I Sverige är jag lycklig. Har bott här i ett år och ca 9 månader och har fortfarande bara en vän. Men hon är iaf en riktig vän. Sen så har jag verkligen världens bästa pojkvän. Han blir bara bättre och mysigare hela tiden eller snarare vår relation. Det finns inget jag inte kan berätta eller be hjälp om. Han kör t.o.m sent på kvällen till mig och hämtar chokladmjölk även om jag var först en heeemsk hormonmonster! Och snart åker vi på vår resa, orkar inte vänta!!
Just nu skulle allt vara så perfekt om fick vara med min familj. Har inte sett dem på snart fem månader. Syrran har börjat säga "sysster" på finska när hon ser mig

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar