Inget liv utan vänner

Om jag inte kände någon här skulle jag verkligen blir galen. Har gråtit här otroligt mkt, har haft ångest och mått riktigt piss. Jag är så trött på allt här. Jag är såå trött på att gråta. HAtar det att valde en lååååångsam familj, kommer aldrig få mitt SL-kort lr mina fickpengar av juni.... Känner mig hela tiden mer och mer ensam och undrar hur länge jag verkligen orkar detta? Är detta det jag vill? JAg önskar att får studera nästa år, längtar till skolan! Tur att finska au pairen kom o rädda mig igår kväll, hon tog buss hit enda och kom med mig o gå, vi gick över 6km. Var så skönt att få prata med nån som verkligen förstår hur det känns!
Min vän har lovat hämta mig från täby c imorn och fixar till mig en veckas SL kort så jag kan åka ännu lite efter helgen oxå :) JAg firar helgen med honom och hoppas att får se mkt av stan! Och får en massa bilder haha. Och sen nästa vecka ska jag väl se en tysk au pair som oxp känner sig ensam. Jag hoppas att jag klarar mig med min dåliga engelska haha för tyvärr kan hon inte mkt svenska än men tur att jag kan lite tyska om jag inte kommer på något på engelska!