Det har gått lite upp o ner de senaste veckorna. Första veckan här började väldigt bra, sov oc mådde bra. Förra veckan hade jag stora sömnbesvr och var extremt stressad, kunde inte ens slippa panikattack. Jag är jätte nervös. Oh orolig. Och stressad. Det är inte lätt att söka jobb. Jag med socialfobi har lite svårt med kundtjänst via telefon som skulle finnas så jävla mycket för oss som pratar finska. Men min psykolog har oxå sagt att jag måste uppmana mig annars slipper jag inte mina fobier. Jag skulle passa till kundtjänst med lite telefon och mestdeles annat och kontakt via telefon helst på finska så jag kan känna mig tryggare. Hade hittat ett perfekt jobb som skulle utmana mig lagom men tyvärr får jag aldrig höra av nånting och jag kan inte vänta flera veckor för att bara kanske bli bjuden på intervju.. tyvärr. Jag vill tro att jobbet som jag får är perfekt til mig vad det nu än är. Vill inte ta för mycket på en gång o utmana mig för mycket. Vill ju ta steg framåt inte bakåt och må sämre.
Idag har jag massa energi. Har utforskat lite Lidingö. Det är så himla mysigt att ha skog och vatten nära! Var en timme ute i dag och bara njöt. Försökt lite jogga och fan äntligen gick det ens liiite bättre. Jag ska komma tillbaks till 1.5km och det får ta den tiden de tar!
Och tro eller ej jag har redan fått solbränna i april haha! Har suttit någa timmar i solen på vår terass och löst korsord och sudoku. Så skönt med vårsol.
Jag sitter i sängen och ser ut mellan träden kan man se lite vatten. Det är mycket grönt och fint. Hela takterassen får sol på sig. Vi har snart bott i vårt nya hem i en vecka och det känns underbaaart. Jag är tillfälligt jobbsökande och är mycket hemma på dagarna. Fyfan vad tråkigt det hade varit att bo helt ensam i en lägenhet. Jag bor såå mycket hellre med min underbara kille. Jag är nu så redo för att börja må bra igen. Jag måste börja utmana mig, jag får hjälp till det. Jag skulle så gärna vilja våga, vilja slippa social fobin. Sluta tänka på vad alla andra tänker. Jag tänker ju inte så mycket om andra människor heller så varför skulle de döma mig så lätt för? Det bara sitter fast i huvudet och är så svårt att få bort..
Jag känner mig nu mer levande. Och allt känns så overkligt. Vi var på visningen, tog kort video en bild typ och tänkte ja detta skulle funka absolut, men att vi kommer inte få det. Och hoppsan här bor vi nu. Även om jag sa att fan nu skulle de vara vår tid, så mycket skit som vi gått igenom, så är det helt otroligt. Och alla mina rädslor har försvunnit. Detta kommer bli så bra. Jag är så lycklig med världens snällaste och underbaraste kille som man kan ha <3
Vart ska man börja? Jag är kär i Örebro! Det kändes fan nästan irriterande att komma tillbaak till Stockholm.. Kanske för att börjar tröttna på mitt rum eftersom sitter här 24/7.. Menmen trots sömnbristen hade vi det väldigt mysigt. Vi bodde på 4stjärnig hotell helt i centrum. I priset ingick både frukost buffe och eftermiddags fika med sötsaker och tom middag. Vi fick mysigt rum med utsick över ån och slottet.
Som jag hade förväntat mig kunde jag knappt sova under den första natten så jag var helt slut på lördag. Vi tog det lugnt för det mesta. Bästa var att besöka slottet såklart. Där tog vi lite bilder men få lyckades, som vanligt. Efter fikat tog vi titt på hotellets gym och jag provade löpband för första gången. Det var kul men fan borde börja jogga igen!
På kvällen tog vi ett glas i en pub och njöt av midagen på hotellet. Sen slocknade jag bokstavligen efter stjärnonas stjärna. Nu på söndag checka de vi ut från hotellet och gick till wadköping. Asså Örebro är så himla vacker stad, man skulle kunna bara gå och njuta av staden heeela dagen!
Asså precis man sagt att ett hem saknas så booom kommer värsta bomben och ja nu blir vi verkligen sambos! Helt otroligt! Jag har hela tiden sagt att vi har gått igenom så mycket skit nu att börjar bli dags att få lite sol till livet. Så jäkla skönt och spännande att få mitt första egna hem och flytta ihop med nån man älskar! Det kommer bli tjaffs eftersom vi båda har en stark vilja och är envisa men vi kommer att lösa våra små konflikter och njuta av livet, det vet jag. Det är så jävla stor lättnad för mig att få ett fast hem. Jag kan inte må bra när den tryggheten fattas. Nu längtar jag efter flytten och att all stress lägger sig så att jag kan samla mina krafter tillbaks och börja jobba igen.
Imorn drar vi till ÖRERO! Jag är astaggad! Jag är tom taggad för att åka med SJ så bäst att ni visar er bästa sida nu haha. Det kommer vara så mysigt där, hela staden verkar vara så himla vacker. Vi har ett fint mysigt hotell också och fan vad vi längtar till hotellfrukost! Sen så har jag måånga olika outfits för är så sugen på att fota i den vackra miljön.
Jag fick här i veckan lapp i brevlådan och trodde först det var mitt paket som kom rakt i lådan så tänkte kasta bort hela lappen tills jag insåg att det är från migrationsverket. Blev så glad att redan nu kunde jag hämta mitt pass och åka till Finland till påsken. Har läst att det tar från en till tre månader att få beslutet om medborgarskap men jag fick det på typ tre veckor nu? Så jag trodde jag fick bara mitt pass tillbaks men det fanns med bevis om svenskt medborgaskap! Nu skulle jag bara vilja ansöka svenskt pass hos polisen som prick i iiet meeeeeeeeen fattar ingenting! Det står att man ska ha med sig gitlig svensk legg vilket jag inte har eftersom jag var tvugen at spärra av mitt id-kort från skatteverket när jag tappa bort det..... Det står inte vad man ska göra om man nyss livit svensk medborgare, alltså räcker det med finska passet och beviset om medborgarskap? Någon som vet?
Asså detta är såååå såååå sååå jäkla skönt. Asså bättre än att vinna i lotto! Har snart uppnått alla mina mål, nu saknas det bara ett hem..
Varför kan inte ångesten och all skit bara vara så länge det måste och när det är över skulle allt skit vara över? Det går upp o ner. En vecka är väldigt bra känner mig levande normal, tänker att fan det är inget fel med mig. Men sen nästa vecka går det fort ner. Man har så kraftig ångest att man mår illa och kan inte få i sig varken mat eller dricka. Tänk om man bara skulle få alla dåliga dagar i streck och sen skulle det vara över. Jag vet inte varför jag är här nu. Jag förstår inte. Det är extremt svårt att gå numera till köket för att laga mat. Får ångest redan timmarna innan jag ska gå o laga mat. Min mage skriker efter mat, magen kurrar men klumpen i halsen vägrar att ta mat emot. Ibland kräks jag nästan bara av synen o doften av mat.
Jag blir så frustrerad av att bara sitta hemma. Det ända jag har idag fått gjort är att sätta en påse i papperskorgen. Känner mig så jävla meninglös. Jag vet att det tar tid att bli bra, men om inte KBT hjälper? Har ingen koll på livet. Näthandlar nästan varje vecka även om har ont om pengar. Förnekar mig själv att äta för att jag inte förtjänat det. Blir jävligt frustrerad och upprörd av små saker. Jag vill försöka tro att allt löser sig.
