Jag var nästan två veckor i Täby. De första dagarna var jag absolut helt virrig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade inte ens fått hemnyckel. Särskilt flickorna var blyga och våga inte först fråga hjälp av mig. Och jag kände inte igen dem, tyckte att de såg helt lika ut. Och de första dagarna gick riktigt långsamt och jag satt för det mesta i mitt rum.
Redan första veckan åkte föräldrarna till Paris för en dag. Barnens gamla fammo kom o hjälpa mig med barnen. Trodde hon skulle ha varit hemsk gammal tant men hon var trevlig, lite jobbig bara. Fick städa efter henne oxå. Men allt gick ändå bra och fick se lite hur allt kommer att vara. När fammo var här så städa jag det mesta och hon var med barnen. Att städa efter barnen hör till mitt jobb och tömma diskmaskinen annars behöver jag inte städa för att det kommer städerska varje vecka i huset.
Äntligen börja flickorna oxå bli vana med mig och skrek ofta efter mig. Och jag kände igen dem. Jag blev oxå van att bo i huset och "vardagen" (på sommarlovet) blev bekant. Känns iaf att jag har valt rätt familj trots att the kids is so spoiled. Men har man pengar så har man.. Man måste ha gott om tålamod om man vill jobba som au pair.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar