Hur har Sverige ändrat mig?

Jag kan erkänna att mådde inte så bra första tiden i Sverige. Jag vet inte var det au pair året eller min hostfamilj. Tror det var familjen.. Ändå ångrar jag mig inte. 9 månader gick lite  sådär. Ibland hade man bra stunder men väldigt ofta var det sämre. Och när nåt bra och roligt hände tog det inte länge så rasa allt ner igen. Då var man i botten och undrade varför man skulle ens leva. Men jag hade aldrig en tanke att skada mig själv. Det är kanske min mamma och mina kära lilla lillasyster som hindrar mig att göra nåt dumt. Och ännu idag har jag dagar jag känner mig så ensam att skulle vara färdig att hoppa under en bil. Det är tufft att vara i ett land man älskar men inte ha någon som bryr sig om en. Har nästan inga vänner här, för dem är i Finland redan.
Men hur mycket starkare man har blivit. Jag som inte trodde att det var ens mer möjligt! Har ju fått mkt skit på mig och hänt saker man aldrig skulle önska någon hända. Jag har blivit en stark ung kvinna. Och så själkvständig och modig och säker. Jag vågar fråga hjälp i butiken. Jag vågar gå ensam till banken. Jag vågar ringa min chef utan att sätta nån annan o ringa till henne. Jag vågar gå ensam till stan och handla/shoppa. Det är saker jag inte klarade i Finland och vet inte ens skulle jag klara dem i Finland :D Jag stressar och oroar mindre av saker. Jag är inte nervös göra sakerna jag nämde ovan. Och så ska det ju vara, dem är ju vanliga saker som har varit stora för mig.
Jag har oxå blivit lugnare i vissa situationer. Och jag har lärt mig mycket och fattat mycket. Nu vet jag och förstår att det är bara jag som påverkar mitt liv så jag är lycklig. Jag behöver ingen annan göra mig lycklig. Jag lever ändå livet lyckligt för att jag uppskattar det jag har och är nöjd med det. Jag följer mina drömmar och jobbar hårt för att nå dem. Jag har väldigt stark sisu så jag går även genom sten om det behövs! Jag kommer aldrig att ge upp även om det skulle vara hur svårt som helst. Man har väl blivit vuxen?