Hur är det?

Hur är det? Frågan som man hör ofta och som man frågar för att vara artig. Men ingen bryr sig. Man förväntar sig alltid samma svar, det är bra. Människor är sårbara men är såså rädda för att visa det även om det är bara mänskligt. Samtidigt som ingen (förutom någon i närmaste närheten) bryr sig veta hur du egntligen mår och om du mår dåligt. Skulle man säga att man inte mår bra, lider av psykisk ohälsa, så skulle människorna inte veta hur bete sig eller vad ska man säga. Det är nånting jag inte är van att fråga eller kommer inte ihåg heller men det betyder inte att jag är oartig för det. Men samtidigt varför skulle jag vilja veta hur någon främmande människa mår som jag inte känner? 
Men skulle man öppet berätta när man inte mår bra, skulle kanske människorna förstå mer.  Jag tycker att man borde behandla alla människor med empati och utan fördomar, då skulle världen se mycket bättre ut!

Ute på sjön

I helgen var vi ute på Mälarörna med sambos pappas båt. Denna gång hängde oxå sambos lillebror med och vårt dygn på båten var mysig. Jag älskar känslan när man sitter på båten och bara glider fram på vattnet. Vatten och skog är viktigt för mig och i sånt område kan man bara inte känna varken ångest eller stress. Och maten smakar så mycket godare utomhus i naturen! Man borde få åka båt oftare oavsett om det är ens pappas eller en sightseentur. Nackdelen med att sova på båten att vågorna låter så att jag kan knappt sova men annars är det så himla mysigt.
Jag söker och söker jobb och några jobb har varit nära men inte fått nåt och det svider. Jag känner hur stressen bara stiger och ångesten växer mer varje dag som går. Livet suger jag borde aldrig i livet ha pluggat. Borde ha stannat kvar på mitt jobb då och hålla mig i arbetslivet.. Jag vill inte må så dåligt som jag gjorde i vintras men det bli bara sämre ju mer man sitter ensam hemma och stressar om att pengarna ska räcka.. Jag vill så gärna utvecklas, utmana mig, kämpa mot social fobin som hindrar mig så jävla mycket men det går inte om man bara är hemma. 

Ett år äldre igen

Ett år äldre blev man igen men syns fortfarande inte på ansiktet, hälsningar från en babyface.
Jag har haft en underbar födelsedag! Min kille överraskade mig med dag spa och brunch på Högberga gård om dessutom inte ligger alldeles för långt ifrån oss. Det var mysigt att bara sitta och slappna av i en varm pool vid havet. Det fanns också en liten kall pool och bubbelpool. Det blev så varmt i bubbelpoolen att man hade inga problem att hoppa in i kalla vattnet efter :D
Brunchen var inte den bästa för mig som inte äter rött kött eller fisk som inte är genomstekt, gillar inte konsistensen av kallrökt fisk. Skulle vara skönt om man tog hänsyn till vegetarianer så de inte bara behöver äta plättar, kokt potatis och blomkål..Men tur för mig att efterrättsbord var toppen! Och utsikten var ju heelt magisk överallt. Nu vilja åka på en spahelg nångång i framtiden!
Dagen slutade med sushi som vi åt vid havet. En magisk födelsedag på Lidingö, kan inte klaga!

