inåt är okej

Alltså man ska inte läsa sin journal om man inte vill bli bedrövad. Jag har precis börjat acceptera mig själv. Det är fullt normalt och så okej att vara den som först analyserar och sen kommer fram när man fått bild av helheten och känner sig trygg. Det är helt okej att inte vara den som direkt är framåt och tar första steget. Det är fan helt okej att man inte känner sig alltid super pratglad och bara svarar på andras frågor. Fan jag vet att jag ibland får black out, ibland kommer det så mycket information till hjärnan att man bara blir typ stum och det är fan inget negativt. Jag som högkänslig bearbetar alla intryck på djupare sätt, vilket tar mer tid och mer energi och ibland finns det bara inget som kommer ut. Är så trött på att man antingen ser det som ett problem eller bara negativt..
Men jag har senaste veckorna utvecklats och lärt mig sååå mycket om mig själv och mitt tankesätt så jag är så himla stolt över mig själv. Jag har vågat göra saker som jag vanligtvis undviker till det sista och det är så jävla stort steg och fan var inget läskigt! Snart är det min tid att blomstra ut. Se upp världen för snart har jag lärt använda min gåva (eller superkraft) och låter ingenting hindra mig längre.

Hur mår man?

Idag har jag fått panikattack, kollat folk med min mördarblick, försökt boxa och gjorde illa min handled på gymmet, nästan glömt mitt bankkort i kassan, har gråtit över en liten glömd vara, blivit så trött att knappt orkar röra på mig och exploderat av ingenstans. Helt jävla vanlig dag asså. Jag HATAR att vara utmattad. Jag har så svårt att acceptera det. Jag vill ju så gärna göra alt möjligt men orkar inte. Men jag klarar inte heller av att bara ligga still hemma! Och jag förstår inte vart ångesten kommer ifrån nu. Jag är iaf bra på att distrahera mig, precis det jag inte bör göra nu.
Och det här med att vara sjukskriven och få sjukpenning. Jag har varit snart en månad borta från jobbet men hallåå de har inte sjukanmält mig till försäkringskassan så jag kan inte göra något och håller här oxå på att bli helt galen. Man stressar ju inte mindre av att förlora sin inkomst och inte veta vad och när man får något.... Jajamän jag har blivit en sur tant nu! Så fort jag kan springa igen så är jag back in business men jag kommer tappa allt snart om det inte blir något förbättring. Kära människor jobba aldrig ihjäl er, ingen kommer tacka er för det, ni kommer bara ersättas med någon annan. Du är värdefull så ta hand om dig!

frustration över ovetande

Jag är sjukskriven nu i sex veckor. Det kommer kännas som evighet! Men alltså hur hur frustrerad är jag. Jag kände bara att jag är helt slut och behöver tid att återhämta mig. Jag har utmattningssyndrom för jag inte kunde bromsa i tid. Fick medicinering även om jag inte var ens deprimerad eller så. Men det funka ju inte, blev bara tröttare och mer orkeslös än jag var. Jag kände sån ångest över medicin och inners inne visste jag att det inte var det jag behövde så nu skiter vi i det. Men alltså jag ser så tydligt på folk som inte förstår någonting överhuvudtaget av högkänslighet. Alltså det är samma sak som man skulle börja prata kinesiska med dem. Och jag är så jävla dålig på att förklara saker, särskilt muntligt! Jag har svårt att få det ut direkt utan jag måste bearbeta saker i mitt huvud så att jag kan få det ut men i vissa fall har man ju inte tid för det. Och då blir det lätt missförstånd. Alltså så himla himla frustrerande!
Mitt mål är efter jag blivit frisk att jag ska suga all information om högkänslighet och lära förstå mig själv bättre så att jag kan lära folk att förstå! Att vara högkänslig är så mycket mer än att bara vara "överkänslig" (som människor lätt tolkar det). Men jag förstår att det är svårt. Det tog ju 23 år för mig att förstå att jag är det och vad det innebär. Samhället måste förstå att 20% av befolkningen fungerar lite annorlunda och att vi lever i en sjuk stressigt samhälle vilket inte ens är så hälsosamt.

Bara utmattad

 Hela året har varit tufft. I januari kände jag stort hopp. Jag blev fastanställd och det verkade som att inom en snar framtid kommer vi kanske få tidigare arbetspass dvs att vi skulle byta leverantör (eller transportör?) så skulle vi kunna börja jobba en timme tidigare och sluta en timme tidigare. Hade varit DRÖMMEN att få sluta redan 17.30 hinna gymma efter jobbet utan stress och ändå vara hemma i tid för att hinna lägga sig tidigt i lugn o ro. Men det kommer inte hända på ett tag, absolut kanske tidigaste i höst. Men nångång kommer det att ändras, företaget sparar ju massa pengar på det.

Jag hade ingen möjlighet att få ens testa att jobba tidigare skift i en månad för att se om det blir någon skillnad. Nu hinner jag inte varva ner på kvällen har inte den tiden. Och då behöver jag oxå hjälp för att sova.. Men det blev inte av pga en konflikträdd chef (nackdelen med att ha två olika chefer).. Så nu är jag istället sjukskriven pga utmattning, kul. Det suger verkligen att inte kunna göra saker som man vill. Längtar tillbaka till jobbet och gymmet men har ingen ork. Och det gör mig ledsen. Och nu är jag livrädd för att behöva ta medicin för att återhämta mig. För att jag pressat mig själv för hårt, jobbat som en galning i min max gräns men varför egentligen? Jag får ju inte bättre lön för att jobba för två personer.. Det är verkligen så svårt att leva som högkänslig person i denna värld som inte förstår.

min högkänslighet

Long time no see. Jag har saknat att blogga! Har varit så jävla uttmattad pga jobb att jag inte orkat lägga energi på något annat.. Men jag blev fastanställd i februari flrsta gången i mitt liv! Så nu har jag ett säkert jobb även under dessa konstiga tider.. asså lite för mycket jobb då det blir övertid varje dag och vi får jobba som maskiner..
Jag har hela mitt liv känt mig så konstig, onormal jämfört med alla. Har alltid varit väldigt känslig. Jag kommer ihåg när jag var 12 ish och jag var hos min moster som hade lagat min favoritmat just den kvällen. Jag hade fått feber pga mens  och mådde dåligt. Och alltså jag började gråta för jag blev sååå ledsen för att jag mådde så illa att inte kunde äta maten hon lagat åt mig! Låter så jävla överdrivet, i know! Och jag grinar allltid framför serier även om de är skådespeleri och jag vet om det, men det kan vara så jävla sorligt! Sen så kan jag absolut inte kolla på serier/filmer som på nåt set involverar nåt slags våld. Men det är lugnt, nöjer mig med romatiska komedier haha.
Ja så i höstas förstod jag äntligen att jag är högkänslig! Och i år har jag börjat tar  reda på det. Det är cirka 20 procent av befolkningen som är högkänsliga vilket innebär att man har ett känsligare nersystem än genomsnittet. Man blir lätt överstimulerad (alltså påverkas starkt av stress) av olika situationer. Jag är väldigt känslig för ljus, ljud och lukt. Gör någon högt ljud plötsligt så blir jag såsåså arg, jag tål inte sånt. Eller om någon t.ex äter banan brevid mig som jag hatar i alla formar, blir jag typ spyfärdig bara av den lukten. Och när man är överstimulerad eller när jag är det och ska t.ex till gymmet efterjobbet så märker man att jag antingen blir jätte jätte sur på människorna runt mig även om de inte gjort nåt eller sen får jag total blackout och har ingen aning om jag är eller vad jag håller på med.
Jag behöver tyst lugnt omkring mig för att kunna återhämta mig. Och sover så mycket. Vanligtvis sover jag mellan 9 och 10 tmmar men efter en stressig period kan jag behöva sova 11 timmar.. Jag har alltid sovit mycket och nu förstår jag varför.
Det är bara jätte jobbigt att jobba på lager just nu. Det är så mycket att göra pga personalbrist och jag kör runt som en duracell kanin. Men problemet är att jag inte klarar av det psykist. Min kropp orkar men huvudet klarar inte av det. Och eftersom jag slutar nu så sent så hinner jag aldrig varva ner på kvällen och har skitsvårt att sova och har flera nätter vaknat i panik. Och det att jag kände mig förkyld konstant i höstas.. Well det va allt pga stress. Jag får vissa förkylningsystom och ångest när det varit mycket. Min kropp säger direkt att jag ska vila.
Jag har läst en bok om högkänslighet där det skrivs att för att kunna få andra att förstå att högkänslighet är en styrka bra egenskap måste man tro på det själv. Men det är svårt när det bara tar all energi.. Men det positiva är att jag är väldigt bra på analysera, märka små saker. Vilket är bra på jobbet då jag lätt märker direkt avvikelser.

Första veckan utan socker

Jag bestämde mig att köra så kallad socker detox i januari. Får inte äta socker i något form allstå inget godis men inte heller vitt ris eller pasta. Alla såser och ketchup innehåller ju typ massa socker så det är lite svårt där. Men jag undviker alla produkter jag vet innehåller socker. Är det nu så att vegofilén jag äter innehåller socker så få det vara så.
Första veckan var faktiskt mycket lättare än vad jag trodde! Första dagen var man ju lite bakis och är alltid då så glass sugen men det gick bra ändå bara att det var tråkigt att bara dricka vatten! SÅ länge jag inte ser sötsaker eller tänker på de så är det faktiskt inte så svårt. Är man liksom jätte hungrig så klart man blir typ sugen på allt! Men även när jag är ledig så försöker jag äta regelbundet för att slippa bli extremt hungrig och bli så sötsugen. Sen så kan jag äta en frukt per dag om jag blir sugen på nåt gott. Men under första veckan har jag faktiskt inte märkt stora förändringar. Vi får se om jag har mer energi när denna månad gott då jag tror att min trötthet kan bero på socker. Hela december har jag gått och ätit eller druckit något sött varje dag..