ett helvete att bo hemma

Vi alla i familjen har just nu väldigt tung period när vi hamnar hela tiden vara på sjukhuset för ingen vill ju lämna min syster dit. Imorn är det jämt fyra veckor, på onsdag blir syrran en månad. Mamma är hela tiden på dåligt humör. Gnäller på allt, tjatar hela tiden, inget är nånsin bra. Sen är jag den som irriterar bara henne och ibland bättre att jag blir hemma. Styvpappa blir irriterad förstås på mammas beteende och sen blir irriterad så att jag får sen typ allt på mig Sen nästan skriker man till mig. Allt är sen mitt fel. Sen skyller man på mig när jag inte orkar alltid tömma diskmaskinen som är nästan mitt ända hemarbete. Och jag borde orka med alla detta och med all stress av skolan. Jag måste orka plugga ens lite varje kväll och mycket på helgarna. Jag har inte nu de lättaste kursena heller . Jag har typ sömnprobelm, jag känner mig nästan aldrig pigg. Men känner mig inte alls motiverad eftersom det är en deppig (eller ännu värre) stämning hemma. Jag har just nu bara skola och sjukhus och där i mellan hem. 

Allt jag bara hoppas är att systern kan snart komma hem, att hon nu växer snabbt och får krafter så att hon orkar äta själv. Bara hon kommer hem så blir allt bättre även om alla är trötta. Just nu öbksar jag att jag fick bo ensam, det hade varit mycket lättare.