It's almost over

Nu är allt packat. Jag ligger sista kvällen i min säng i mitt rum. Imorn måste jag ge mitt rum för familjen första au pair som kommer hit på praktik. Tycker det är lite orättvisst att måste jobba ännu på fredag men måste sova i förråden. Och kommer inte få vara där helt i fred heller. Mamman behöver rummet som massage rum när hon får kunder. Då sticker mina grejer därifrån så länge.. Och jag har mycket för mycket grejer. Men om 2 veckor är det dags att flytta härifrån! Och på fredag eftermiddag kan jag säga att jag är inte mer au pair och jag klarade mig detta jävla år!
På tisdag klockan 9 börjar min 3 dagar intro på jobbet. Jag har faktiskt ingen aning vad det innehåller. Har bara adressen och namnet av hen som möter mig. Så wish me luck! Jag är nog så ivrig att äntligen får möjlighet att jobba med gamlingar! Får säkert tack av det jag gör! och nya upplevelser och kanske jag få höra någon historia om de gamla tiderna :)
I söndags var jag trött på att gråta ensamhet. Jag gick helt spontant till en tindermatch och tom träffa hans kompisar. Helt galet kanske inte vääärst klokt (men instrikt var inte emot det, då äre lugnt) men så kul! Hade kaanske lite fördomar om honom men jag blev nog mest bara positivt överraskad och glad. Kul om man skulle hitta nån man kan spendera tid med nu när mina enda vänner mina finskor sticker tillbaka till Finland...

Intervju

Jag blev ju intervjuad till radion här för några månader sedan. Det blev en artikel och kort intervju till radion eller bandat alltså. Men är ni nyfikna så här är den! Och ni får gärna kommentera vad ni tycker!

Klicka här till artikeln

Det var min dröm

Jag kommer ihåg den dagen jag fick veta att min host-familj valde mig till deras au pair. Jag grät av glädje då. Och när fick veta att fick komma til Sverige för två veckor i juni så var jag så ivrig att jag bara darrade o grät. Familjen verka helt okej trots att barnen var så bortskämda.
På färgan på väg till Sverige i augusti fick jag veta att hostpappa skulle flytta till Paris o jobba där. I oktober hände det. Då blev det mer jobb elelr längre dagar för mig. Jag var vääldigt sällan ledig på kvällen innan 19.30. JAg var glad att mitt liv hade någon mening. Jag var här o hjälpte till familjen som inte kanske hade klarat utan min hjälp. Men jag fick aldrig något tack. Hostmamman säger alltid om jag ska göra något på något annat sätt elelr om har gjort något fel. Hon har oxå sagt att ingen annan au pair gör lika lite som jag. Men ingen annan har lika långa dagar som jag har.. Jag skulle gärna tvätta byke och damsuga hela huset om det betydde att jag var ledig senast 18. Att jag skulle kunan ta promenad eller se vänner. Men nej. 
Ångrar jag att valde jobba som au pair? Nej. Året var inte lätt verkligen inte. Första 6 månader var hemska trots att levde min dröm och var i Sverige. Och en kväll en jävla kväll var jag färdig att sticka tillbaka till Finland till mamma. Men jag är stark. Jag har klarat mig så mkt. Detta år har gjort bara bra för mig. Jag har blivit väldigt mogen och självständigt. Jag har inte bara lärt mycket om vuxenlivet utan jag har lärt om mig själv otroligt mycket. Jag har förändrats som människa på några månader så mycket att jag inte känner mig själv mer. Jag har blivit lite lugnare. Och så mycket starkare. Nu är det bara 6 veckor kvar här. Sen slutar jag vara slav och får ha ett riktigt jobb och arbetstider. Längtar efter det. För att börjar bli så irriterad på allt i detta hus. Nu är det dags för mig att fortsätta med något annat.

