen. Bara om man skulle sova. HAr lite sömnproblem :/ Nu är det två veckor till provvecka och hur i fan förstår man biologi? Ja det är väl bara att läsa och läsa och försöka förstå!

Var nöjd med det du har

DU borde vara nöjd med det du har. Var lycklig med det du har. Du som har lägenhet/hus som bo i, mat som du kan äta, rent vatten som du får varje dag, du som får chans att studera, du som kan läsa, du som har människor runt dig. Jag skulle kunna fortsätta ännu länge. Men varför vill vi människor ha hela tiden något? Varför är vi aldrig nöjda med det vi har? Vi vill alltid ha allt. Vi är avundsjuka till andra. Vi tror att de andra är bättre, perfekta. Vi vill vara som alla andra. Och vi vill ha allt som alla andra har. Och vi tror att vi kan köpa lycka. Men vi alla har ju allt som gör oss lyckliga. Man kan inte köpa vänner. Man kan inte köpa kärlek. Man kan inte köpa tid. Du blir inte desto lyckligare om du får nåt mer. Du kan vara en stund glad om det då, men inte evighet. DU, var nöjd med det du har och allra viktigaste: var nöjd över dig själv, just så som du är.

Kände att det behövdes skriva. Jag fick fixat en skolsak idag, Nu läser jag 30 kurser under året, så blir det minst 16 nästa år, som är bra. Nu kan jag vara lugn och inte stressa om det. Men hjälp på måndag har jag två ordprov av engelska, på tisdag har jag provet igen (måste få genom det!) och före onsdag måste jag skriva ett ämne! Allt i engelska, hur i fan klarar jag mig.. Jag försöker, det är fort förbi.

Som tur har jag haft speciellt korta dagar denna vecka, som har varit så skönt! Man börjar bli van med skolan igen, haha.

Den ytliga världen, varför?

Varför ska tidningarna vara fulla av perfekta kroppar som inte är ens riktiga, bara photoshopad? Många unga flickor får anorexi för dem tror att alla ska se ut så. Varför har man inte "riktiga" naturliga modeller?

Är det liksom vackert och se ut som sticka? Ha inget fett i kropp? Och därför mår många skit för dem ser sig sjävla fula och stora när man jämför sig själv med andra "perfekta kropper".

Kvinnorna ska se ut som kvinnor, inte som dockor.

Naturligt är vackert. Tyvärr glömmer många det. 

Det är synd att världen är så ytligt nyförtiden.Man säger att ingen är perfekt men stämmer det? Man ser ju perfekta tjejer hela tiden i allt. Visa naturliga kvinnor och bilder tack.

Jag har pratat, tack.

Längtan

Längtan är en väldigt stark känsla. En känsla som kan göra dig galen. Känlsan som gör dig ledsen. Det känns hemskt. Det känns som något skulle saknas. Den får ena sakna den andra. Alla orden räcker inte att beskriva den känslan. Känslan som kan göra dig starkare. Känslan som du lär dig av. Känslan som visar dig vem som är viktig för dig. Känslan som inte tar slut. Känslan som visar att du bryr dig om. Känslan som får dig uppskatta den andra. En känsla som du har svårt att beskriva. Den äter dig. Det känns kvävande.

Varför är längtan så stor och stark?

~ Julia

mörker

Det känns tungt. Det är hemskt. Det känns som ingen brydde om als. Du har ingen. Du vågar inte lita på någon. Dina närmaste sårar dig, sätt och vis. Du känner dig ensam. Du är känslig. Du är sårbar. Du skulle behöva någon som skulle stöda dig. Du har inte någon då när du skulle verkligen behöva någon. Du gråter, du gråter så mycket att du inte orkar mer. Du vet inte vad du borde göra. Du vill bara skriva. Du vill glömma allt men det går inte. Du försöker tänka på något annat men det går inte för du är för ledsen. Du har svårt att andas. Du skulle vilja ha någon som brydde om dig. Någon som kunde säga att det går förbi, att allt blir bra, att du blir starkare. 

Tårarna rinner nerför kinderna. Alla hemska tankar kommer i huvudet. Du försöker vara positiv men det går inte. Det rinner mer och mer tårar av dina ögon. Du orkar inte bry om dig. Du tänker bara gråta dig i sömn. Varför hjälper inget?