Det känns tungt. Det är hemskt. Det känns som ingen brydde om als. Du har ingen. Du vågar inte lita på någon. Dina närmaste sårar dig, sätt och vis. Du känner dig ensam. Du är känslig. Du är sårbar. Du skulle behöva någon som skulle stöda dig. Du har inte någon då när du skulle verkligen behöva någon. Du gråter, du gråter så mycket att du inte orkar mer. Du vet inte vad du borde göra. Du vill bara skriva. Du vill glömma allt men det går inte. Du försöker tänka på något annat men det går inte för du är för ledsen. Du har svårt att andas. Du skulle vilja ha någon som brydde om dig. Någon som kunde säga att det går förbi, att allt blir bra, att du blir starkare.
Tårarna rinner nerför kinderna. Alla hemska tankar kommer i huvudet. Du försöker vara positiv men det går inte. Det rinner mer och mer tårar av dina ögon. Du orkar inte bry om dig. Du tänker bara gråta dig i sömn. Varför hjälper inget?
Tårarna rinner nerför kinderna. Alla hemska tankar kommer i huvudet. Du försöker vara positiv men det går inte. Det rinner mer och mer tårar av dina ögon. Du orkar inte bry om dig. Du tänker bara gråta dig i sömn. Varför hjälper inget?
Hej.
SvaraRaderaDet går förbi och du blir starkare. Ge inte upp nu. Du är inte skyldig för hemska saker som sker för dig. Du måste redan vara ganska stark för du kan medge att du är sårbar och säger att du skulle behöva någon som stödde dig. Jag hamnade på din blogg av en slump och vet inget om dig... men jag känner igen den där känslan. Helt ensam i en egen stig och ingen som förstår. Men det finns tröst mitt i stormen - det kommer att bli bättre, solen finns kvar bakom mörka molnen. Det kan vara svårt att lita på någon, men det lönar sig att försöka gång efter gång. Egen attityd påverkar minst på det sättet att det kan avgöra om man fortsätter kämpa eller inte. Fortsätt kämpa, för du är just lika värdig som alla andra. Du förtjänar mycket bättre än det som har hänt - och det är inte ditt fel att du har det svårt. Det hjälper till att göra samma saker och fortsätta de hobbyer man har njutit av tidigare. Det första steget är att bestämma sig kämpa. Jag ser hopp på det att du vill fortfarande skriva - om det är din grej och du kan skriva om svåra känslor och tankar - gör det! Det hjälper säkert till. Jag uppmuntrar dig för att bry om dig. Du är så vacker och värdefull (=
Det kommer att bli bättre!
Ja, jag vet, jag kämpar :) Tack för dina ord, kul att någon läser och förstår :)
Radera