Ångest

Jag imploderade mentalt igår, första gången i år. Jag hade en skitdag trots att den inte var skitdag. I lördags låg jag bara sjuk hemma så igår var jag tvungen att gå ut. 4 dagar i samma rum gjorde mig hel galen. Jag hann tappa bort alla mina saker och vafan sen plötsligt hitta jag dem på ett konstigt ställe som jag inte ens kunde minnas att hade lagt dem dit eller hade jag gjort det alls? Anyway jag såg min nya aupair kompis. Hon är kul och vi var ju o shoppade med henne förra helgen. Men nu hade hon varit på lyckad tinderdejt i lördags. 50% av tiden prata hon om honom. Skrev jämtn med hnom. Fråga av mig när kan hon skriva och vad ska hon svara osv. Jag är glad att hon är lycklig. MEN när min dröm har varit hela mitt liv få svensk man. I 5 år har jag väntat på min kille. Får bara ingen, ingen vill ens träffas. Jag har redan gett upp, räcker att nån vill träffas och att jag får öva på min svenska. Men när nån som pratar om sin dejt så det känns mentalt sååå smärtsam. Som nån skulle putta kniv i dig mitt i magen och vrida kniven inne där. Ni alla kan väl tänka den smärtan? Ja det är ännu värre när det är mentalt. Ju mer hon pratar eller nu skriver om honom desto värre känner jag. Särskilt ju senare det blir.. JAg fick inte sovit pga ångest. Ingen bryr mig här typ. Jag har ingen framtid i Finland jag vill inte tillbaka. MEN varför ska alla andra leva MIN dröm som jag skulle göra vad som helst att uppnå. Jag har kunnat komma till Sverige. Har tagit stor steg och varit modig och tagit risker. Jag är alltid snäll mot andra och försöker vara positiv. Men det bara kommer skit på mig.. När är det min tur att vara lycklig? När ändras min lycka? Hur länga ska man orka eller om man inte mer orkar v ad ska man sen göra? Jag skulle vilja tro och önska att detta är mitt år, men när får man ge hoppet? Jag ska inte ge upp men orkar inte tro att nåt härligt o bra skulle hända till mig. Men varför var det då ens meningen att jag blev påkörd? Fick trauma som påverkar hela mitt liv. Smärta som jag lider av mins varje vecka. Ett helvete som jag hamna gå igenom..