Inget misslyckande

Helvete vad det är jobbigt att konstant typ skada sig när man äntligen fått motivation att verkligen försöka springa/jogga. Nu har jag så ont i benen att kan inte ens träna ben! Men skitsamma jag har fått resultat på fyra veckor. Förlorat fett och bevisat mig själv att jag klarar mig utan socker en månad! Okej, om vi ska vara helt ärliga så tog jag kanske 8 lakritsbitar och en bakisbulle men annars så! Jag ska försöka skapa en hälsosam relation med mat men fan vad det är svårt! Att äta mycket bra mat gör inte en fet men helvete vad jag ska alltid straffa mig själv med mindre mat om jag inte gjort något (dvs rört på mig) under dagen.. Ja  ja man måste väl gå sakta men säkert framåt.
Och fy vad min social fobi har inte blivit bättre nu, tvärtom! Att sitta hemma arbetslös och knappt behöva utsätta sig til något socialt är inte så bra. Kände mig så så mycket mer självsäker när jag i våras jobbade i projektet och när jag insåg att det finns mer  tystlåtna än mig. Jag är långt i från lugn och tyst när jag väl vågar vara mig själv. Men nu måste jag verkligen börja utsätta mig för mina rädslor och jobba med att ändra mitt tankesätt.. Måste verkligen bli snällare mot mig själv! Jag har tom klarat båda psykiskt och fysiskt att bli påkörd och vart står jag nu? Fan jag lever min dröm i Sverige!