lördag 25 april 2015

Olyckan 2009

Det var en vanlig måndag. Jag var på väg till skolan. Högstadiet hade börjat föregående veckan. Jag gick längs sandväg mot skolans gård. Hade just pratat med min vän i telefonen och vi var sura på varandra. Jag hade precis satt mobilen tillbax till fickan när jag såg skolans traktor på andra sandvägen på andra sidan. Såg att den skulle köra till samma väg som jag gick. GIllade inte traktorer eller stora bilar så jag bestämde mig att gå undan till andra sidan vägen. Trodde att hade tid och att traktoren körde långsamt. Så var det inte. 
Plötsligt "vaknade" jag när jag låg på marken och kände något jätte tungt på andra låret. Jag fattade inget. Jag bara låg där på marken, vänstra kinden mot marken. Minns inte ljuden som jag hörde då om jag ens hörde något. Sen plötsligt kom mannen ur traktoren och kom skrika till mig typ "varför springer du framför??". Jag fick inte svarat något bara kolla på honom och var jätte ledsen. Jag tänkte att springer inte framför, jag försökte gå till sidan. Sen tog han fram mobilen och ringde till 112. Jag hörde inte riktigt vad han prata då. Hörde bara att hjälpen kommer om 5 minuter. Och dem 5 minuter var mitt livs längsta minuterna. Jag bara låg stilla på marken och rörde sand med andra handen. 
Äntligen kom ambulansen. Det kom tre män från ambulansen och två poliser. Dem vände mig och undersökte mig. Samtidigt som jag låg där på marken en massa människor runt mig så hörde jag hur nån körde traktoren bort. Då tänkte det bli en panik. Kunde bara höra den nära mig men såg inte. Då kunde jag bara lite på mäniskorna runt mig att den inte kör pånytt på mig. När det var dags att flytta mig till ambulansen bad dem hjälp av mannen som hade kört på mig att lyfta mig. Då hade jag velat så sparka honom men kunde inte. Var tyst och sura för mig själv.
I ambulansen försökte dem få nål/droppe i mig. Dem stack två gånger i ondan, det gjorde ont. HAde oxå jätte ont i huvudet och visste inte varför. Vägen till sjukhuset var inte så kort, tog kanske 15 minuter. Det var lugnt och då hände det inte mkt. Jag darrade även om jag inte ens frös.
På sjukhuset fick jag veta att hade hål i huvudet (blev 4 stygn), några sår i ansiktet (ena hade behövt stygn men fick inte), två små fraktura i bäcken och nåt i låren (av det lider jag fortafarnde men inte varje dag). Var två nätter på sjukhuset och fick vara resten av veckan hemma. Gick med stavar i två veckor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar