Det var min dröm

Jag kommer ihåg den dagen jag fick veta att min host-familj valde mig till deras au pair. Jag grät av glädje då. Och när fick veta att fick komma til Sverige för två veckor i juni så var jag så ivrig att jag bara darrade o grät. Familjen verka helt okej trots att barnen var så bortskämda.
På färgan på väg till Sverige i augusti fick jag veta att hostpappa skulle flytta till Paris o jobba där. I oktober hände det. Då blev det mer jobb elelr längre dagar för mig. Jag var vääldigt sällan ledig på kvällen innan 19.30. JAg var glad att mitt liv hade någon mening. Jag var här o hjälpte till familjen som inte kanske hade klarat utan min hjälp. Men jag fick aldrig något tack. Hostmamman säger alltid om jag ska göra något på något annat sätt elelr om har gjort något fel. Hon har oxå sagt att ingen annan au pair gör lika lite som jag. Men ingen annan har lika långa dagar som jag har.. Jag skulle gärna tvätta byke och damsuga hela huset om det betydde att jag var ledig senast 18. Att jag skulle kunan ta promenad eller se vänner. Men nej. 
Ångrar jag att valde jobba som au pair? Nej. Året var inte lätt verkligen inte. Första 6 månader var hemska trots att levde min dröm och var i Sverige. Och en kväll en jävla kväll var jag färdig att sticka tillbaka till Finland till mamma. Men jag är stark. Jag har klarat mig så mkt. Detta år har gjort bara bra för mig. Jag har blivit väldigt mogen och självständigt. Jag har inte bara lärt mycket om vuxenlivet utan jag har lärt om mig själv otroligt mycket. Jag har förändrats som människa på några månader så mycket att jag inte känner mig själv mer. Jag har blivit lite lugnare. Och så mycket starkare. Nu är det bara 6 veckor kvar här. Sen slutar jag vara slav och får ha ett riktigt jobb och arbetstider. Längtar efter det. För att börjar bli så irriterad på allt i detta hus. Nu är det dags för mig att fortsätta med något annat.