Att hantera person med ångest

Jag är så trött på folk som inte ens vill förstå. Jag har kämpat hårt i år och kommit långt. Det är få människor som egentligen vet hur dåligt jag mådde ännu i februari. Jag lider fortfarande av social fobi, lite ångest och panikattackerna kan dyka upp i vissa situationer. När jag ska göra något nytt eller något jag ännu känner mig obekväm då stiger ångesten. För mig är det lättast att lugna ner om man antigen kan ringa någon eller skriva nån vän eller bara att skicka ett snap/röstmeddelande. Men vissa förstår inte alls min situation och kastar bara skit på mig. All negativitet som kommer från dem som inte förstås kan förstöra mycket. I värsta fall leder det till panikattack. Får man panik av att äntligen våga utmana sig själv så kommer det vara jävligt svårt att komma tillbaka dit senare.
Om du vet nån som har svårt antigen har ångest eller kanske är deprimerad, skyll aldrig den personen. Kämpa hen och försök hålla positivitet istället. För en sån person kan bara att gå handla själv kännas för mycket, vilket för oss andra är en självklarhet och rutin. I isället att kommentera att man måste kunna göra något ensam ska man kämpa den människan och berömma hur duktig hen är när hen försöker. Ibland räcker det bara att veta att nån stöttar en. Lämna aldrig ensam någon som har svårt och aldrig någonsin nedsätt hens situation även om du inte riktigt skulle förstå vad som är så svårt. Och ibland hjälper det att man bara finns och lyssnar. Och träffar du någon som är lite tyst och bakåt, tänk att hen kanske lider av social fobi och har svårt att prata med nya människor även om hen skulle vara intresserad av att snacka med dig. Vi med social fobi är inte dryga. Vi vill men vi vågar inte, något i vårt huvud hindrar oss. Då är det bra om du är trevlig och förstående och fortsätter att försöka prata.

Inflyttningsfest

I lördags hade vi liten inflyttningsfest. Fan vad kul det var. Även om det var några som inte kunde komma. För min del vare inget problem då jag inte ens kände dem. Men jag hade bara bjudit in min bästa vän då jag knappt känner nån i Sverige. Men vi hade väldigt roligt ändå. Det är tur att man valt rätt kille men skön familj. Tur att vår lilla elgrill visade sin bästa sida så maten blev riktigt god. Senare drog vi ut och fan vad det var kul att dansa lite, det var så länge sen!
Jag har varit på två intervjuar du för samma tjänst. Det känns alltid så att jag inte presenterar mig så bra, att jag skulle kunna berätta mer och vara mer social. Även om jag fick en känsla att näe det här blir kanske ingenting men tydligen så gillar folk mig för att jag har gått vidare och ska på andra (egentligen tredje) intervju imorn på samma ställe. Då måste jag ge god intryck för resten av teamtet också vilket jag är nervööös över! Vill inte låta jätte tyst och blyg, jag har bara svårt i större gruppar med helt nya människor men fan måste ta hem detta! Jag är redo att utmana mig. Vill bli av med social fobi. Fan måste sluta taskiga människor i förflutna påverka mig negativt!

Hur ska det gå?

Jag börjar bli väldigt frustrerad. Pengarna börjar ta slut men ingen inkomst har man. Det har aldrig varit så svårt att hitta jobb för en finsktalande här.. Även om bemanningsfirman verkligen gillade mig var inte företaget intresserad av mig. Dem missar mycket. Och jobbet jag verkligen hade velat ha, well det kommer nog aldrig bli av, de har fortfarande inte hört av sig efter en månad och annonsen har legat ute nu mer än en månad. Jag förstår inte företag som lägger upp annons och det finns många intresserade men en skiter de i de fullständigt och kan inte bestämma sig. Jag har kämpat så i år och skulle vara så jävla redo för världen nu.. Att bara sitta hemma gör mig galen och får mig må dåligt. Jag vill göra nåt jag vill lära mig nåt nytt.
Exakt för ett år sen snöade det här och nu sitter man och solar sig på terrassen och det är så jävla varmt. Hade precis kommit igång med joggning o lite träning och sen kom den här jävla värmen och förstörde det för min del. Jag är en person som inte klarar värme så bra. Är det för varmt på  natten går jag i sömnen och vaknar oftast i en panik mitt i rummet. När det är såhär varmt orkar jag ingenting, det går inte får ångest av värme. Och att på på vindsvåning där solen gassar på terrassen 8-9 timmar per dag, skulle kunna flytta ner till vår kellarförråd haha. mellan +18 och 20 skulle jag trivas i! Denna värme börjar närma sig 25 och 30 grader då börjar det bli för mycket..