Au Pair - nuförtidens slav

Att vara au pair innehåller mycket jobb, inget lyx som folk kanske tror. Ja det beror väl på familjen oxå. Vissa har såå bra tur att man verkligen blir som familjemedlem och älskar sin familj. Tyvärr var jag inte lika lycko. Jag känner mig nästan mer som slav ibland. JAg jobbar varje kväll till 19. Bara därför att ena killen har träningar nästan varje kväll och sen på fredaagskvällarna har mamma sitt hobby. Jag hade säkert haft mer ledigt på kvällarna om host-pappan inte bodde i Paris.. Jag var senast helledig den 6, så att kunde vakna när jag ville, gå vart jag ville osv. Och  då var mamman o syrran här <3 Förra helgen hade jag ledigt på lördagkväll och egentligen oxå söndagen men ingen sa det itll mig... Och nu i hlegen jobbar jag typ på båda dagarna 10 timmar. Och man borde orka vara glad och le till barnen? Kan säga att i onsdags explodera jag lite åt barnen. Men tack och lov får jag oxå mer eller mindre semester på påsklovet!
Det att man inte får helt vila ut sig och göra saker man njuter av, det suger energin mer än alla barn. På något sätt känenr jag mig väldigt stressad. Det händer stora saker. Solen skiner och våren är här men jag är tröttare än på länge.. Ska kämpa har högst 14 veckor kvar! Tänk att jag har varit i Sverige mer än 220 dagar. Och fast detta är ganska skit ibland så ångrar jag verkligen inte mitt au pair år. Det har gett ändå mycket och lärt mig mycket. Förstås kunde man ha haft lite mer tur med familjen men jag lever iaf. Jag känner mig ändå lyckligare än i Finland. Och viktigaste som jag lärt mig är att jag har kanske blivit lite lugnare, särskilt när det gäller vissa saker. Kan kanske andas lugnt och tänka att sakerna är bättre nästa dag. Och så brukar det vara. Det är livet att ha dem sämre dagarna oxå och det är helt okej att känna att man inte mer orkar och börja sakerna om igen.

Bland annat en bra dag

Jag brukar vara sur eller irriterad på vardagar. Igår var jag  tvungen att fixa mat till barnen och mattiden brukar alltid vara det värsta. Och jobbade som vanligt till 19.
Jag var inte alls sur igår. Jag hade en bra dag. När flickorna kom hem hjälpte dem mig att plocka maten från kassarna. Vi fick allt fixat väldigt snabbt. Flickorna var lyckliga när de fick nektariner. Efter mellis spelade flickorna på ipads och jag på mobilen wedding salon 2. Vi hade riktigt mysigt. Före maten lekte flickorna med sina bröder så jag kunde laga mat i lugn o ro. Alla åt all mat som är väldigt ovanligt! Och dem satt vid borden och åt. Dem brukar vara vilda o hoppa fram o tillbaka hela tiden så det tar en timme för dem att äta. Igår tog det 20 minuter! Efter maten titta vi på tv och ladage ännu kvälssmörgås till flickorna innan mamma kom hem. Jag var inte alls irriterad. Jag var på gott humör men väldigt tröött.

Dags att byta familj?

Dagen innan jag stack till min vän och sen till Finland, frågade jag av hostmamman om hon kunde sen idag hämta mig från Arlanda. Hon sa att det borde ävl inte vara nåt problem när det är på kvällen. För en stund sen fick jag meddelande att andra flickan o hon blivit lite sjuka så hon vill inte ta henne med i bilen så att hon hamnar sitta lång tid där. Hon sa att det går ju buss som alla andra oxå tagit (har inte behvt be om hennes hjälpa att föra til larlanda nu senast heller) att hon kan hämta mig från tåget från näsbypark om det blir sent. Jo spelar väl inget roll är man 10 min tidigare där lr inte helst fan inte. Jag är där för att hjälpa, gör allt, jobbar sent på kvällen på fredagskvällar ibland lördag mornar men inget hon kan hjälpa. Inte att fast grannen kan lite kolla på barnen eller att nästan 13 åriga pojken skulle se lite efter 50 min de andra som kollar på tv... Jag är såå trött på henne och undrar hur jag orkar ännu 6 månader.. Har inte en enda gång fått ens mitt "lön" i tid eller inte ens varje månad fått mina sl pengar (bara 250) som de lovat..

Att vara Au Pair

Jag hade jätte tufft  här de första två månader. Jag har fortfarande ledigt bara på helgerna (och 4h på dagen hinner bara vara hemma då). Det känns ofta som man skulle vara som i fängelse för jag är varje dag här i huset, har vääldigt sällan ens en ledig kväll på veckan. Och då när jag har mina sömnproblem äre tufft för att är trött och irriterad. Denna vecka har gått helt bra. Jag har sovit och varit glad. Trots att har hamnat natta barnen nästan varje kväll, har jag varit lugn och inte stressad eller irriterad som vanligt.
Jag har faktiskt tänkt att hur skulle det bli om man bytte familj. Hade gärna varit närmare centrum så att man kunde gå/cykla dit på kvällen o se folk. I Täby finns det bara natur...  Och man skulle inte veta om det skulle bara bli värre i en annan familj. Jag tror att allt har en mening och jag kommer överens med barnen. De är inte hemska, inte elaka mot mig, de sparakar inte mig osv. De är bara ofta jobbiga för de är så bortskämda. Jag borde orka ännu 8 månader här. Skulle nog vara kul att få sitt "lön" i tid.. bör få mina fickpengar den fjärde varje månad, har inte en enda gång fått dem i tid och nu väntar jag på dem fortfarande.
Men jag har ändå ganska lätt torts att det är fem barn. JAg behöver nästan aldrig laga mat och jag städar bara efter barnen inte hela huset. Barnen leker ofta med varandra så jag behöver inte underhålla dem jämt. Dock ibland känns det att man bara sitter stilla och väntar på att något ska hända :D JAg har iaf lärt mig att diska här haha skulle bli bra husfru.

Trött på familjen

Jag var i Finland för en vecka sen. Var härligt att se alla särskilt syrran och vad glad hon blev när hon såg mig <3 Jag fick veta 5 dagar innan min resa att nu kan jag boka biljetter. Naturligtvis blev det ju skitdyrt. Tur att hade sparat till min p-stav (som aldrig behövde betala) 185 euro, men allt kosta ändå över 220 euro.. Jag hade jobbat en helg och hade haft huvudansvaret om huset o allt en vecka och allt jag fick var 500kr extra, nästan ingenting.. Hostmamman kunde inte ens kasta mig till slygfältet eller hämta mig. Inte att de skulle sagt att vi betalar taxi för dig ist.. Tur att man har en härlig vän som bor i Mörkö så han rädda mig. Hade blivit så dyrt t.ex med Arlanda express. Nu hoppas jag att får mitt "lön" i tid nu nästa vecka och att har kul helg.

ansvarig

Denna vecka har jag väntat på länge. Har semerster av flickorna! Trots att har huvudansvaret av allt i huset så har allt gott ganska bra. I måndags lyckades jag ändå ha problem med cykel låset, fick inte öppnat det o hahah tog den ändå hem o boom nu har hjulet tort håll så hela hjulet måste bytas! Jag hade ny tre dagar hostmammas syrrans man här o hjälpte mig och va skönt att den finnen stack i morse, börja nästan tappa nerverna :D Ikväll kommer barnens farmor men med henne har jag "jobbat" tidigare oxå. Hon är en gammal tant men ändå helt trevlig.
Igår när jag hade så bra tid var jag på lucnh med min vän i vasastan. Det var sååå gott med lunchbuffë! Och att man fick glass där oxå alltså såå toppen! Under denna vecka så har jag haft lite mer ledigt trots att har förstås hamnat vakna lite tidigare när varit tvungen att väcka killarna oxå. Det har varit lite stressigt men ändå lugnt och rolig att vara ansvarig här, nu när jag har här bara tre barn. Idag köpte jag lite starbucks och energi dryck med hostmammas pengar haha.

Hur ser min dag ut?

Jag vaknar klockan 7.20. Det tar 5-10 minuter för mig tills jag är uppe i köket. Där tömmer jag diskmaskinen ifall det finns rena i den. Sen diskar jag barnens muggar och fyller i diskmaskinen. Efter jag fixat köket borstar jag flickornas tänder och hår medans mamma för pojkarna till skolan. Oftast har vi lite extra tid så flickorna spelar på ipads på soffan eller sen leker vi lite. När mamma för flickorna till dagis går jag snabbt ut med hunden. Jag är alltid ledig efter 8.30. Brukar ta en dusch och äta frukost. Sen tar jag tupplur 1-2 timmar. När vaknat brukar jag slösurfa och göra min snabba träning. efter 13.30 kommer flickorna hem. Jag fixar mellanmål (frukt) till dem. Kanske leker, går ut eller spelar med dem. Oftast leker de bara med varandra eller med sina bröder om de är hemma. När mamma lagar mat skär jag lite grönsaker. Efter maten är jag ledig men om mamman ska någonstans städar jag bort allt och fyller i diskmaskinen.

Barn nuförtiden

Hur uppfrostrar föräldrar sina barn? Bara familjer som har bort skämd sina barn lite för mycket skaffar en Au Pair. Kanske de inte klarar ensam med sina egna barn för att de har själv uppfostra dem för små galningar som inte lyder något? Fast man är rik och har pengar och däremot kan ge allt för sina barn allt som de bara lite kan önska. Men uppskattar det något då? De är vana att de får allt. Blir dem ens glada av en sak eller behöver de bara mer o mer? Jag uppskatta det när mamma en gång stekte plättar flr mig när jag kom från skolan. Jag uppskatta det att hon tänkte på mig och överraska mig efter en lång skoldag.
Och pga att barnen får allt så uppskattar de inte ens sina egna syskon. Varför? Jag är i en familj som de är två 5 åriga flickor som grälar mkt av helt småsmå saker. De biter varandra, river i håret, sparkar hårt och släpper inte taget från varanda. Andra kan skrika "Jag vill att du dör" eller önska efteråt att den andra hade dött. Alltså ja bara fem åringar! Jag hatar all slags våld. Det skulle vara dock mycket lättare om flickorna bara skällde ut varandra. Men nej allt är fysiskt. Inte ens pojkarna i huset som grälar. Dem grälar inte för att de inte hinner när de ska spela hela tiden. De spelar när de kommer från skolan, genast efter maten, innan de ska lägga sig och på helgerna genast när de vaknar och kanske hela dageen.
Sen så vaknar flickorna varje natt och har svårt att sova utan sin mamma. Varför? Skulle det kanske vara det att de har egna ipads som de kan spela vad som helst när som helst. De kan ladda en k12 eller k16 spel t.ex (kanske mer av misstag) eller gå på youtube och hitta något som inte passar till små 5-åringar. Varför kan man inte lära sina barn att uppskatta andra och lära dem att lyda vad vuxna säger?

Helt ensam

Inget skit inget dåligt inget hemsk har hänt här. Jag får börja mitt liv pånytt. Känner mig ändå lite ledsen, kanske pga dålig natt. Jag är väldigt glad och lycklig över att få vara och bo i Sverige. Jag är bara så himla ensam. Har just nu bara en vän här, som jag kan träffa då och då men han bor helt på andra sidan av Stockholm. Sen så har jag fortfarande inte busskort så kan inte åka någonstans och det är 4km till täby c så orkar inte gå dit varje dag, men det är enda platsen jag kan träffa någon.
Området är fint och gillar att naturen är nära. Gillar att gå ensam i naturen och tänka bara saker. Det är väldigt skönt pga det är aldrig tyst i huset med 5 barn. I skogen eller vid havet kan man slappa lite en stund. Annars så finns det inte riktigt något. Jag skulle så vilja in till centrum och kolla där. Om jag kommer att bo i sthlm så vill jag nog bo lite närmare centrum och på sånt ställe det är buss och tåg nära.

