Jag är ingen robot

Asså vad i helvete. Jag är sååå irriterad, ledsen, trött och frustrerad. Har i tre veckors tid skött nästan två människrs jobb (en och halv) och det klarar man ju en vecka eller två men fan jag är så trött pga min sömnbrist så att jag blir bara segare o segare för varje dag. Och denna vecka slutet av vecknan har varit en ren katastrof. Massa massa jobb som jag är ansvarig för. Jag kan inte allt, alla hinner inte alltid hjälpa mig och jag får panik. Och chef som pressar mig på fler samtal per dag som jag inte är redo för än. Vill gå små steg framåt för att inte ta två steg sen igen bakåt. Folk är säkert sjuksrivna av mindre saker också men ingen pressar dem tillbaka till jobbet. Jag får panikångest på jobbet men har fortfarande all press på mig. Tack och lov att det är helg nu, skulle inte orka mer panikångest och annat press på mig. Längtar verkligen till den natten som jag sover som en stock och vaknar utvilad och pigg. Undrar hur fan känns det.