Att vara au pair innehåller mycket jobb, inget lyx som folk kanske tror. Ja det beror väl på familjen oxå. Vissa har såå bra tur att man verkligen blir som familjemedlem och älskar sin familj. Tyvärr var jag inte lika lycko. Jag känner mig nästan mer som slav ibland. JAg jobbar varje kväll till 19. Bara därför att ena killen har träningar nästan varje kväll och sen på fredaagskvällarna har mamma sitt hobby. Jag hade säkert haft mer ledigt på kvällarna om host-pappan inte bodde i Paris.. Jag var senast helledig den 6, så att kunde vakna när jag ville, gå vart jag ville osv. Och då var mamman o syrran här <3 Förra helgen hade jag ledigt på lördagkväll och egentligen oxå söndagen men ingen sa det itll mig... Och nu i hlegen jobbar jag typ på båda dagarna 10 timmar. Och man borde orka vara glad och le till barnen? Kan säga att i onsdags explodera jag lite åt barnen. Men tack och lov får jag oxå mer eller mindre semester på påsklovet!
Det att man inte får helt vila ut sig och göra saker man njuter av, det suger energin mer än alla barn. På något sätt känenr jag mig väldigt stressad. Det händer stora saker. Solen skiner och våren är här men jag är tröttare än på länge.. Ska kämpa har högst 14 veckor kvar! Tänk att jag har varit i Sverige mer än 220 dagar. Och fast detta är ganska skit ibland så ångrar jag verkligen inte mitt au pair år. Det har gett ändå mycket och lärt mig mycket. Förstås kunde man ha haft lite mer tur med familjen men jag lever iaf. Jag känner mig ändå lyckligare än i Finland. Och viktigaste som jag lärt mig är att jag har kanske blivit lite lugnare, särskilt när det gäller vissa saker. Kan kanske andas lugnt och tänka att sakerna är bättre nästa dag. Och så brukar det vara. Det är livet att ha dem sämre dagarna oxå och det är helt okej att känna att man inte mer orkar och börja sakerna om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar