Jag har haft ångest och stress om plugget. Har stressat för mycket och tyckt att jag är sämst i min kurs som tycker fortfarande men jag känner också att jag kommer att klara mig. Jag har redan dugga2 nästa vecka och har inte hunnit gå igenom så mycket sakerna som jag borde kunna. Enda saken som känns klart är skatt kanske för att jag tyckte det var mest intressanta i hela kursen och kanske oxå mest logisk. När jag gjorde dugga1 kunde jag knappt något. Jag gissa typ allt med att använda min hjärna och försöka komma ihåg vad läraren pratat på föreläsningar. Jag såg att man måste få 6 rätt av 10 för att få godkänt och kändes att kunde inte få så många rätt med att gissa? Men vafan resultatet kom förra veckan och duggan var GODKÄNT! Så nu äre lite stressigt att få godkänt av den andra oxå.. Men detr känns som att jag så småningom börjar fatta allt ändå.
Men seminarierna.. Man ska ha muntlig presentation antingen ensam eller i en liten grupp. Jag vill absolut inte göra det. Särskilt inte ensam. Jag kan inte tillräckligt bra dehär sakerna o att prata svenska inför alla nativerna i skolan där allt ändå bedöms känns inte alls bra. Jag får nästan panik av bara tanken.. Och att inte kunna uttala något ord alls skulle vara katastrof skulle skämmas resten av min studietid. Jag vill inte bli märkt att jag är den enda finländaren där.. Jag känner igen har inte pratat med någon men det känns inte bra. Jag trivs inte i gruppövningarna men jag klarar mig det. Jag vet att jag är för kritisk för mig själv med muntlig presentation på svenska om ekonomi känns inte rätt än. Jag som är van att vara bästa i svenskan men nu är jag sämst och den enda med en ful dialekt. Jag var dum när jag slutade prata svenska för att vara som alla andra..
Och att alla hemska sakerna som påverkat mitt liv så mycket har hänt i skolan. Jag kan inte känna mig bekväm i skolområde även om det är universitet och min dröm..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar