15 procent av Sveriges befolkning lider av social fobi. Av de 15 procenten lider tre procent av svår social fobi. Jag är en av de tre procenten. Jag visste inte att det var så vanligt. Men mitt mål är att slippa vara de tre procentern. Jag struntar hur lång tid det tar. Det får gå så sakta som det går bara det går framåt. Jag vill kunna leva normalt utan att stressa och oroa över helt onödiga saker.
Trots att så stor del av befolkningen lider av detta så är det en så stor tabu. Jag har aldrig förut hört talas om social fobi. När man pratar om psykisk ohälsa blir t.ex depression ett ämne som de flesta vet om något. Men psykisk ohäsla är så bred begrepp. Vissa människor är livrädda för vatten, höjder eller spindlar och jag jag är rädd för sociala situationer. Nya situtaioner. Jag har alltid alltid varit nervös när det händer något nytt. Men även om jag är rädd för såna situationer så har jag klarat galant mina arbetsintervjuer. Har alltid fått höra att jag är en gullig tjej och att har gett ett gott intryck. Jag är inte bara min diagnos. Vi alla vill nog bli accpeterade som vi är men pga pressen från samhället numera så har vi till exempel just social fobi. Vi är alla olika. Det är okej att vara väldigt social och utåt men det är lika okej att vara den lugna personen som trivs med sig själv. Trots min social fobi får jag ofta massa energi av att träffa nya människor. Jag tycker ändå att det är kul. Borde bara inte vara så rädd vad folk ska tycka om mig. Jag ska räcka så som jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar