fredag 29 januari 2016

Jag går i vilsen

Varför har jag alltid ångest? Varför tänker jag gråta varje kväll? Varför mår jag så piss trots att det inte hänt något illa häri Sverige, inte än.. Nu vet jag varför. Jag är vilse i mitt liv. Jag ville bli van med språket o bättra min svenska under mitt au pair år. Mer än hälften gått o jag har inte blivit ett dug bättre. Ibland är jag mycket säkrare och litar på mig men sen går jag bakåt och blir väldigt osäker. Varför vill jag sååå mycket träffa folk? FÖr att få ha en konversation på svenska, lära sig nytt. Jag blir frustrerad när jag inte går framåt. Har ibland svårt att förklara saker åt flickorna, jag bara inte hittar ord. Men vad ska man göra att folk skulle vilja träffas? Vad är felet på mig? Jag försöker vara lugn men jag är jag och tänker inte ändra mig för andras skull..
Jag önskar att det blir sommar snart. Trots att det är väääldigt stressande att inte vet vart man ska vad gör man var bor man, så får jag iaf veta vart jag kommit in. Jag vill studera. VIll göra nåt för min framtid. DÅ behöver jag inte vara ensam. Träffar åtminstone folk i skolan. Har inte tid att grubbla över mitt liv o vara ledsen, när måste lägga all energi på studierna.. Detta är mitt år eller hur? Snälla nån berätta att detta är mitt år, jag börjar tapap hoppet.

onsdag 27 januari 2016

Bland annat en bra dag

Jag brukar vara sur eller irriterad på vardagar. Igår var jag  tvungen att fixa mat till barnen och mattiden brukar alltid vara det värsta. Och jobbade som vanligt till 19.
Jag var inte alls sur igår. Jag hade en bra dag. När flickorna kom hem hjälpte dem mig att plocka maten från kassarna. Vi fick allt fixat väldigt snabbt. Flickorna var lyckliga när de fick nektariner. Efter mellis spelade flickorna på ipads och jag på mobilen wedding salon 2. Vi hade riktigt mysigt. Före maten lekte flickorna med sina bröder så jag kunde laga mat i lugn o ro. Alla åt all mat som är väldigt ovanligt! Och dem satt vid borden och åt. Dem brukar vara vilda o hoppa fram o tillbaka hela tiden så det tar en timme för dem att äta. Igår tog det 20 minuter! Efter maten titta vi på tv och ladage ännu kvälssmörgås till flickorna innan mamma kom hem. Jag var inte alls irriterad. Jag var på gott humör men väldigt tröött.


lördag 23 januari 2016

Photoshoot i Stockholm

Det var perfekt väder att ta några bilder. Lite kallt blev det ju utan jacka men det var ju värt! Nu får ni se när jag lekte modell första gången i Stockholm.



fredag 22 januari 2016

Ledsen

Hela veckan har gått åt skogen. Är inte alls på bra humör när inte fått sovit och är väldigt trött. Sen så har jag fått inte så bra nyheter. Min "morfar" alltså mammas styvpappa dog i tisdags. Jag tänker inte åka till Finland för begravning. Har inte sett honom på måånga år. Han var alkoholist och hade alzaimer och jag har aldrig varit nära honom. Förstås köpte han alltid godis till mig när var liten och så och han kommar alltid vara min morfar trots att vi inte är släkt påriktigt. Jag har bara varit ledsen för mina släktingars skull.
Jag är trött på att vara så ensam. Trött på att se samma människor varje helg. Trött på att ingen vill träffas. Jag bara så hatar mitt liv. Trodde att efter 6 månader så skulle man känna några nya svenskar men nej, ingen. Hur ska man orka?

måndag 18 januari 2016

Ångest

Jag imploderade mentalt igår, första gången i år. Jag hade en skitdag trots att den inte var skitdag. I lördags låg jag bara sjuk hemma så igår var jag tvungen att gå ut. 4 dagar i samma rum gjorde mig hel galen. Jag hann tappa bort alla mina saker och vafan sen plötsligt hitta jag dem på ett konstigt ställe som jag inte ens kunde minnas att hade lagt dem dit eller hade jag gjort det alls? Anyway jag såg min nya aupair kompis. Hon är kul och vi var ju o shoppade med henne förra helgen. Men nu hade hon varit på lyckad tinderdejt i lördags. 50% av tiden prata hon om honom. Skrev jämtn med hnom. Fråga av mig när kan hon skriva och vad ska hon svara osv. Jag är glad att hon är lycklig. MEN när min dröm har varit hela mitt liv få svensk man. I 5 år har jag väntat på min kille. Får bara ingen, ingen vill ens träffas. Jag har redan gett upp, räcker att nån vill träffas och att jag får öva på min svenska. Men när nån som pratar om sin dejt så det känns mentalt sååå smärtsam. Som nån skulle putta kniv i dig mitt i magen och vrida kniven inne där. Ni alla kan väl tänka den smärtan? Ja det är ännu värre när det är mentalt. Ju mer hon pratar eller nu skriver om honom desto värre känner jag. Särskilt ju senare det blir.. JAg fick inte sovit pga ångest. Ingen bryr mig här typ. Jag har ingen framtid i Finland jag vill inte tillbaka. MEN varför ska alla andra leva MIN dröm som jag skulle göra vad som helst att uppnå. Jag har kunnat komma till Sverige. Har tagit stor steg och varit modig och tagit risker. Jag är alltid snäll mot andra och försöker vara positiv. Men det bara kommer skit på mig.. När är det min tur att vara lycklig? När ändras min lycka? Hur länga ska man orka eller om man inte mer orkar v ad ska man sen göra? Jag skulle vilja tro och önska att detta är mitt år, men när får man ge hoppet? Jag ska inte ge upp men orkar inte tro att nåt härligt o bra skulle hända till mig. Men varför var det då ens meningen att jag blev påkörd? Fick trauma som påverkar hela mitt liv. Smärta som jag lider av mins varje vecka. Ett helvete som jag hamna gå igenom..

