Jag går i vilsen

Varför har jag alltid ångest? Varför tänker jag gråta varje kväll? Varför mår jag så piss trots att det inte hänt något illa häri Sverige, inte än.. Nu vet jag varför. Jag är vilse i mitt liv. Jag ville bli van med språket o bättra min svenska under mitt au pair år. Mer än hälften gått o jag har inte blivit ett dug bättre. Ibland är jag mycket säkrare och litar på mig men sen går jag bakåt och blir väldigt osäker. Varför vill jag sååå mycket träffa folk? FÖr att få ha en konversation på svenska, lära sig nytt. Jag blir frustrerad när jag inte går framåt. Har ibland svårt att förklara saker åt flickorna, jag bara inte hittar ord. Men vad ska man göra att folk skulle vilja träffas? Vad är felet på mig? Jag försöker vara lugn men jag är jag och tänker inte ändra mig för andras skull..
Jag önskar att det blir sommar snart. Trots att det är väääldigt stressande att inte vet vart man ska vad gör man var bor man, så får jag iaf veta vart jag kommit in. Jag vill studera. VIll göra nåt för min framtid. DÅ behöver jag inte vara ensam. Träffar åtminstone folk i skolan. Har inte tid att grubbla över mitt liv o vara ledsen, när måste lägga all energi på studierna.. Detta är mitt år eller hur? Snälla nån berätta att detta är mitt år, jag börjar tapap hoppet.