Sambos

Jag sitter i sängen och ser ut mellan träden kan man se lite vatten.  Det är mycket grönt och fint. Hela takterassen får sol på sig. Vi har snart bott i vårt nya hem i en vecka och det känns underbaaart. Jag är tillfälligt jobbsökande och är mycket hemma på dagarna. Fyfan vad tråkigt det hade varit att bo helt ensam i en lägenhet. Jag bor såå mycket hellre med min underbara kille. Jag är nu så redo för att börja må bra igen. Jag måste börja utmana mig, jag får hjälp till det. Jag skulle så gärna vilja våga, vilja slippa social fobin. Sluta tänka på vad alla andra tänker. Jag tänker ju inte så mycket om andra människor heller så varför skulle de döma mig så lätt för? Det bara sitter fast i huvudet och är så svårt att få bort..
Jag känner mig nu mer levande. Och allt känns så overkligt. Vi var på visningen, tog kort video en bild typ och tänkte ja detta skulle funka absolut, men att vi kommer inte få det. Och hoppsan här bor vi nu. Även om jag sa att fan nu skulle de vara vår tid, så mycket skit som vi gått igenom, så är det helt otroligt. Och alla mina rädslor har försvunnit. Detta kommer bli så bra. Jag är så lycklig med världens snällaste och underbaraste kille som man kan ha <3