varför jag?

Jag kände det hela tiden. Jag har gått o varit orolig hela tiden att jag ska få sparekn att de ångrar att de valt mig även om får beröm varje vecka. Men för exakt en vecka sen tog en människa nästan allt från mig. Jag fick inte fortsätta på mitt jobb. Pga av en dålig dag. Jag hade fått panikångest en dag innan och visste att nästa dag kommer bli jobbig eftersom jag inte fått landa o vila en dag där emellan. Jag klarade inte den dagen att ringa några samtal eftersom hade så fruktansvärd ångest. Och jag pratade aldrig om varför med chefen och hon trodde att det var pga samtalen jag skulle ringa men nej det var inte det. Jag hade sovit dåligt en längre tid jobbat mer än vanligt och ja alla vi har dåliga dagar. Jag blir väldigt känslig är jag är extremt trött, men det är väl inget ovanligt? Och pga min dåliga dag kickade hon ut mig. Det här var mer än ett jobb. Det var som en familj. Jag älskade allt där, gillade mitt jobb och hade så underbara människor runt mig. Nu ligger man hemma deprimerad med ständig ångest och stress över inkomst som man inte mer har. Detta var tack för att jag vågat börja utmana mig och möta min rädslor. Man ska fan aldrig dömma en människa för en dålig dag.