torsdag 14 januari 2016

egen kalender

Jag fick till julklapp Eric Saades kalender alltså lite ögongodis haha. Men för att i år händer det mkt nya o stora saker så behövde jag en vanlig kalender som jag kan bära i väskan. Jag är snål när det gäller kalender, kostar såå mkt så jag löste mitt problem och gjorde en själv. Blev att kosta 50kr med klistermärken och häftet, inte illa. Har fortfarande klistermärke kvar som jag kan använda till nåt annat.
Jag var senast lite förkyld i julen så yay nu är man igen! Och får ändå jobba... Sen så är hostmamman borta från fredag till söndag och barnens mormor kommer hit med mig. Hoppas på en ledig helg och att imorgon skulle det vara en lugn dag för att jag skulle vilja bli frisk fort och skulle ha en dejt i helgen.

söndag 10 januari 2016

En perfekt dag

Igår var jag och shoppade med min nya aupair kompis. Jag var såå himla lycklig igår och på såå bnra humör. Redan resan med roslagsbanan var helt fantastiskt. Omg det steg en såå söt man men sååå fina ögon in i roslagsbanan och satte sig nästan framför mig. Mina ben var helt kokt spaghetti efter den resan och log dumt hela vägen till t-centralen. Och trots att hamna nästan bara använda finska såvar dagen ändå toppen. Vi shoppade 7 timmar och idag känns det! Jag vågade köpa fejkläderbyxor och jag älskar dem! Orkar inte vänta att får dem och mina nya skor på mig på våren!
Sen fixade jag igår kväll en kalender till mig själv. Köpte häfte och klistermärken fråg tgr och pysslade halva kvällen. Måste ännu lite fortsätta, hälften kvar ännu!
Idag är jag tyvärr inte ledig.. Hoppas på att barnen är snälla idag! Kastar dem annars ut i snön haha.

Assåå denna outfit, var är våren?? Nya kläderna :)

tisdag 5 januari 2016

Stolt

Jag har fattat saker. Jag förstår nu att hur hostmamman beter mot mig är inte helt rättvisst. Jag har blivit utnyttjad förr och folk har bara försökt stampa ner mig. Men jag är värd lika mycket som alla andra. Jag har varit här väldigt trött. Jag har inte mått kanske helt bra. Det är en orsak varför jag inte skrivit så mycket och ofta  hit som vanligt. Nu om du som ens ibland läser min blogg, kommentera gärna o berätta det, fast anonymt.
Igår löste allt till slut. Min vän kom o rädda mig. Han körde 80 minuter till Arlanda för att köra mig tryggt hem. FLyget var lite sent och jag hade stressat så mycket på dagen så var så trött att inte orkade leka med bussar o tåg särskilt när klockan var redan såpass mycket. JAg vet inte vad jag skulle göra utan honom. Man kan säkert inte ha en bättre vän? Han har hjälpt mig otrlogit mycket här.
Detta år blir stressigt men äntligen i mars får jag söka till univeristetet här! JAg har tagit kopier av mina gymnasiebetyg och studentbetyg och har min finne som kan hjälpa mig sen när det är dags. Trots allt skit i denna familj tror jag att detta år blir bra!

måndag 4 januari 2016

Dags att byta familj?

Dagen innan jag stack till min vän och sen till Finland, frågade jag av hostmamman om hon kunde sen idag hämta mig från Arlanda. Hon sa att det borde ävl inte vara nåt problem när det är på kvällen. För en stund sen fick jag meddelande att andra flickan o hon blivit lite sjuka så hon vill inte ta henne med i bilen så att hon hamnar sitta lång tid där. Hon sa att det går ju buss som alla andra oxå tagit (har inte behvt be om hennes hjälpa att föra til larlanda nu senast heller) att hon kan hämta mig från tåget från näsbypark om det blir sent. Jo spelar väl inget roll är man 10 min tidigare där lr inte helst fan inte. Jag är där för att hjälpa, gör allt, jobbar sent på kvällen på fredagskvällar ibland lördag mornar men inget hon kan hjälpa. Inte att fast grannen kan lite kolla på barnen eller att nästan 13 åriga pojken skulle se lite efter 50 min de andra som kollar på tv... Jag är såå trött på henne och undrar hur jag orkar ännu 6 månader.. Har inte en enda gång fått ens mitt "lön" i tid eller inte ens varje månad fått mina sl pengar (bara 250) som de lovat..