Jag är så trött på folk som inte ens vill förstå. Jag har kämpat hårt i år och kommit långt. Det är få människor som egentligen vet hur dåligt jag mådde ännu i februari. Jag lider fortfarande av social fobi, lite ångest och panikattackerna kan dyka upp i vissa situationer. När jag ska göra något nytt eller något jag ännu känner mig obekväm då stiger ångesten. För mig är det lättast att lugna ner om man antigen kan ringa någon eller skriva nån vän eller bara att skicka ett snap/röstmeddelande. Men vissa förstår inte alls min situation och kastar bara skit på mig. All negativitet som kommer från dem som inte förstås kan förstöra mycket. I värsta fall leder det till panikattack. Får man panik av att äntligen våga utmana sig själv så kommer det vara jävligt svårt att komma tillbaka dit senare.
Om du vet nån som har svårt antigen har ångest eller kanske är deprimerad, skyll aldrig den personen. Kämpa hen och försök hålla positivitet istället. För en sån person kan bara att gå handla själv kännas för mycket, vilket för oss andra är en självklarhet och rutin. I isället att kommentera att man måste kunna göra något ensam ska man kämpa den människan och berömma hur duktig hen är när hen försöker. Ibland räcker det bara att veta att nån stöttar en. Lämna aldrig ensam någon som har svårt och aldrig någonsin nedsätt hens situation även om du inte riktigt skulle förstå vad som är så svårt. Och ibland hjälper det att man bara finns och lyssnar. Och träffar du någon som är lite tyst och bakåt, tänk att hen kanske lider av social fobi och har svårt att prata med nya människor även om hen skulle vara intresserad av att snacka med dig. Vi med social fobi är inte dryga. Vi vill men vi vågar inte, något i vårt huvud hindrar oss. Då är det bra om du är trevlig och förstående och fortsätter att försöka prata.
I lördags hade vi liten inflyttningsfest. Fan vad kul det var. Även om det var några som inte kunde komma. För min del vare inget problem då jag inte ens kände dem. Men jag hade bara bjudit in min bästa vän då jag knappt känner nån i Sverige. Men vi hade väldigt roligt ändå. Det är tur att man valt rätt kille men skön familj. Tur att vår lilla elgrill visade sin bästa sida så maten blev riktigt god. Senare drog vi ut och fan vad det var kul att dansa lite, det var så länge sen!
Jag har varit på två intervjuar du för samma tjänst. Det känns alltid så att jag inte presenterar mig så bra, att jag skulle kunna berätta mer och vara mer social. Även om jag fick en känsla att näe det här blir kanske ingenting men tydligen så gillar folk mig för att jag har gått vidare och ska på andra (egentligen tredje) intervju imorn på samma ställe. Då måste jag ge god intryck för resten av teamtet också vilket jag är nervööös över! Vill inte låta jätte tyst och blyg, jag har bara svårt i större gruppar med helt nya människor men fan måste ta hem detta! Jag är redo att utmana mig. Vill bli av med social fobi. Fan måste sluta taskiga människor i förflutna påverka mig negativt!
Jag börjar bli väldigt frustrerad. Pengarna börjar ta slut men ingen inkomst har man. Det har aldrig varit så svårt att hitta jobb för en finsktalande här.. Även om bemanningsfirman verkligen gillade mig var inte företaget intresserad av mig. Dem missar mycket. Och jobbet jag verkligen hade velat ha, well det kommer nog aldrig bli av, de har fortfarande inte hört av sig efter en månad och annonsen har legat ute nu mer än en månad. Jag förstår inte företag som lägger upp annons och det finns många intresserade men en skiter de i de fullständigt och kan inte bestämma sig. Jag har kämpat så i år och skulle vara så jävla redo för världen nu.. Att bara sitta hemma gör mig galen och får mig må dåligt. Jag vill göra nåt jag vill lära mig nåt nytt.
Exakt för ett år sen snöade det här och nu sitter man och solar sig på terrassen och det är så jävla varmt. Hade precis kommit igång med joggning o lite träning och sen kom den här jävla värmen och förstörde det för min del. Jag är en person som inte klarar värme så bra. Är det för varmt på natten går jag i sömnen och vaknar oftast i en panik mitt i rummet. När det är såhär varmt orkar jag ingenting, det går inte får ångest av värme. Och att på på vindsvåning där solen gassar på terrassen 8-9 timmar per dag, skulle kunna flytta ner till vår kellarförråd haha. mellan +18 och 20 skulle jag trivas i! Denna värme börjar närma sig 25 och 30 grader då börjar det bli för mycket..