Au Pair liv på sommaren

Jag var nästan två veckor i Täby. De första dagarna var jag absolut helt virrig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade inte ens fått hemnyckel. Särskilt flickorna var blyga och våga inte först fråga hjälp av mig. Och jag kände inte igen dem, tyckte att de såg helt lika ut. Och de första dagarna gick riktigt långsamt och jag satt för det mesta i mitt rum.
Redan första veckan åkte föräldrarna till Paris för en dag. Barnens gamla fammo kom o hjälpa mig med barnen. Trodde hon skulle ha varit hemsk gammal tant men hon var trevlig, lite jobbig bara. Fick städa efter henne oxå. Men allt gick ändå bra och fick se lite hur allt kommer att vara. När fammo var här så städa jag det mesta och hon var med barnen. Att städa efter barnen hör till mitt jobb och tömma diskmaskinen annars behöver jag inte städa för att det kommer städerska varje vecka i huset.
Äntligen börja flickorna oxå bli vana med mig och skrek ofta efter mig. Och jag kände igen dem. Jag blev oxå van att bo i huset och  "vardagen" (på sommarlovet) blev bekant. Känns iaf att jag har valt rätt familj trots att the kids is so spoiled. Men har man pengar så har man.. Man måste ha gott om tålamod om man vill jobba som au pair.

Borta bra men hemma bäst?

Kom hem på fredagkväll och är redan trött på att vara hemma.. Några dagar räcker att vara hemma efter man varit bortrest.. Skönt att se syrran och katterna. Hade de varit med i Sverige så skulle jag inte sakna mkt något från Finland. Sen så är jag under 4 veckor i Finland. Det är lite skrämmande. Det har hänt så mkt som jag har länge drömt om, allt går väldigt snabbt. Sen när jag kommer tillbaka på besök så är detta inte mitt hem mer. Jag vet inte vad som händer om ett år. Jobbar jag fortafarnde som au pair? Ska jag börja studera på universitet lr högskola? Har jag någon lägenhet?
Trots att barnen i familjen är så bortskämda, tror jag nog att klarar mig bra ca ett år. Känns ändå på npgot sätt rätt familj och att kan använda finska om det behlvs, känns tryggt. Jag väntarp å dagen att får busskort där o får se lite mer staden o träffa folk! Nu ska jag ändå njuta av mina veckor i Finland o träffa mina nära o kära.

Frustrerad

Jag har varit i Täby två dagar i familjen. Nu är det sommarlov och finns inga rutiner direkt. Jag vet drf inte så vad jag borde göra. För det mesta sitter jag typ i mitt rum. Jag vet int vart allt finns så det är svårt att hjälpa till. Jag har inte fått hemnyckel så hur skulle jag kunna sticka nånstans? Jag är hela tiden trött pga jag har svårt att äta o sova på främmande ställe. Familjen är annars trevlig jag bara inte ännu hittat min plats här. Vet att det kommer att vara lättare sen i augusti när skolorna börjar och det blir vissa rutiner så vet jag oxå vad jag ska göra.
Igår städa jag lite efter barnen och vakta dem medan mamman var borta. Idag har vi alla varit i lekpark och sen har jag lite annars oxå vaktat dem. Men annars har jag för det mesta varit väldigt uttråkad.

Snart Stockholm

Som vanligt kolla jag mailet idag oxå. Som vanligt var det en massa reklam och liknande. MEN idag hade jag oxå fått mail från hostmamman. Hon skrev att au pairen där åker hem ikväll (till Finland) och frågade om jag hade sommarjobb eller skulle jag hinne komma strax efter midsommar o hjälpa henne. När jag läste allt det tog det nästan 10 minuter innan jag kunde sara nåt. Jag bara grät och darrade av glädje. Jag trodde redan att åker till Sverige sen i augusti att dem behöver inte min hjälp före det. Men nu åker jag typ om en vecka dit och stannar två veckor. Så spännande, har redan några personer jag ska träffa så har mkt allt där då redan!

Jag blir stockholmare

Jag meddela för en vecka sen (när hade varit i sthlm hos dem) att kommer gärna till dem. Fråga också att var det nu början av augusti. Fick svar att roligt att jag vill komma och att det skulle börja nångån. Blev lite förvirrad så fråga rakt om de ville ha mig. Gick många dagar utan att fick svar. Var jätte orolig, ledsen och rädd. Hann gråta många gånger till och med under kryssningen. Igår börja jag undra att varför har jag inte fått ens ett mail på 4 dagar, jag som brukar få nåt (reklam) varje dag på mobilen via gmail. Logga in ist på datorn och hade fått måånga mail. Av mamman oxå. Hon hade svarat nästan samma dag typ "Ja vi vill att du kommer hit :)" och det är i början av augusti. Hur glad jag blev! Och de skulle behöva mig ett par veckor i juni, så ska dit om jag inte får sommarjobb här. Spännande och orkar inte vänta alls nu!

Stockholm

Jag flög till Stockholm i tisdags och kom igår hem. Var bara ca. 23 timmar i Stockholm. Var på besök hos blivande familjen i Täby. Jag är inte helt säker ännu, idag skrev jag att kommer dit om de bara vill och fråga lite när i augusti. huset där var stort och vitt. Aldrig för varit i så stort hus. Barnen verka vara gulliga, iaf de minsta. Lite spoiled är dem. Täby verka vara ett lugnt ställe och naturen är nära men oxå tåget är nära så man kan åka till centrum. Vill gärna dit. Klara mig oxå ganska bra på Arlanda nu när var på terminal 2 var det lite större än 5, var lite snurrig, men allt gick ändå bra. Och fick veta lönet ca  3500kr i månaden om minns rätt.
Nu väntar jag på att posten skulle komma. Är sen redan. Vet att min kjol som beställde i helgen kommer idag när dem skickat den redan i måndags. Tråkigt att vara i Finland igen, särskilt när man inte har något att göra! Men tur att kryssningen är redan på tisdag, längtar.

 

C'est la vie

Just nu ser livet jätte ljust ut. Om jag skulle ännu få sommarjobb så att fick erfarenhet och egna pengar skulle vara såå härligt! Jag är så redo för att jobba hårt för att uppnå det jag vill. Just ni har jag sån isnpiration att skulle hela tiden bara vilja måla naglar. Fick äntligen mitt paket från kina, så fick mina naglepennor. Åh. Jag ser framåt för våren, den kommer nog riktigt snart tillbaka!
Just nu händer det stora saker i mitt liv. Saker som har väntat på så länge. Jag bara är så stressad och nervös hela tiden så har fått igen sömnproblem. JAg är varje dag jätte trött, på kvällarna orkaar jag int emkt men ändå när jag ska sova och är dödstrött somnar jag inte. Och när jag har äntligen somnat vaknar jag måånga gånger under natten och har alltid svårt att somna igen. Tror detta lättar efter några veckor, hoppas jag iaf! Trött på att vara trött särskilt på våren.
Om 9 dagar ska jag till Stockholm och besöka min blivande hostfamilj. Då senast säger jag att väljer dem om allt bara känns bra hos dem. Ska vara där en natt, då kommer jag nog inte sova mycket. Tur att är redan vad vid att flyga ensam!

April

Igår var kusinen och mostern o hälsa på. Fick nya nagellack från Dubai och i så härliga färger. Så deppigt att det finns snö på marken ännu! Det borde vara så vår just nu men nej inte här. Väntar på min paket från Kina för att få mina nagelpennor. Fick inspiration av nya färgerna så väntar på att få fixa naglar igen! Länge sen jag gjorde det.
Jag orkar inte vänta på våren och solen. VIll så använda mina härliga skor och kjolar förstås! Och sen är det bara under 3 veckor till 22h kryssningen och har ingen idé vad jag ska klä på mig dit! Tjejliv är ibland svårt. Väntar på kryssningen. Gör så gott att slappna av och paartyy (mycket dans och drinkar) gör så gott efter allt stress under vintern och våren!
Sen så har jag oxå bra nyheter om au pair saken! Skrev på nya sidan till 4 familjer och har fått svar av två. Båda vill prata med mig på skype, så spännande! Jag hoppas att nån dera av de här familjerna skulle vara min hostfamily! Men jag är så glad och ivrig att äntligen fick ens nåt svar av nån!