Min lillasyster är en liten kraftig kämpare. Känns på viss sätt konstigt att ha en syster för på ett sätt känns det inte så men sen på andra sätt ser jag ju henne typ varje dag, min syster. Som vanligt var vi igår oxå typ hela dagen på barnkliniken. Jag fick ta henne första gång i famnen under tröjan, hud mot hud. Där var vi nästan två timmar och visst hade hon så skönt att hon genast bajsa i blöjan haha.
Efter att vi hade varit och äta börja hon plötsligt må dåligt. Hon hamna i andingsmaskin. När vi äntligen fick gå till rummet o se på henne så efter en stund imploderade jag. Sprang nästan bort från rummet, ville inte att nån se hur ledsen jag blev.
Hon har varit snart 3 veckor på sjukhuset alltså på måndag blir hon 3 veckor. Hon är redan otroligt viktig för mig. Min lilla söta starka kämpare. Att jag fick henne i min famn, när hon lite öppna oxå ögonen och kolla på mig, det närma oss, så kändes det. Min syster går fram för allt utom skola (pga min framtid förstås). Nu är jag i princip aldrig mera ensam. Jag har en syster trots att är 18 år äldre än henne <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar