Tårarna rinner mot kinden. Så händer tyvärr för ofta. Du trodde du hade hittat någon som brydde om dig och någon som orkarde lyssna dig och som gillade dig precis som du är. Ändå försvinner såna. Alla lämnar dig ensam. Du har ingen du kan lita på. Du får hela tiden märka att man inte kan lita på någon. Och den (nästan) viktigaste människan beter sig taskigt mot dig. Du vet inte vad du borde göra. Du orkar inte mer. Du vill inte skada dig själv. Du har svårt att andas för du känner dig sårad. Du vet att du är sårbar. Du har tänkt hur det är att dö, hur känns det? Det gör ont. DU är ensam och ingen bryr om dig. Du vet inte hur du orkar mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar