frustration över ovetande

Jag är sjukskriven nu i sex veckor. Det kommer kännas som evighet! Men alltså hur hur frustrerad är jag. Jag kände bara att jag är helt slut och behöver tid att återhämta mig. Jag har utmattningssyndrom för jag inte kunde bromsa i tid. Fick medicinering även om jag inte var ens deprimerad eller så. Men det funka ju inte, blev bara tröttare och mer orkeslös än jag var. Jag kände sån ångest över medicin och inners inne visste jag att det inte var det jag behövde så nu skiter vi i det. Men alltså jag ser så tydligt på folk som inte förstår någonting överhuvudtaget av högkänslighet. Alltså det är samma sak som man skulle börja prata kinesiska med dem. Och jag är så jävla dålig på att förklara saker, särskilt muntligt! Jag har svårt att få det ut direkt utan jag måste bearbeta saker i mitt huvud så att jag kan få det ut men i vissa fall har man ju inte tid för det. Och då blir det lätt missförstånd. Alltså så himla himla frustrerande!
Mitt mål är efter jag blivit frisk att jag ska suga all information om högkänslighet och lära förstå mig själv bättre så att jag kan lära folk att förstå! Att vara högkänslig är så mycket mer än att bara vara "överkänslig" (som människor lätt tolkar det). Men jag förstår att det är svårt. Det tog ju 23 år för mig att förstå att jag är det och vad det innebär. Samhället måste förstå att 20% av befolkningen fungerar lite annorlunda och att vi lever i en sjuk stressigt samhälle vilket inte ens är så hälsosamt.

Bara utmattad

 Hela året har varit tufft. I januari kände jag stort hopp. Jag blev fastanställd och det verkade som att inom en snar framtid kommer vi kanske få tidigare arbetspass dvs att vi skulle byta leverantör (eller transportör?) så skulle vi kunna börja jobba en timme tidigare och sluta en timme tidigare. Hade varit DRÖMMEN att få sluta redan 17.30 hinna gymma efter jobbet utan stress och ändå vara hemma i tid för att hinna lägga sig tidigt i lugn o ro. Men det kommer inte hända på ett tag, absolut kanske tidigaste i höst. Men nångång kommer det att ändras, företaget sparar ju massa pengar på det.

Jag hade ingen möjlighet att få ens testa att jobba tidigare skift i en månad för att se om det blir någon skillnad. Nu hinner jag inte varva ner på kvällen har inte den tiden. Och då behöver jag oxå hjälp för att sova.. Men det blev inte av pga en konflikträdd chef (nackdelen med att ha två olika chefer).. Så nu är jag istället sjukskriven pga utmattning, kul. Det suger verkligen att inte kunna göra saker som man vill. Längtar tillbaka till jobbet och gymmet men har ingen ork. Och det gör mig ledsen. Och nu är jag livrädd för att behöva ta medicin för att återhämta mig. För att jag pressat mig själv för hårt, jobbat som en galning i min max gräns men varför egentligen? Jag får ju inte bättre lön för att jobba för två personer.. Det är verkligen så svårt att leva som högkänslig person i denna värld som inte förstår.

min högkänslighet

Long time no see. Jag har saknat att blogga! Har varit så jävla uttmattad pga jobb att jag inte orkat lägga energi på något annat.. Men jag blev fastanställd i februari flrsta gången i mitt liv! Så nu har jag ett säkert jobb även under dessa konstiga tider.. asså lite för mycket jobb då det blir övertid varje dag och vi får jobba som maskiner..
Jag har hela mitt liv känt mig så konstig, onormal jämfört med alla. Har alltid varit väldigt känslig. Jag kommer ihåg när jag var 12 ish och jag var hos min moster som hade lagat min favoritmat just den kvällen. Jag hade fått feber pga mens  och mådde dåligt. Och alltså jag började gråta för jag blev sååå ledsen för att jag mådde så illa att inte kunde äta maten hon lagat åt mig! Låter så jävla överdrivet, i know! Och jag grinar allltid framför serier även om de är skådespeleri och jag vet om det, men det kan vara så jävla sorligt! Sen så kan jag absolut inte kolla på serier/filmer som på nåt set involverar nåt slags våld. Men det är lugnt, nöjer mig med romatiska komedier haha.
Ja så i höstas förstod jag äntligen att jag är högkänslig! Och i år har jag börjat tar  reda på det. Det är cirka 20 procent av befolkningen som är högkänsliga vilket innebär att man har ett känsligare nersystem än genomsnittet. Man blir lätt överstimulerad (alltså påverkas starkt av stress) av olika situationer. Jag är väldigt känslig för ljus, ljud och lukt. Gör någon högt ljud plötsligt så blir jag såsåså arg, jag tål inte sånt. Eller om någon t.ex äter banan brevid mig som jag hatar i alla formar, blir jag typ spyfärdig bara av den lukten. Och när man är överstimulerad eller när jag är det och ska t.ex till gymmet efterjobbet så märker man att jag antingen blir jätte jätte sur på människorna runt mig även om de inte gjort nåt eller sen får jag total blackout och har ingen aning om jag är eller vad jag håller på med.
Jag behöver tyst lugnt omkring mig för att kunna återhämta mig. Och sover så mycket. Vanligtvis sover jag mellan 9 och 10 tmmar men efter en stressig period kan jag behöva sova 11 timmar.. Jag har alltid sovit mycket och nu förstår jag varför.
Det är bara jätte jobbigt att jobba på lager just nu. Det är så mycket att göra pga personalbrist och jag kör runt som en duracell kanin. Men problemet är att jag inte klarar av det psykist. Min kropp orkar men huvudet klarar inte av det. Och eftersom jag slutar nu så sent så hinner jag aldrig varva ner på kvällen och har skitsvårt att sova och har flera nätter vaknat i panik. Och det att jag kände mig förkyld konstant i höstas.. Well det va allt pga stress. Jag får vissa förkylningsystom och ångest när det varit mycket. Min kropp säger direkt att jag ska vila.
Jag har läst en bok om högkänslighet där det skrivs att för att kunna få andra att förstå att högkänslighet är en styrka bra egenskap måste man tro på det själv. Men det är svårt när det bara tar all energi.. Men det positiva är att jag är väldigt bra på analysera, märka små saker. Vilket är bra på jobbet då jag lätt märker direkt avvikelser.

Första veckan utan socker

Jag bestämde mig att köra så kallad socker detox i januari. Får inte äta socker i något form allstå inget godis men inte heller vitt ris eller pasta. Alla såser och ketchup innehåller ju typ massa socker så det är lite svårt där. Men jag undviker alla produkter jag vet innehåller socker. Är det nu så att vegofilén jag äter innehåller socker så få det vara så.
Första veckan var faktiskt mycket lättare än vad jag trodde! Första dagen var man ju lite bakis och är alltid då så glass sugen men det gick bra ändå bara att det var tråkigt att bara dricka vatten! SÅ länge jag inte ser sötsaker eller tänker på de så är det faktiskt inte så svårt. Är man liksom jätte hungrig så klart man blir typ sugen på allt! Men även när jag är ledig så försöker jag äta regelbundet för att slippa bli extremt hungrig och bli så sötsugen. Sen så kan jag äta en frukt per dag om jag blir sugen på nåt gott. Men under första veckan har jag faktiskt inte märkt stora förändringar. Vi får se om jag har mer energi när denna månad gott då jag tror att min trötthet kan bero på socker. Hela december har jag gått och ätit eller druckit något sött varje dag..

Hur gick det med mina mål?

Året närmar sitt slut så jag täntke att det är bra tllfälle att se hur jag lyckades med mina mål. Kan redan säga att lyckades inte helt med alla men någonting har hänt!
Mitt första mål var att må bra och slippa panikattacker. Well jag mår iaf myycket bättre nu än vad jag gjorde början av året. Men tyvärr har jag haft mer panikattacker i höst/vinter men jag har lärt mig känna orsaker som ligger bakom dem,
Andra målet var att stretcha för att få spagat. Well not gonna happend haha. Jag är sååå dålig på att strecha.
Tredje målet var att  bearbeta problem och möta rädslor. I januari gick jag ensam till gymmet för första gången. Första veckorna/månaden vågade jag bara gå upp och köra ccrosstrainer. Nu då? jajamen oavsett dag så kör jag själv. Och ja, utmanat mina rädslor b.la kört PT pass som jag aldrig kunde tro att jag skulle klara mig. Det går framåt även om det finns jobb kvar!
FJärde målet var att må oxå fysiskt bättre. Början av sommaren började vi ett kostschema som ledde till att jag tappade nästan 12kg i vikt och lärde mig äta regelbundet för att orka. Jag kämpar fortfarande med sötsuget men det går framåt!
Sista målet var att lära sig mer om lettering. Har jag övat på det? Inte så mkt men tycker ändå att jag ibland kan skriva riktigt fint.

Julen närmar sig

Vad jag längtar! Om två veckor och två dagar åker jag till Finland. Jag saknar såå mycket min syster och våra katter. Och så tråkigt att jag ska jobba på lördag så nu på fredag hinner jag knappt fira Finlands självständighetsdag och ha mina traditioner... Men jag köpte lite fin fazer choklad och har några karelska piroger i frysen så får något finskt iaf!  Otur för mig men nu har det gått vääldigt bra på jobbet i flera veckor alltså ingen övertid ingen kaos ingen stress direkt. Det är soft men gillar när det händer mycket för då går tiden fortare!
Jag har märkt att jag har lyckats jobba med min social fobi. Den är sååå såå mycket bättre nu än vad det var t.ex på början av året. Jag är inte lika rädd men samtidigt känns det som min panikångest blivit värre. Kan få panik på gymmet om det är för mycket folk eller folk för nära mig. Men liksom jobbar med 40 personer och behöver utrymme och när jag är trött får jag lättare panik och ångest. Men som tur klarar jag mig oftast och känns det inte bra så kan man gå hem, det är okej. Jag vet nu att små utrymmen med mycket folk är det som främst ger panik och det är skönt att känna igen det och veta så man kanske ibland kan vara lite förberedd för såna situationer!